Sitter på eurostar hem från Canterbury, just nu i tunneln under Engelska kanalen, fast när jag postar det här inlägget lär vi ha kommit ut på andra sidan. "Sudan" föreslog min telefon, den hänger alltså med i svängarna. Nåväl, åter till rätt spår.
Det var ett par riktigt fina dar i England, och jag är mycket glad över att ha varit med på ceremonin. En mer utförlig beskrivning av den kommer säkert på min fars blogg, själv såg jag faktiskt inte så mycket eftersom jag satt bakom en pelare. Men jag kände stämningen, jag fick några ord med the chancellor, eller om det var vice chancellor, och jag fick ha min utstyrsel i form av "slängkappa", röd krage och rund hatt. Just färgen på kragen och formen på hatten gladde familjen mycket. Det är tio ceremonier under veckan och fakulteterna sprids ut, så vid detta tillfälle var vi bara sex doktorander som gick in i katedralen - och sex doktorer som gick ut - bland flera hundra med bachelor- eller masterexamen. Ja, jag kan väl erkänna att även jag var glad över min röda krage. Nedan en bild på denna, inte min vackraste min under dagen men man tager vad man haver på minneskortet.
Ceremonin var på torsdagen, dagen innan var jag med mamma och J på campus, det var roligt att se det igen och veta att jag inte behövde åstadkomma det minsta lilla. Ja det är nu inte riktigt sant, det blev faktiskt lite kundsupport till en kille. Alltid roligt kunna hjälpa.
På fredagen åkte jag med far och A till (en av?) världens mest smalspåriga järnväg. Vi hann med en tur med ångtåg och det var riktigt trevligt, även för en icke tågnörd som jag. Nedan en bild på det pyttelilla loket.
Stort tack till mor, far, A och J för att ni kom och för de här dagarna.
Nu har vi kommit ut ur tunneln, då ska jag posta det här och sedan läsa om vansinnesdåden i Oslo. Det vore naivt att tro att Norden skulle vara försonat... känner med och tänker på Norge!
Det var ett par riktigt fina dar i England, och jag är mycket glad över att ha varit med på ceremonin. En mer utförlig beskrivning av den kommer säkert på min fars blogg, själv såg jag faktiskt inte så mycket eftersom jag satt bakom en pelare. Men jag kände stämningen, jag fick några ord med the chancellor, eller om det var vice chancellor, och jag fick ha min utstyrsel i form av "slängkappa", röd krage och rund hatt. Just färgen på kragen och formen på hatten gladde familjen mycket. Det är tio ceremonier under veckan och fakulteterna sprids ut, så vid detta tillfälle var vi bara sex doktorander som gick in i katedralen - och sex doktorer som gick ut - bland flera hundra med bachelor- eller masterexamen. Ja, jag kan väl erkänna att även jag var glad över min röda krage. Nedan en bild på denna, inte min vackraste min under dagen men man tager vad man haver på minneskortet.
Ceremonin var på torsdagen, dagen innan var jag med mamma och J på campus, det var roligt att se det igen och veta att jag inte behövde åstadkomma det minsta lilla. Ja det är nu inte riktigt sant, det blev faktiskt lite kundsupport till en kille. Alltid roligt kunna hjälpa.
På fredagen åkte jag med far och A till (en av?) världens mest smalspåriga järnväg. Vi hann med en tur med ångtåg och det var riktigt trevligt, även för en icke tågnörd som jag. Nedan en bild på det pyttelilla loket.
Stort tack till mor, far, A och J för att ni kom och för de här dagarna.
Nu har vi kommit ut ur tunneln, då ska jag posta det här och sedan läsa om vansinnesdåden i Oslo. Det vore naivt att tro att Norden skulle vara försonat... känner med och tänker på Norge!
posted from Bloggeroid
No comments:
Post a Comment