Ja, jag sitter här och knapprar på min nya telefon, ersättaren av samma modell som min gamla (för andra gången! ) sedan den flippat ur. Lagom två månader innan garantin går ut och innan jag tänker byta operatör till den som halverar allas mobilräkningar och skapat en buzz och mediahausse nästan lika effektivt som DSK.
Men det är ju nu totalt ointressant. Något viktigare måste ju ha hänt sedan jag plitade här för två månader sedan. Annars, stackars flicka, vore det dags att skaffa ett liv! Jodå, det har varit jul och nyår, vi har varit på telemarksläger, jag har rest till USA och till Sverige, ska mot Genevetrakten nu i helgen och ser fram emot en lyxigt impulsartad helg i Norge med mor om ett par veckor. Nog rör det på sig!!
Inlinesåkningen pågår nästan som vanligt, vädret är förstås lite osäkert men det är bara regn, inte kyla, som stoppar. Mina kollegor brukar förundras över att jag som kommer från Sverige alltid kan vara så frusen av mig. Jag brukar svara att jag har ju nu lämnat mitt land av en anledning. Men det är inte riktigt sant. Det gäller bara att det är RÄTT kyla. Den där fuktiga, krypande kylan som smyger sig in i märgen är högst otrevlig men hög klar himmel och minus tio (extremt i det här landet), det är grejer. Framförallt när man får gå in:)
Inlines ja, en gång snöade det faktiskt när vi åkte. Det är, tro det eller ej, bättre än regn ty vägvaban blir inte lika blöt. Men nu är våren på gång, såpass att vi styr turerna utanför stans gränser. Som igår, en tur på 36km sydväst om stan. Jag befann mig ensam tjej med sex män i Boulognerskogen långt efter mörkrets inbrott igår. Den som känner trakten vet att där är icke rekommenderat att traska runt om natten men det var ju just de sex männen, och de åtta hjulen, som gjorde det hela till ett ganska ofarligt företag.
Förberedelser pågår inför det som blir historiens första orienteringstävling inom Paris stadsmurar, ett sprintmästerskap i den vackra parken Buttes-Chaumont i september. Jag är banläggare och det ska bli väldigt roligt men jag får erkänna att prioriteringar måste göras för att få tiden att räcka.
Imorgon ska jag för första gången i mitt liv hämta upp ortopediska sulor hos fotspecialisten. De senaste tio årens avsaknad av seriös stretching börjar sätta sina spår i knäna. Märkligt. Fotdoktorn menade dock på att för mig är det inte stretching utan ett mirakel som krävs. Kinesoterapeuten (eller vad det heter på svenska) var inte fullt så drastisk i sitt ordval men bekräftade att jag väl inte tillhörde eliten i böjlighet.
Och nu..är tåget franne, allt för idag!
Men det är ju nu totalt ointressant. Något viktigare måste ju ha hänt sedan jag plitade här för två månader sedan. Annars, stackars flicka, vore det dags att skaffa ett liv! Jodå, det har varit jul och nyår, vi har varit på telemarksläger, jag har rest till USA och till Sverige, ska mot Genevetrakten nu i helgen och ser fram emot en lyxigt impulsartad helg i Norge med mor om ett par veckor. Nog rör det på sig!!
Inlinesåkningen pågår nästan som vanligt, vädret är förstås lite osäkert men det är bara regn, inte kyla, som stoppar. Mina kollegor brukar förundras över att jag som kommer från Sverige alltid kan vara så frusen av mig. Jag brukar svara att jag har ju nu lämnat mitt land av en anledning. Men det är inte riktigt sant. Det gäller bara att det är RÄTT kyla. Den där fuktiga, krypande kylan som smyger sig in i märgen är högst otrevlig men hög klar himmel och minus tio (extremt i det här landet), det är grejer. Framförallt när man får gå in:)
Inlines ja, en gång snöade det faktiskt när vi åkte. Det är, tro det eller ej, bättre än regn ty vägvaban blir inte lika blöt. Men nu är våren på gång, såpass att vi styr turerna utanför stans gränser. Som igår, en tur på 36km sydväst om stan. Jag befann mig ensam tjej med sex män i Boulognerskogen långt efter mörkrets inbrott igår. Den som känner trakten vet att där är icke rekommenderat att traska runt om natten men det var ju just de sex männen, och de åtta hjulen, som gjorde det hela till ett ganska ofarligt företag.
Förberedelser pågår inför det som blir historiens första orienteringstävling inom Paris stadsmurar, ett sprintmästerskap i den vackra parken Buttes-Chaumont i september. Jag är banläggare och det ska bli väldigt roligt men jag får erkänna att prioriteringar måste göras för att få tiden att räcka.
Imorgon ska jag för första gången i mitt liv hämta upp ortopediska sulor hos fotspecialisten. De senaste tio årens avsaknad av seriös stretching börjar sätta sina spår i knäna. Märkligt. Fotdoktorn menade dock på att för mig är det inte stretching utan ett mirakel som krävs. Kinesoterapeuten (eller vad det heter på svenska) var inte fullt så drastisk i sitt ordval men bekräftade att jag väl inte tillhörde eliten i böjlighet.
Och nu..är tåget franne, allt för idag!
posted from Bloggeroid
