Saturday, 29 May 2010

Rekord

Uppdatering2: Nu har även DN uppmärksammat hoppet, de visar båda där det syns att han sätter sig även i det andra för precis som vi trodde - han var nog tvungen till det för att få stopp på sig. "Eländet" höll jag på att skriva...

Ja han satte rekord, Taïg Khris, när han hoppade från Eiffeltornet. Nu nuddade han förstås aldrig riktigt Eiffeltornet, men plattformen han hoppade från var i jämnhöjd med tornet. Jag tog lite bilder, såväl rörliga som stillbilder och visar nedan. Min skicklighet i kombination med en enkel hemmakamera gör att den intresserade säkert kan hitta mycket bättre bilder genom att söka på Taig Khris och Tour Eiffel på Youtube eller Google, men de är ju förstås inte lika genuint charmiga:).

Först en bild där han står och laddar på plattformen, så vet ni också var ni ska leta efter honom i filmen :)
Han hoppade två gånger, första gången satte han sig tydligen på ändan när rampen planade ut; vi var några som trodde det kanske var meningen för att han skulle ha en chans att bromsa in något (det ryktades om 100km/h) innan han dunsade in i air bag:en och skumkuddarna, men tydligen inte. Därför hoppades det alltså en andra gång, vilket när man tänker efter är ganska imponerande efter att ha satt sig i den hastigheten, och det är filmen från andra hoppet som ses nedan.

video
Jag upptäckte att man såg själva hoppet mycket dåligt på videon så jag slänger upp den från första hoppet också. Där tittade jag dock inte in i kameran utan på hoppet på riktigt och därför försvinner bilden ut i luften efter en stund...
video
Så en stillbild på rampen från närmre håll för att få en bättre uppfattning om dess storlek. De förberedde plast för att kunna täcka över om det hotande regnet satte i, men det höll sig till efter evenemanget var över.
När jag ändå hade kameran med passade jag på att filma lite under den knappt timslånga randonnéen som avslutades vid Eiffeltornet just innan hoppet. Blogger vill dock inte vara med om att ladda upp den filmen, kanske var den protest mot den skakiga bildkvalitén orsakad av Champs Elysées kullerstenar..
Sådär ja, dags att återgå till mitt skrivande, har haft en pausdag från det idag, inte riktigt tänkt så men motivationen vägrade infinna sig och jag kör hårt ikväll istället!

PS. Även jag har lärt mig något idag - trots att jag förmodligen aldrig skulle ge mig in i ens en tiondels så stor ramp - mängder av varianter av ordet galen på franska: cinglé, dingue, taré, givré, fou, délirant...

Uppdatering: en lite bättre video finns här på YouTube.

Friday, 28 May 2010

Public suicide or Mickey parade?

Så utformande någon bildtexten till ett foto på facebook, föreställandes den 30 meter höga ramp som just nu står under Eiffeltornet. Under Eiffeltornet? Jodå, här ska slås rekord. Aggressive-åkaren Taïg Khris ska imorgon dag hoppa från tornets första våning, 40 meter över marken, på inlines. Alltså tio meter fritt fall innan han landar på en ramp som jag aldrig skulle våga starta från ens sittandes.

Killen i fråga är världsmästare, flerfaldig om jag inte missminner mig, i extremåkning men är förmodligen mest känd för pöbeln genom sitt deltagande i Koh Lanta. Koh vad? Kahlua? Tydligen franska versionen av Robinson men det sade mig ungefär ingenting. Jag skyller på att jag inte bott så länge i Frankrike men erkänner - villigt - att jag förmodligen inte har bättre koll på de svenska Robinsondeltagarna (finns Robinson ännu?) sedan Loket var programledare. Vilket han förmodligen aldrig ens varit.

I alla fall, imorgon ska det hoppas! På den här sidan finns en liten film som visar ett montage av rampen tillsammans med en animerad snutt av hoppet. Taïg lär ha förberett sig i två år för det här så det ska nog gå vägen. I kväll får jag se rampen när vi har dagens första paus på inlinesturen vid Eiffeltornet. Den andra blir vid Trocadero, ty det är en helhelg på hjul med World Slalom Series. Sån tur att jag ska tjättra mig vid min stol och skriva, så jag slipper se det hela:( Men jag ska i alla fall vara med på specialrandonnéen imorgon, som passerar nedför Champs-Elysées innan vi ska tillbaka till järndamen och se Hoppet. Kanske kommer det någon bild efteråt.

Sunday, 23 May 2010

Idealiserar?

Jag har viss skrivleda just nu och det blir ett kort inlägg med bilder istället för så mycket text (bilder är bra, bilder lättar upp och ökar sidantalet!:) ). Jag reagerade nämligen på två reklamaffischer i tunnelbanan, från företaget Aubert som tydligen säljer barnprylar. Nedan följer bilderna, i lite halvdan upplösning och med texten översatt under.

"Promenader, det är sport. 25% rabatt på barnvagnar"


"Garanterat, det är jättelätt att installera. 25% rabatt på bilbarnstolar"

Jag tänkte att de där affischerna skulle inte göra succé i Sverige men att många tjejer snarare skulle bli förnärmade. Eller är det så? Idealiserar jag mitt hemland och den debatt som råder där? Ungefär som fransmän i allmänhet verkar idealisera Sverige, landet som kommer upp i var och varann (social-)politisk debatt: pensionssystemet med det orangea kuvertet, förbud mot barnaga, koldioxid-skatt mm. Jämställdhet dock sällan och när det händer är det med ett drömmande "ååh" (föräldrar som vill dela barnledigheten) eller "pfff" ("här låter vi minsann flickorna vara flickor!").

I övrigt, bara en dryg månad kvar nu. Åter till skrivandet!



Wednesday, 12 May 2010

Anti-reseguide

Tänk er att ni är i Göteborg och ska ta er till säg, Karlstad, medelst kollektiva färdmedel. Tänk er att ni slås av den fantastiska idén att flyga till en näraliggande huvudstad, till exempel Oslo. För denna resa krävs kanske att ta er med hjälp av ett par tre spårvagnslinjer till Nils Ericsonsterminalen, varifrån ni tar flygbussen till Landvetter och checkar in. Flygturen är förnämligt kort, det är nästan så att flygvärdinnorna inte hinner ställa in serveringsvagnen innan bälteslampan börjar lysa och signalera landning. Tänk vad snabbt det är med flyg ändå! Framme på Gardemoen får ni leta rätt på tåg eller buss in till Oslo och därifrån vidare till Karlstad. Strålande, framme!

Nej, ingen skulle nog komma på tanken att resa den vägen. Men ungefär en sådan resa gjorde jag idag. Vanligen när jag ska till Canterbury åker jag Eurostar från Paris till Ashford, en resa på 1h50, ungefär. Har jag lite packning tar jag vélib till Gare du Nord, en tur precis under den tillåtna halvtimmen. Annars är det tunnelbana med ett byte. Väl framme i Ashford får jag byta till ett lokaltåg, med vårens nya tidtabell passar det dessutom strålande med det nya höghastighetståget som avgår precis så att jag hinner köpa biljett men utan att stressa och därefter tar 20 min till Canterbury. Låser dörren därhemma strax efter sju fransk tid och på kontoret vid tio engelsk dito. Fyra timmar dörr till dörr.

Min flygbiljett till konferensen i Florida, med efterföljande besök hos bror i San Francisco, avslutades med ett flyg Paris-London efter en dags uppehåll among the frogs. Biljettpriset ökade med kanske 10€ för detta. Hade jag börjat resan - med i övrigt samma biljetter - i London hade hela resan kostat 100€ mindre. Problemet då är att man verkligen måste börja resan i London, annars blir man inte påsläppt på det anslutande flyget i Paris heller. Jag tänkte mumla något om obegriplig prispolitik hos flygbolagen men om man tänker efter lite är det inte så fruktansvärt märkligt. Utbud och efterfrågan, konkurrens och allt sådant kan förklara det mesta och priserna är mindre lotteri än det kan se ut vid en sökning på Expedia. Om Air France ska kunna konkurrera med sina brittiska kollegor så måste deras resor (som de facto passerar via Paris) stå sig prismässigt jämte en biljett direkt från London. Eller också vill de bara fylla flighterna mellan Paris och London.

Ty det torde vara skäl nog. Jag har faktiskt aldrig förstått hur det kan gå så mycket flyg mellan de två städerna sedan Eurostar kom till, alla kan väl inte vara på väg till ett möte på flygplatsen eller ha ett anslutningsflyg? Sedan idag förstår jag ännu mindre. Flyget avgick från Orly, J erbjöd sig att köra men ibland blir jag idealistisk och tycker att finns det nu en bra och prisvärd kollektivtrafik så ska man utnyttja den. Tre tunnelbanelinjer, ett pendeltåg och en skyttelbuss senare var jag mindre idealistisk. Eftersom man aldrig vet med nämnda kollektivtrafik var jag ute i god tid, och var framme nästan en timme före avgång på flygplatsen. Flyget gick finemang, så pendeltåg och två tunnelbanelinjer till Victoria station där bussen mot Canterbury avgick. Försynt som jag varit hade jag köpt biljetten på nätet under gårdagen för att betala en tredjedel av priset, lite väl försynt var jag dock och tog till marginal i planeringen. Även här vet man ju aldrig - askmoln och annat som härjar - men jag skulle tagit bussen en timme tidigare. Jag tog fram mitt allra blondaste jag och försökte hävda att "hoppsan jag har köpt fel biljett, jag kom från Frankrike idag på morgonen och har missat tidsomställningen". Busschauffören hade nog sett blonda försök förr och det gick inte vägen, nåväl ingen fara med den väntan - det går att skriva på ett café i London också, om än sunkigt. Bussresan från Victoria till Canterbury tog 1h50 (märk väl, lika lång tid som Eurostar!), jag hade förvisso kunnat ta ett tåg, tjänat tjugo minuter och betalat fem gånger så mycket men ändock. Summa summarum steg jag in på kontoret klockan 14, eftar att ha lämnat lägenheten 6.20 fransk tid. Om man för att vara snäll tar bort den onödiga väntanstimmen i London och förkortar väntan på Orly något, blir det ändå över åtta timmars resa. Nämnas bör att bussen från Canterbury till Paris tar just...åtta timmar.

Nej, aldrig mer flyg den sträckan, inte ens om man ska till centrala London kan det väl ändå löna sig. Eurostar dyrt? Javisst, man måste vara ute i tid, men man slipper också dyra transferavgifter till och från flygplatserna!

För övrigt kanske någon kan tycka att jag borde skriva om intressanta saker såsom min resa till San Francisco och publicera bilder på den fantastiska utsikten från restaurang Nepenthe eller från Monterey Bay aquarium, men jag tror att varken bilder eller ord skulle göra resan rättvisa!

Wednesday, 5 May 2010

Eftermiddag

Ja här är det enbart sen enbart eftermiddag trots nattimman i Europa. Här, i Fort Lauderdale alltså, på Floridas östkust väl skyddat från oljebälte och på tillräckligt långt avstånd från Eyjafjallajökull för att mitt flyg till San Francisco ska avgå som beräknat om ett par timmar. För att vara framme ytterligare sex timmar senare, framåt sen kväll och tidig morgon i Europa. Jag tror bestämt jag ska ge mig på en rejäl flygtur för att tjäna in tid och få extra långa dagar just innan det är dags att lämna in avhandlingen. Nog för att jag skulle behöva investera i en Netbook, min stora otympliga Dell går endast med mycket knapp nöd att fälla upp i ett flygsäte.

Om det inte helt framgår så är jag alltså i USA, på samma konferens/mässa som jag varit på tre gånger nu; Annual meeting for the Association for Research in Vision and Ophthalmology, ARVO. "Som vanligt" hyrde vi på jobbet ett hus och det är faktiskt riktigt trevligt att umgås med sina kollegor på det sättet också, utöver det vanliga 9-18. Några morgonturer på inlines (de gamla med sina små pyttehjul) har det hunnits med och därmed har jag fått se stranden, vilket det annars inte blir någon tid till.

Efter några mycket hektiska men också mycket roliga dagar - där jag tyvärr inte fått skrivit riktigt så mycket som jag kanske hade önskat - bär det nu av till store bror som möter och skjutsar hem mig i sin orangea fara. Trevligt trevligt, då slipper jag bekymra mig över att jag kombinerat min stora LoweAlpine-ryggsäck med klackade sandaler. En vacker dag ska även jag börja resa med enbart resväska på hjul, men det är ju så smidigt på metron med ryggsäcken. Dessutom känner jag alltid genast igen den på bagagebandet.

Blablabla, om jag skulle ta och skriva lite nu kanske i väntan på boarding? Ska se till att få i alla fall en, kanske två, dagar skrivet i SF medan bror är på jobbet. På söndag åter mot Paris, framme måndag förmiddag och sedan onsdag-fredag i Canterbury. Typiskt smidiga jag har bokat in en resa till England över Kristi Himmelfärdshelgen, när det förmodligen inte är någon på universitet. Heja mig, det är andra gången jag gör det misstaget med helgdagar. Å andra sidan har jag varit flitig och åkt dit när Frankrike firat krigsslutet (vilket inte uppmärksammas på andra sidan kanalen) och haft en extra ledig dag.