Sunday, 1 September 2013

Refräng

Sådär ja, änteligen tar jag mig tid att skriva ordentligt! Ofta är vi så trötta när vi kommer hem, även om det inte är otroligt sent. En liten ommöblering bland telefonernas minneskort har också gjort att jag inte haft rätt bilder tillgängliga. Men det där är ju detaljer som knappast intresserar någon.

Refrängen är det alltså dags att tänka på, även om jag aldrigt riktigt förstått det uttrycket. Refrängen är ju det som upprepas gång efter annan, om man ska avsluta något torde det vara epilogen eller efterspelet man ska tänka på. Nåväl, det börjar i alla fall bli dags att tänka på refrängen.

Äntligen fick jag ett foto av Dag Hammarskjölds bro, även om efternamnet är skymt bakom
vägarbetaren (i reflexväst!) och man endast kan ana "Pont Dag Ham", även detta med en bra zoom.

Dagarna ägnas mycket åt att träffa folk; släktingar eller andra bekanta. Mycket bil åks det, det är så man förflyttar sig här. Att gå till fots är sällsynt bland andra än dem som inte har något annat val, jag misstänker att det är en säkerhets- såväl som statusfråga. Det där med säkerheten är inte obefogat, fotgängarna kryssar vant mellan bilarna på vägen och om man inte är van blir nog kryssande mycket vanskligt. Jag får erkänna att det är en av de aspekter jag uppskattar minst av livet här, denna totala låsning till bilen. Jag tycker om att röra mig till fots eller på cykel, det är också de allra bästa sätten för att lära känna ett ny stad! För den som vill vara riktigt lokal här finns förstås "Esprit de mort"-minibussarna, men de är som namnet antyder tämligen olycksdrabbade.

En "Esprit de mort"-buss, som är ombyggd med träbänkar istället för
säten och enligt lagen inte har rätt att mer än 32 passagerare.

Det har därmed varit en vecka med mycket lite träning, ett sim- och ett gympass är allt. Det är knappast omöjligt att ut och springa - idag såg vi t ex en kille som sprang fram och tillbaka på gatan - men man bör nog ge sig upp väldigt tidigt på morgonen. Trots min dåliga form blev jag eld och lågor när jag igår hittade information om ett halvmaraton imorgon (söndag) bitti. Start och målgång på Stade de Martyrs och det hade nog blivit just så, ett martyrskap. Jag brukar hävda att ett halvmaraton klarar man helt utan speficik förberedelse om man har en någorlunda grundform, så jag hade fått försöka bevisa det. Och jag hade nog kommit runt, om inte annat på ren vilja, men till slut kom vi fram till att rent logistiskt passade det mycket dåligt. Det var ju skönt att kunna skylla på det för allvarligt talat hade jag nog varit tvungen att svälja mer stolthet än damm under loppet, och det vill inte säga lite... Argumentet att det hade varit roligt att ha gjort en semi i Afrika bara för sakens skull, det var inte tillräckligt tungt. 

Denna bild är till min käre far: det finns järnväg här! Just denna används nog inte, jag har över huvud taget inte sett några tåg, men det finns flera stationer och ryktas om att det faktiskt finns ett tåg mellan järnvägsstationen och flygplatsen (detta är dock inget gemene lokalbo känner till; guideboken skvallrade).

Igår kväll var det "officiell presentation" av mig med familjen, det var mycket trevligt! Nog hade jag träffat de flesta innan, men det här var en lite mer organiserad form med mängder av mat, långbord, och alla onklar som är i livet på plats. Väldigt roligt att träffa föräldrar och syskon till dem som jag redan känner från Paris. På det stora hela känner jag mig mycket varmt välkomnad, något som märktes inte minst nu ikväll när mina svägerskor presentade mig med flera klänningar som de låtit sy upp av en lokal sömmerska. Denna sömmerska tog måtten i förrgår och har varit imponerande produktiv med tre klänningar och en ensemble med överdel och kjol. 

Imorgon kväll tar jag planet hem till Paris, återkomst måndag morgon då det bär av till jobbet. Jag ska försöka få till något eller några mer inlägg för att sammanfatta resan och några av alla de intryck jag fått. Mycket observation, mycket kulturkrockar (hur möter man ett glatt "du har gått upp i vikt sedan sist" som är menat som en komplimang?), mycket värme och mycket...mygg! Ingen malaria än så länge, peppar peppar :)

5 comments:

Alf said...
This comment has been removed by the author.
Alf said...

Tack för berättelsen. Skall kolla vad det finns för tåg i Kinshasa

eva said...

God resa norröver och hälsa alla mina "släktingar". Kram m

Roger Andersson said...

Att göra en halvmarathon i Afrika blir ju ännu ett skäl till att återvända. Loppet går säkert även nästa år och då får du en ny chans ;-)

Anonymous said...

Väldigt intressant och roligt att läsa om dina peripler i Kongo. Satt idag med senaste numret av Vi-tidningen och de hade inte lika upplyftande reportage om Kongo- det finns säkert på nätet att läsa. Om jag missar i morgon, som ör en fullspäckad dag, så säger jag grattis i förskott redan nu!!!
/Martina