Sista gången gillt andra gången gillt?

(Jag har inte riktigt kommit mig för att skriva för jag kan inte komma på hur jag på skulle kunna göra helgens bröllop rättvisa. Ett så strålande lyckligt brudpar, en sån härlig stämning, ett sånt underbart vårväder - helt enkelt en genomlyckad dag att minnas för såväl herr och fru S som för alla vi gäster. Nej, jag ger mig inte på ett bättre försök men för den som vill läsa mer och se bilider hänvisar jag till min far).

När jag väl tar mig till tangentbordet, då kan man ju i dessa krisens dagar (det sinar till och med i blogginlägg!) tro att det är fara å färde. Jajamen, inget kunde vara mer rätt. Det är tentaångest. Tentasvett, tentaapati, tentainfluensa. Och den influensan är då rakt inte någon ny. Någon gång för snart två och ett halvt år sedan trodde jag att nu, nu är det sista gången jag tentar. Digital signalbehandling var det, exjobbet skulle läggas fram två dagar senare och om jag inte minns fel var det Nine to Five både dag och natt den där februariveckan. Naturligtvis idogt plugg både dag och natt, joråsåatteh. Redan då fanns dock en liten baktanke om att man ska aldrig säga aldrig så jag avhäll mig från det, även om tanken på att doktorera nog mest var en dörr att inte stänga. Jaha ja, nu sitter jag där igen. Biomedical Optics, hur hände det? Tomografi och fotodynamisk terapi (ha! det används inte bara mot depression som jag i min svenskhet trodde), scattering och vågfrontskorrektion. Fast så olika är det inte ändå, på nåt vis kommer samma saker tillbaka. Det är bara det att i DigSig heter impulssvaret h(t) och innehåller någon sorts fördröjning och förstärkning, i BioMed kallas den PSF och visar diffraktionsmönstret från en perfekt punktkälla. Nästan sak samma.

För den som undrar så känns det inte alls bra med den här tentan och den här gången säger jag det på riktigt. precis som jag säger varje gång. Skillnaden denna gången är att det är två och ett halvt år sen förra tentan och den där ämnesoberoende tentarutinen finns helt enkelt inte längre. Nåväl, jag får en dygnsresa till Canterbury i alla fall… Ska passa på att titta på lite rum att hyra när jag ändå är där.

Veckoresa blir det snart också. Tredje gången gillt (vem är den där Gillt? Jag vill ta ett snack med honom och förklara onödvändigheten av att vänta till tre) på ryska ambassaden fick jag mitt visum. Hej och hå, det är en intressant historia det där. Många timmar i ryska ambassaden har det blivit men nu är allt grönt!

På grund av denna resa kan jag tyvärr inte rösta i EU-valet, nu när jag duktigt skrivit in mig i röstlängden och kommit fram till vem jag vill rösta på. Jag trodde man kunde poströsta men icke, det gick inte för sig. Man måste rösta via ombud och detta ombud ska finnas i röstlängden i samma kommun som jag, samt vara beredd att ta sig till min röstlokal som högst sannolikt inte är samma som ombudets. Det såg ett tag mörkt ut, mina vänner är antingen icke Paris-bosatta, bortresta på inlinestävling eller har inte skrivit in sig i röstlängden. Så länge såg det ut som att det vore lättare för mig rösta i Sverige via ambassaden, än i röstlokalen några 100 meter bort. Det är så härligt när ett demokratiskt land tar hänsyn till en mångfacetterad befolkning, inklusive nyinflyttade, enstöringar, och vagabonder. Till slut löste det sig dock, en vänlig själ ställde upp och jag har anmält hans namn hos polisen. Det tog bara närmare en halvtimme att fylla i papperet och få både underskrift och stämpel. I vilket fall, jag är stolt och glad att jag tog mig besväret att få ordning på rösträtten. Och det här att jag gnäller och svär - ja det är nog bara ett tecken på att jag håller på att förfranska mig!

Plockmat

Idag skulle jag vara duktig och jobba hade jag tänkt. Fixa fram vettiga kurvor till konferensen i Ryssland i början av juni. Alltså, jag menar inte att jag skulle gå på gymmet.

Men det är något så vansinnigt vad klockan kan gå fort ibland. Om dagen till att börja med kommer igång sent på grund av inlinesturen igår kväll (åh vad roligt det var, en månad sedan jag sist var med!) är utgångspunkten dålig. Att på det ge sig ut på stan och uträtta allehanda ärenden; fixa sjukhusräkning (jaha minsann, nu har de kommit på att de glömt fakturera allt och tji fick jag som tyckte det var billig sjukvård här i landet), handla presenter, och diverse annat. Som till exempel att byta mobiltelefon, någon glädje ska man ju ha av att vara trogen sin operatör. Äntligen en Sony-Ericsson igen! Jag insåg förresten att jag skulle kunna utnyttja systemet duktigt eftersom man har rätt att frias från sin långa bindningstid om man kan uppvisa goda skäl, som t ex arbete utomlands. Om man skulle ta och skaffa sig en iPhone och en Blackberry eller nåt, med ett saftigt abonnemang hos olika operatörer och sen komma på att hoppsan, skulle jag till Kent? Tack för telefonen! Nej men inte skulle väl jag…

Nu sitter jag i alla fall vid datorn och ska plotta kurvor i Matlab och...ja, just ja...blogga. Äntligen, klockan är ju bara sju...

Plockmat förresten, ja det är inte bara ett hopplock av ämnen. Det är också Eurovisions-festival ikväll och jag minns hur vi som små åt just plockmat framför TV:n denna dag. Antar att det är det som kalas meze, tapas, eller petit-fours nu för tiden. Men plockmat, det är ju dä dé ä. Mitt minne röjer mig dock inte vad vi faktiskt åt förr och jag skulle nog ändå bara hitta hälften är. Det som inte är franskt eller möjligen afrikanskt är svårt hitta på min gata. Genuint svenska varor såsom Mango Chutney är för exotiskt och okänt, och mangon i kylen hade sunkat ihop totalt. Det får bli Baba Ghanouj på burk istället, jag knopar ihop min egen plockmat. Druvjuice är inhandlad så att det ska lika ut i alla glas. Som liten såg jag aldrig mina föräldrar berusade och det är något jag är glad över, men jag vill ändå inte se mig själv som moraliskt förtappad med ett glas vin i minderårigt sällskap. Det finns ju trots allt grader på de flesta skalor. Möjligen inte Kelvins.

Borta bra men hemma bäst

Tror att jag ifjol efter den här resan skrev ett inlägg med titeln Home sweet home, eller om jag till och med slängde till med Homme sweet homme. I vilket fall är det nåt visst med hemma, och hur stor gästvänlighet jag än mötts av så tog det inte många sekunder att somna i de rena lakanen. Inte så konstigt kanske, tvingade mig vaken hela dagen med tvätt, uppackning och en nästan fjantigt kort inlinestur. Men det var i alla fall roligt att träffa de andra en sväng och skönt att röra på sig lite efter att ha suttit ihopknölad i en flygande plåtburk.

Nu på morgonen ska jag till ryska ambassaden för att ansöka om visum till en workshop första veckan i juni. Jag hoppas de inte är kinkiga med svininfluensan och ser mig som trolig smittbärare. Det är klart, lite svininfluensa har jag nog utvecklat och känner av de karaktäristiska symptomen muskelvärk och trötthet. Att den första härrör från ett bodypump-pass i SF och den andra är klassisk jetlag kan möjligen minska riskbilden. Men vi fick faktiskt fylla i ett formulär när vi kom till Paris, som angav vilket säte vi satt på i flyget och hur vi lättast skulle gå att få tag i närmsta veckan.

Wicked!!

What a wicked chance I got here; Wicked was a great experience yesterday night!!

Jag hade på order läst The Wonderful Wizard of Oz inför besöket, och det var väl värt läsningen i sig, men gårdagens musikal var kronan på verket. Humor, sång, musik, dans och kostymer i en svulstigt påkostad show, precis som man vill ha det!

Det är ju andra gången jag är i San Francisco och hälsar på bror nu, första gången var i fjol efter samma konferens som i år; det passar utmärkt med en liten sväng västerut över kontinenten. Eftersom de absoluta måstena avverkades ifjol kunde vi vika av lite från stråken i år. Vi var på Academy of Sciences i Golden Gate Park innan vi strosade ner mot stan igen. Med värkande ben, ajaj vad länge sedan det var jag körde body pump innan torsdagens pass på gymmet.

Nu laddar vi batterierna inför att pallra oss ut till frukost och en shoppingrunda på stan. Allt gott och varma hälsningar till alla!

FL

Några rader från Florida kan vara på sin plats, jag har varit lite ignorant mot min stackars blogg på sistone. Men det blir fulla dagar, i sig inte längre än en vanlig arbetsdag men att stå i monter åtta timmar i sträck, någorlunda glatt leendes och förklarandes vad adaptiv optik går ut på, det tröttar faktiskt. Samtidigt är det väldigt roligt och man ska definitivt inte klaga att det är många som är intresserade. Framförallt har den här artikeln och en presentation på konferensen väckt stort intresse och mängder av besökare vill se näthinnan med sina tappar och stavar. Det känns häftigt att vara med på ett hörn - om aldrig så litet - av en teknik som intresserar många.

Vi bor i samma hus som ifjol, mycket bra lösning att hyra ett gemensamt hus för alla från företaget. Såväl ekonomiskt som socialt ett väldigt attraktivt alternativ. Det är en dag kvar av mässan, på torsdag far jag från Fort Lauderdale till San Francisco och bror min. Allt för nu, och på återhörande!