Ett rosa paraply

Jag har en liten lustighet - eller det har jag ju många - att jag brukar köpa någon pryl när jag åstadkommit något eller varit med om något särskilt. Det är inget jag planerar innan, det liksom bara blir att jag vill skaffa något. Ibland är bara för att jag tycker jag är värd belöningen, ibland för att jag vill ha ett minne. Det låter som ett fenomen typiskt för ett konsumtionssamhälle. Jag kan till exempel tänka på den snygga slipovern och skjortan jag firade med när jag blivit antagen till min PhD-plats, eller pyjamasen som jag införskaffade efter att ha skrivit på mitt lägenhetskontrakt. Båda gångerna i Paris just innan avgång med tåget hem till Genève. Eller de blå skorna som köptes för att trösta mig efter DigSig-tentan, men som faktiskt blev ett par firarskor de med - kanske kände jag på mig det?

Idag köpte jag ett rosa paraply (matchar perfekt min bebisrosa mobiltelefon). Jag gick in i bokhandeln på Campus och tittade på böcker men kände att det skulle jag nog inte orka så det blev ett paraply - hoppas dock inte behöva det under veckan som kommer.

Varför skulle jag inte orka läsa en bok? Vad var det att fira? Jo, firandet låg i att ha lämnat in fyra utskrivna kopior av min 191 sidor långa avhandling för att bli bundna. Inte hårdryggsbindning, vi är ännu bara på examinationsstadie, men i alla fall. Det är klart! Över!! Finito!!  Är avhandlingen klar? Jag vet inte, blir en avhandling klar? Jag slutade nu, jag satte punkt. Det finns tillräckligt många sidor, tillräckligt många kapitel, tjusiga figurer och säkert en mängd stavfel också. Man kan hålla på precis hur länge som helst och ändå aldrig bli nöjd, jag bestämde mig för att nu, nu ska den in. Jag ville så otroligt gärna få in den där avhandlingen innan flyget går till Sverige och ja, det gick vägen.

Sedan mitten på april har jag skrivit på heltid och sedan mitten på maj mer än så. De två senaste veckorna har jag varit i Canterbury och mer än heltid har gått upp till överheltid.  Sömnsnittet har väl varit på 4-5 timmar per natt och i alla fall denna vecka har jag somnat i dagsljus till fågelkvitter. Imorgon hämtar jag ut den från biblioteket som binder och sedan lämna in så att administrationen kan få mala. Så småningom ska examinatorerna säga sitt och jag hoppas innerligt att i alla fall inte behöva skriva om avhandlingen.

Träningen har legat på lågfart sista veckorna, pratade med en kompis om att ut och springa ikväll men nej, det får bli en öl och en bit mat på puben istället. Jag kan behöva värma upp inför helgen, efter många veckor av intensivt arbete, med som starkaste dryck ColaLight och ett rejält sömnunderskott kan det bli intressant.  Helgen ser jag otroligt mycket fram emot, M&A:s bröllop. Och jag kan njuta av det i vetskapen att jag har lämnat in!

Det här inlägget är förmodligen alldeles förvirrat, jag är stentrött även om kroppen håller igång eftersom den inte riktigt verkar insett det - en fantastisk apparat! Dessutom, i mitt skrivande så njuter jag av att inte behöva oroa mig för om jag presenterar för många idéer i en mening eller om följden är helt logisk. Jag överlåter detaljerna till läsaren att fylla i själv....

Ful

Bloggen är väldigt ful just nu tycker jag, gick in för att klottra ner ett inlägg och så dök det upp en inforuta om nya templates. Naturligtvis var jag klåfingrig nog för att klicka på rutan  utan att egentligen ha någon större tid att lägga ner på att fixa. Låt säga att bloggen infinner sig i en transitionsfas, förändring sker antingen när jag är färdigskriven, eller möjligen när idétorkan och skrivdisciplinen är för låg.

Imorgon far jag till England för det som jag innerligt hoppas blir spurten. Jag antar att professorns dom kommer på tisdag, då vi får utvärdera om det är görligt eller inte. Sidmässigt är det nog lugnt, men håller kvaliteten? Jag tycker naturligtvis inte att det är bra nog men det tror jag väl inte jag någonsin kommer tycka så det handlar väl om att sätta stopp vid en punkt. Det vore bara så otroligt skönt att få lämna in där på midsommaraftonens förmiddag och bli av med det, åtminstone fram till att avhandlingen ska försvaras någon gång i höst. Nu är ju inte allt förlorat om jag inte är klar i tid heller, det är väl "bara" att fortsätta fila under kvällar och helger under sensommar och höst i så fall. Får betala terminsavgift på universitetet men eftersom det är snarare regel än undantag att doktorander drar över tiden är det långt ifrån de fantasisummor man ibland hör talas om  (de vill ju få in sina håsar och håpar, eller vad det heter i England!) så det må väl vara hänt. Men tänk, tänk, om helgerna kunde få bli helger, om kvällarna kunde få bli lediga, om...

... ja bara det om veckan i Sverige kan få bli helt ledig vore så skönt! Det är nästan ett år sedan jag sist vandrade på svensk mark och tack vare M&A:s bröllop är det dags igen. När ni andra öppnar de första sillburkarna eller för den delen börjar skråla Måsen med en OP i högsta hugg, då hoppas jag kunna sitta med en avhandling mindre på mitt samvete på bussen på väg mot Stansted. Tror faktiskt att även om jag inte hinner klart i tid så ska den där veckan få bli ledig, innan det drar igång igen.

För det gör det! Nu tänkte jag ju inte skriva något innan kontraktet är påskrivet, men eftersom det kommer ske första arbetsdagen kan jag inte hålla tyst. Jag blir kvar på Imagine Eyes där jag doktorerat! Efter i runda slängar 22 år i skolbänken är det äntligen dags för mig också att skriva på ett tillsvidarekontrakt, in i ekorrhjulet. Det känns hur kul som helst att få vara kvar, och det börjar bra med en konferens redan i slutet av augusti. Var någonstans? I Stockholm! :-)

Allez, courage, åter till OCT, LaTeX, deformable mirror characterization och varför inte lite state-feedback control?

Pust..

..det är inte bra för min skrivdisciplin det här med Roland Garros. Satt visserligen framför datorn men tittade upp sisådär varje avgörande boll. Nu har jag lovat att om Robin vinner på söndag, dessutom Sveriges nationaldag, så ska jag ha min supportertröja från fotbolls-EM 2008 på jobbet.

Så på söndag är det raka spåret som gäller Robin! Ungefär som för oss på inlines ikväll. Det verkar högst otroligt att vi ska åka vilse nånstans mellan Denfert och Gare du Nord i alla fall...

Nästa år

Om jag bor kvar här i stan nästa år, då ska jag minsann se till att fixa biljetter till Roland Garros och se Söderling dominera. Det verkar ju som han trivs här, go Robin!!

Tour de France behöver jag inte vänta med till nästa år, jag ska förhoppningsvis ha klivit ur doktorandgrottan redan i år.

Det är annars mycket som ska hända "när jag är klar". Hitta en orienteringsklubb, fixa till här hemma, börja sy igen (skaffa symaskin, mental note), rensa ut gamla kläder (jag har aldrig lyckats hittills men det kanske är just doktorstiteln som saknats?), lära mig lingala, gå på coola utställningar, Hasha lite oftare, läsa alla böcker som väntar, putsa på cykeln, rensa kullager i inlinesen, sortera gamla foton... jag ska nog ta och rädda världen när jag ändå håller på, det ser ju ut som det kommer bli massor med tid! :-)