Just a quickie to say I'm back in Paris again; looking at the clock at my computer and realizing I left the comfortable sofa ten hours ago, after far too few hours of sleep. Anyhow it was a great evening with friends and brother yesterday, so it was well worth it.
I'm also finally back at office, after a delayed flight and as an extra bonus a "colis suspect" at the RER station so that all passengers had to take the airport shuttle to the next station. Where - of course - the trains were running again. Will I ever learn not to pack too much stuff to drag with me everywhere when travelling? And will I ever learn to leave some space to the extra - absolutely necessary - belongings I always bring along when going home again?
It's nice to be here again. And it was nice to be there, again. When I get home this evening I'll publish a longer one (sorry!), on family reunions and old mem'ries. In Swedish again.
I'm also finally back at office, after a delayed flight and as an extra bonus a "colis suspect" at the RER station so that all passengers had to take the airport shuttle to the next station. Where - of course - the trains were running again. Will I ever learn not to pack too much stuff to drag with me everywhere when travelling? And will I ever learn to leave some space to the extra - absolutely necessary - belongings I always bring along when going home again?
It's nice to be here again. And it was nice to be there, again. When I get home this evening I'll publish a longer one (sorry!), on family reunions and old mem'ries. In Swedish again.
8 comments:
Good your are back, looking forward to read the next text you will publish :-)
Jag läste att Tom Hanks hänger på Cern i Genève för inspelning....
Therese>> Ja, det ska bli roligt att se filmen! Fast jag får erkänna att jag inte läst hela boken, kanske skulle ta och attackera igen:)
Boken var väldigt amerikansk Jag läste första och sista kapitlet och det gav mig tillräcklig behållning.
Snabba svar här:) "Väldigt amerikansk", nu blir jag nyfiken. Hur menar du? Jag har inte läst så mycket amerikanskt när jag tänker efter...
Däremot, om jag får vara sådär näbbig som jag gärna är, tycker jag du missade mycket som inte läste de mellanliggande kapitlen. Det var mycket detaljer men jag tror inte du skulle tycka det var för mycket heller, det hör genren till men det var också detaljerat på icke-deckarplanet.
Och, jag erkänner villigt att jag numer är helt fast i tvåan. Det finns onekligen olika sätt att vara fast i böcker, det känns inte på samma sätt med en deckare som med ett "drama". Och nu ska jag rusa till tåget så jag kan fortsätta läsa:-)
Amerikanske litteratur präglas ofta av att författaren, åtminstone förr, fick betalt per rad. Vidare tycker jag att väldigt många amerikanska författare ägnar en stor del av sin bok åt att i mer eller mindre förtäckta ordalag (ofta mer) vill framhäva sin egen förträfflighet.
Tacka vet jag Mankell, Nesser och Leif GW i den genren.
Har på senare tid upptäckte att Mankels icke-deckare är utomordentligt läsvärda; "Solens son", "Italienska skor" m.fl.
Ah, jag trodde det bara gällde facklitteratur (i en del böcker på högskolan märktes det!) men inser att jag nog bedrog mig... för övrigt är väl den gränsen ibland inte alltid lätt att dra.
Min chef pratar varmt om Mankells icke-deckare och har vid flera tillfällen pratat om en som handlar om en man som blir skeppsbruten (?) på en skärgårdsö och träffar en kvinna vars man tydligen inte alls var så avliden som hon trodde. Känns det igen?
Det finns en bok om en sjökortsmätare, som är gift, men träffar en ensam kvinna på en öde ö i havsbanden. Hennes make är avliden, men det har kommit en efterträdare. Låter banalt, men är en mycket bra bok det också. Den heter Djupet vill jag minnas.
Post a Comment