Hemåt

Sitter på eurostar hem från Canterbury, just nu i tunneln under Engelska kanalen, fast när jag postar det här inlägget lär vi ha kommit ut på andra sidan. "Sudan" föreslog min telefon, den hänger alltså med i svängarna. Nåväl, åter till rätt spår.

Det var ett par riktigt fina dar i England, och jag är mycket glad över att ha varit med på ceremonin. En mer utförlig beskrivning av den kommer säkert på min fars blogg, själv såg jag faktiskt inte så mycket eftersom jag satt bakom en pelare. Men jag kände stämningen, jag fick några ord med the chancellor, eller om det var vice chancellor, och jag fick ha min utstyrsel i form av "slängkappa", röd krage och rund hatt. Just färgen på kragen och formen på hatten gladde familjen mycket. Det är tio ceremonier under veckan och fakulteterna sprids ut, så vid detta tillfälle var vi bara sex doktorander som gick in i katedralen - och sex doktorer som gick ut - bland flera hundra med bachelor- eller masterexamen. Ja, jag kan väl erkänna att även jag var glad över min röda krage. Nedan en bild på denna, inte min vackraste min under dagen men man tager vad man haver på minneskortet.

Ceremonin var på torsdagen, dagen innan var jag med mamma och J på campus, det var roligt att se det igen och veta att jag inte behövde åstadkomma det minsta lilla. Ja det är nu inte riktigt sant, det blev faktiskt lite kundsupport till en kille. Alltid roligt kunna hjälpa.

På fredagen åkte jag med far och A till (en av?) världens mest smalspåriga järnväg. Vi hann med en tur med ångtåg och det var riktigt trevligt, även för en icke tågnörd som jag. Nedan en bild på det pyttelilla loket.

Stort tack till mor, far, A och J för att ni kom och för de här dagarna.

Nu har vi kommit ut ur tunneln, då ska jag posta det här och sedan läsa om vansinnesdåden i Oslo. Det vore naivt att tro att Norden skulle vara försonat... känner med och tänker på Norge!

posted from Bloggeroid

Den blomstertid nu kommer... eller: vad jag har gemensamt med Orlando Bloom

Om jag inte är helt ute och cyklar får skolavslutningar i Sverige inte längre hållas i kyrkan, i alla fall inte i alla kommuner. Den debatten har många sidor som jag inte tänker gå in på, men hur kristlig eller okristlig jag än må vara så ser jag faktiskt fram emot att ha min sista skolavslutning i en kyrka. Inte vilken kyrka som helst heller; Canterbury Cathedral tillhör ändå de mest kända av engelska katedralerna och är dessutom klassad som världsarv. Det går nog in ganska många hundratals besökare där. Riktigt så många kommer kanske inte dit för min skull på torsdag, men däremot är jag väldigt över att såväl mor och far som J och A gör resan dit - det betyder mycket!

Ja, nu är det äntligen dags att sätta punkt. Ett riktigt avslut, som sagt det sista. Jag har bett folk i min omgivning att tala mig till rätta om jag skulle börja mumla om en ny doktorsavhandling någon gång. Jag har varit på några doktorspromomveringar arrangerade av LiU men det blir något helt annat när det är mig själv det handlar om. För detta tillfälle har jag hyrt klädsel ; cape, rock och hatt som sig bör. Självkännedomen är såpass god att jag inser att jag kommer stå där och titta på de andra och beundra dem som förärats en doktorstitel, men tycka att jag själv mest ramlat in på ett bananskal. Någonstans i bakhuvudet vet jag ju att det inte riktigt är så det förhåller sig, men i alla fall. Till min glädje ska två av mina doktorandkollegor diplomeras samtidigt, det känns fint att känna några andra. Professorn skrev dessutom ett rart mail till oss och menade på att det var smått unikt för en akademiker att ha tre doktorer som promoveras samtidigt. Vilken tur jag speedade på processen då för att få vara med denna gång och inte i november!

Men nu borde jag väl börja packa ihop mig för det här, det "vanliga" tåget går redan vid åtta imorgon. Tror aldrig jag sett så mycket fram emot att resa till Canterbury som jag gör denna gång, det är väl förståeligt. Det enda lilla smolket - jag är ju svensk och måste hitta ett sånt - med att få ett definitivt slut på det hela är att jag inte längre kan skjuta upp allt det där jag skulle göra "after the PhD"...som att sköta bloggen till exempel!

Orlando Bloom, vad hade han med saken att göra då? Jag förstår om någon av er trodde att jag syftade på de gracefulla rörelserna i silvertrikå och den spejande falkblicken, men icke. Som Canterburyson kan han sedan ett år tillbaka titulera sig hedersdoktor vid University of Kent.

Till jobbs, dags att packa!