"métro, boulot, dodo"

En metonym som beskriver parisarnas vardagsliv och (jag skrev et!) som särskilt insisterar på det rutinmässiga.

Det är ungefär så det rullar på här nämligen. Cykel-metro-tåg till jobbet, jobba jobba, sen tåg-metro-cykel hem igen och till sist sova nån gång efter det. Nej, det lät ju lite negativt det där. Det är inte det enda som händer på långa vägar. Det åks inlines, planeras en skidhelg, gås på restaurang och..ja, sovs inemellanåt. Maratonet satte sig i kropp och huvud mer än vi anade innan. Nåväl, vi är ganska stolta i alla fall:-)

Häromdagen damp programmet för ARVO Annual Meeting ned i brevlådan . Första gången mitt namn står med - som huvudförfattare dessutom - till en konferens och jag är rätt stolt faktiskt.

Resultat

Nu har jag kunnat söka rätt på mitt resultat från igår.

Jag tänkte försöka skriva lite mer nyanserat idag men mina ben gör mig påmind och de har inte det minsta förbarmande. Ett inlägg idag skulle påminna gårdagens..

Åh fy fan. Fittihelvete.

Så kan man inte säga i Sverige men här går det alldeles utmärkt att spotta ur sig efter 42,195 km asfalt. I alla fall var det vad som snurrade i huvudet; mannen med svenska flaggan på ryggen till vilken jag kunde ropa "kom igen nu" i sista svängen in på upploppet och som motiverade tillbaka, gjorde att känsloyttringen mattades något i styrka men var likafullt sann. För kroppen värkte och det där jag intalade mig vid 30 att jag nästan var i mål kändes mycket overkligt. Drömmålet om att klara (förvisso blygsamma) 4 timmar nåddes, jag har inte sett resultaten än (länk kommer, sidan är nere) men min klocka visade 3.55:38 och målklockan 3.59:53.

Jag trodde aldrig att jag skulle göra det. Nåväl, sedan anmälan tvivlade jag inte men att jag över huvud taget skulle skicka in mitt namn till en organisatör av ett maraton. Frivilligt. För mindre än ett år sedan skrev jag på min gamla blogg att helmaror verkar trist men här är jag nu, och om mindre än två månader är det dags igen i Stockholm*.

* Jag konstaterade just att starten i Stockholm är kl 14.00; "Ja så solen hinner gå upp", tyckte J som sitter här bredvid, likaledes ledbruten.

På löpsedeln

Åsså kände vi oss lite berörda av världsnyheterna:

DN

France TV5

Fåordigt

Ja, jag är lite pömsig (nej, inte på skånska) och orkar inte spotta ur mig så många ord. Det har blivit nog av det nu i helgen då den ena av två rapporter kom in i tid tack vare tidsskillnaden mellan det frankiska och det anglosaxiska riket. Eller vad man nu kallar dem. Men allt är bra och jag lever och har det fint, pussåkram.