In cioccolato veritas

En dag stod på receptionsdisken i skidhotellet en skål med choklad, överbliven sedan julen kan tänkas. Bäst offra sig så att inte det hela förgås, tänkte jag ädelmodigt och tog två bitar. Det var typen av choklad med ett litet extra papper innanför det färgglada cellofanet, med två tipsfrågor präntade. Till min stora förvåning handlade de om Sverige:

Q: Vad är Sverige känt för?
1. Det är det starkaste landet i galaxen
2. Alla invånare har en egen pingvin hemma
3. Landet är föregångare när det gäller jämställdhet mellan män och kvinnor

Ja vad säger man? Mycket edukativ choklad det där. Jag blev naturligtvis tvungen att öppna den andra biten också, samt hämta ytterligare förstärkning, men de frågorna handlade om jultomtens medhjälpare samt vad man gör under misteln*.

Bildande choklad i all ära, det primära är ändå att vi varit på skidresa. Med tåg från Paris kom vi till Bourg St Maurice och vidare till Tignes där gänget från förra året väntade. Några nya ansikten, några som fattades, men gemensamt med i fjol var den goda stämningen. Och nog känner man sig välkommen när de ansvariga för kursen talar om att "era pjäxor - samma som ifjol - står på ert rum och skidorna i ert skidfack".Skidåkningen var fantastisk. Det lär inte ha snöat sedan runt julhelgen men det led vi inte det minsta av, snömängden var mer än tillräcklig, pisterna kanonbra och solen öste ned fem dagar i rad med endast få tunna molnstrimmor på himlen (är det inte typiskt svenskt att börja med det mindre bra...?). I år var jag med den lite långsammare gruppen och enligt instruktörerna gjorde det i det närmaste underverk för min teknik. Där jag i fjol kämpade för att hänga med i farten och lyckades men utan minsta stil, kunde jag i år jobba på tekniken i min takt. Men visst tyckte de att jag borde släppa loss lite mer; "du behöver vara lite mer galen". Jag vill tro att jag omedvetet tänkte på armen och inte vågade fullt ut för den. Men nästa år, då ska det åkas av!Nu är vi åter hemma i Paris, sista kvällen när vi satt och suckade över att semestern var slut sade vi tröstande att det är ju faktiskt ganska många som åker till Paris på just semester…

Såsom broder A gjorde; som mycket välkommen gäst dök han ner på söndagsförmiddagen. Vädret tillät tyvärr inte inlinestur såsom vi hoppats, men det blev en lyckad lunch, en kulturkvart på utställningen om Paris vid tiden för Victor Hugos Les Misérables och en fin promenad hem längs La Promenade Plantée. Lite slappande hemma hann vi med och det passade oss alldeles utmärkt efter res- och skidintensiva dagar. Rent kulinariskt var det annars ett par afrikanska dagar; centrala afrika på söndagen (maniok, saka-saka, får mm) och nordafrika (couscous - i dubbel portion!) i hyresvärdens nya restaurang på måndagen. Alltid lika roligt att återse sina syskon; om inte förr har jag en någorlunda definitiv resa till Irland i mitten av juli och då blir det N som våldgästas.

Skidresan var inplanerad sedan länge och gjorde att jag missade "Fasters" begravning i Malmö. Det känns såklart tråkigt att inte vara med, men jag tänker att hon som tyckte om Alperna nog skulle ha förstått. Jag tänkte på henne och de nära på fredagsförmiddagen, och jag mindes en av våra allra sista diskussioner - den om Fouriertransformer. Nu tänker jag att hon kanske sitter någonstans i sin segelbåt och sjunger vackert med vinden lekande i det glänsande håret.

*Nej, här kommer inte den spännande redogörelse för mistelaktiviteter som den mer ekivoke läsaren hoppade på, utan en redogörelse för den andra Sverigefrågan. Vad är "Fritid" för något i Sverige. Alternativen 1) sillfiléer, 2) blyga pommes frites (frites timides) eller 3) utomhusidrottsanläggningar. Nåväl, man får inte begära för mycket.

Packad och klar

Det var ett tag sedan den var ute och for men nu står den där packad - Lowe Alpine-ryggan med de extra 15 litrarna utvecklade för att få plats med alla varma skidkläder. Sett till kylan som råder här i Paris lär det inte vara någon tropisk hetta i Tignes…

Imorgon går alltså tåget till årets telemarksvecka, vi ska bo på samma hotell som i fjol och förhoppningsvis stöta på samma gäng som då. Gärna med lite nya tillskott också. Det ska bli härligt att komma ut i pisterna, njuta av alpluften och slipa lite på tekniken. Raspa. Hyvla. Grovsåga… Jamen åka skidor alltså! Tyngden på dalskidan och rejält knäböj i svängarna. Får inte glömma mitt värsting-handledsskydd som ännu ligger i bilen, även om jag inte riktigt vet hur jag ska kunna hålla i staven med det på.

Dessa skydd fick folk att kalla mig Robocop igår på inlinesturen. Det gör nu inget, de kan få kalla mig nästan vad de vill för jag är så glad att vara tillbaka. Tekniken är inte vad den borde (jag skrev borta - Freudiansk felskrivning) och formen lämnar en hel del övrigt att önska men det var väntat. I onsdags blev det också åka av men det var verkligen ett ganska galet tilltag, efter en hel dag med rejält under minusstrecket kröp temperaturen upp runt noll och även på livligt trafikerade gator innebär det viss halka. Men med lugnt tempo klarade vi oss utan fall.

Idag har jag förutom att packa beskådat demonstrationen för Palestina, eller snarare polisarbetet för denna. Utan att gå in för det verkade jag ta motsatt riktning som kortegen genom stan, och sprang på en stor andel av huvudstadsregionens poliser. Mycket smidigt att cykla på livligt trafikerad gata om man håller samma takt som den femton minibussar långa poliseskorten.

Nä, nu är det sängdags för skiiidor!

MMIX (as in Mega-Mix?)

Fjärde januari, det börjar bli dags att önska gott nytt år. Själv känner jag i benen att det kommer att bli ett gott år. Benen? Aber warum dann? Det värker i benen, en skön molande värk av ansträngning, som jag har saknat den! Femtio minuter löpning igår (ok, det var tredje gången jag sprang och man får börja lugnt) i Paris hängande trädgårdar, och två timmar inlines idag med Roller&Coquillages, den lite lugnare av Paris två randonnéer. Visst är tempot inte det högsta och man stannar ofta på denna söndagstur, men det var en mycket bra början för att återfinna inte bara rörelsen utan också vanan att parera bland folk. På onsdag är det premiärtur med det lite mindre inlinesgänget, det har utannonserats en lite lättare återvändartur då vi är många som varit frånvarande ett tag. Ska bli hur kul som helst! Och på fredag tänker jag minsann dra på mig Staff-tröjan för Pari Roller igen. Det är förvisso viss halkrisk ute och imorgon annonseras till och med snö. Några skojade om längdskidor imorgon. Det lär det väl nu inte bli, däremot är det snart dags för årets telemarkskurs i Tignes - om precis en vecka lär vi sitta till bords med vännerna från ifjol!

Nyårsafton var förresten en mycket trevlig tillställning. Som svensk är jag inte helt ovan vid att ett nyårsfirande pågår sisådär kl 19-02, med champagne någon gång efter middagen. Här var det snarare 22-07 och champagne till fördrink; vi var hemma hos J:s bror med familj och släktingar.

Många varma nyårskramar och hoppas ni vill hänga med ett år till!