Hemma igen

Åter i Paris efter årets Le Mans, jag körde bättre än jag hoppats och trott; om än inte riktigt lika bra som ifjol så helt ok. Laget slutade trea i tjejklassen, 35:a totalt, så vi är jättenöjda. Men just nu är jag mest väldigt väldigt trött. Godnatt! :-)

Les 24h du Mans

Väskorna är packade, hjulen avskruvade i väntan på nya kullager, tältet framrotat ur källarförrådet och ögonlocken påminner om att läggdags är för länge sedan passerat inför en 24h inlines-tävling på den anrika Bugatti-banan i Le Mans. Jag tar helt enkelt och länkar till förra årets inlägg så får ni läsa om hur det var då! 

Midsommar

Det är inte speciellt ofta jag känner hemlängtan, och i sanningens namn skulle jag förmodligen inte göra några långa utläggningar om det här i vilket fall. Kanske är det för att jag faktiskt kallar Paris för mitt hem nu. Har ju röstat i EU-valet och allt. Jag brukar försöka att inte bli så politisk men kan väl ändå säga att det känns väldigt bra framförallt att ha röstat MOT Front National. Att det parti jag röstade FÖR lyckades bra är förstås fint.

Men det finns tillfällen då det gnager lite i Sverige-tarmen. Häromveckan kom ett reklambrev från IKEA som förvarnade, och nu är det DN som skvallrar om det som står i nära antågande; midsommar! Midsommar är ett totalt okänt begrepp som sådant här. Helgen heter St Jean och den sammanfaller ofta med Fête de la Musique som förekommer i varje stad med självaktning. Men midsommar, denna närmast heliga tilldragelse när feststämningen stiger snabbare än björklöven viftar, då sommarens ankomst firas, den finns inte. Kanske ser inte fransmännen glädjen i att hylla de kommande värmeböljorna.

Jag vet inte hur jag ska förklara för mina kollegor vad det är, varför midsommar är ledig dag. Här finns inga lediga dagar som inte har antingen katoliskt ursprung, eller som firar en seger i ett slag under något av världskrigen eller deras föregångare. Nej, kollegorna kommer tro att vi helt enkelt firar att isbjörnarna har gått i ide för en liten stund.

Skulle jag ens kunna beskriva festen på ett tilldragande sätt, eller skulle de få avsmak? Kanske skulle de rentav tycka att det är barbariskt att äta illaluktande rå fisk, dansa runt en fallossymbol och bada midnattsbad (nakna) i en insjö nånstans, allt ackompenjerat av Pripps blå och O.P.?

Midsommar, det är alltså sommar på gång. Jo men visst känner jag värmen. Men tiden går så fort. Halva maj har gått åt resor; USA, Sverige, Storbritannien, Ryssland, och om ett par veckor ska jag vara på universitet i Kent istället för här. Dessutom har jag precis fått reda på att jag förväntas lägga fram redan i slutet av mars istället för juni nästa år, förlängning omöjlig punkt. Men tänk, om allt går vägen, om resultaten kommer...då kanske jag kan sätta en doktorshatt under blomsterkransen midsommar 2010. Främmande tanke.

Hemma igen - en lång resdag

Det har det sannerligen varit, en lång resdag. Allt klaffade kanon; vi bävade lite inför den tre timmar långa bilresan på ryska vägar, med ryska mottrafikanter, och en potentiellt sedan gårdagen vodkapåverkad förare. Det flöt på som på räls (japp, jag tog till och med ett foto på Transsibiriska järnvägen, må vara på en snutt 40km från Moskva men i alla fall - du ska få se, pappa) och trots en stunds oroande bilkö hann vi fram i god tid till Domodedovo International Airport. Två flighter - via Zürich - och inte minsta missöde inträffade; inga förseningar, inga stockningar i luftrummet för landning. Bagagen kom någorlunda snabbt och vi var på det hela tåget nöjda.

Man ska inte ropa hej förrän man kommit över bäcken. Framförallt inte om bäcken stavas RER och förväntas ta en från flygplatsen till Paris centrum. Efterdyningar från en strejk, det är ju så man kan knappt kan hålla sig för skratt. Eller jo, det kunde vi, en halvtimmes väntan kändes sådär. Även den som inte känner till Charles de Gaulle-flygplatsen kan förmodligen gissa hur trångt det är på det första tåget på 45 minuter, om det vanligen är 10 minuter mellan dem. En fredagkväll i turistsäsong… Bienvenue à Paris!

Skriver snart mer om resan till Shatura och workshopen, nu är det sooova! Även om datorn lockar efter en vecka i total radio-, TV- och internetskugga.

Det var ju typiskt...

...att jag ska åka ifrån Paris på söndag förmiddag, annars hade jag stolt och glatt tagit på mig den klarblå Sverigetröjan igen och hejat fram Robin Söderling i Roland Garros-finalen, om inte annat på ett café. Eller kanske skulle det gå att få tag på billiga biljetter av en godtycklig fransman sedan både Tsonga och Monfils spelat ut sig. En del kolleger här verkar dock inte bry sig så mycket om just det utan tackade för Sveriges insats i utslagningen av Nadal.

Nåja. Robin klarar sig nog precis lika bra utan mina hejarop. Det har ju gått mer än strålande hittills - bravo!! Jag håller tummarna på planet till Moskva istället.