Wednesday 12 May 2010

Anti-reseguide

Tänk er att ni är i Göteborg och ska ta er till säg, Karlstad, medelst kollektiva färdmedel. Tänk er att ni slås av den fantastiska idén att flyga till en näraliggande huvudstad, till exempel Oslo. För denna resa krävs kanske att ta er med hjälp av ett par tre spårvagnslinjer till Nils Ericsonsterminalen, varifrån ni tar flygbussen till Landvetter och checkar in. Flygturen är förnämligt kort, det är nästan så att flygvärdinnorna inte hinner ställa in serveringsvagnen innan bälteslampan börjar lysa och signalera landning. Tänk vad snabbt det är med flyg ändå! Framme på Gardemoen får ni leta rätt på tåg eller buss in till Oslo och därifrån vidare till Karlstad. Strålande, framme!

Nej, ingen skulle nog komma på tanken att resa den vägen. Men ungefär en sådan resa gjorde jag idag. Vanligen när jag ska till Canterbury åker jag Eurostar från Paris till Ashford, en resa på 1h50, ungefär. Har jag lite packning tar jag vélib till Gare du Nord, en tur precis under den tillåtna halvtimmen. Annars är det tunnelbana med ett byte. Väl framme i Ashford får jag byta till ett lokaltåg, med vårens nya tidtabell passar det dessutom strålande med det nya höghastighetståget som avgår precis så att jag hinner köpa biljett men utan att stressa och därefter tar 20 min till Canterbury. Låser dörren därhemma strax efter sju fransk tid och på kontoret vid tio engelsk dito. Fyra timmar dörr till dörr.

Min flygbiljett till konferensen i Florida, med efterföljande besök hos bror i San Francisco, avslutades med ett flyg Paris-London efter en dags uppehåll among the frogs. Biljettpriset ökade med kanske 10€ för detta. Hade jag börjat resan - med i övrigt samma biljetter - i London hade hela resan kostat 100€ mindre. Problemet då är att man verkligen måste börja resan i London, annars blir man inte påsläppt på det anslutande flyget i Paris heller. Jag tänkte mumla något om obegriplig prispolitik hos flygbolagen men om man tänker efter lite är det inte så fruktansvärt märkligt. Utbud och efterfrågan, konkurrens och allt sådant kan förklara det mesta och priserna är mindre lotteri än det kan se ut vid en sökning på Expedia. Om Air France ska kunna konkurrera med sina brittiska kollegor så måste deras resor (som de facto passerar via Paris) stå sig prismässigt jämte en biljett direkt från London. Eller också vill de bara fylla flighterna mellan Paris och London.

Ty det torde vara skäl nog. Jag har faktiskt aldrig förstått hur det kan gå så mycket flyg mellan de två städerna sedan Eurostar kom till, alla kan väl inte vara på väg till ett möte på flygplatsen eller ha ett anslutningsflyg? Sedan idag förstår jag ännu mindre. Flyget avgick från Orly, J erbjöd sig att köra men ibland blir jag idealistisk och tycker att finns det nu en bra och prisvärd kollektivtrafik så ska man utnyttja den. Tre tunnelbanelinjer, ett pendeltåg och en skyttelbuss senare var jag mindre idealistisk. Eftersom man aldrig vet med nämnda kollektivtrafik var jag ute i god tid, och var framme nästan en timme före avgång på flygplatsen. Flyget gick finemang, så pendeltåg och två tunnelbanelinjer till Victoria station där bussen mot Canterbury avgick. Försynt som jag varit hade jag köpt biljetten på nätet under gårdagen för att betala en tredjedel av priset, lite väl försynt var jag dock och tog till marginal i planeringen. Även här vet man ju aldrig - askmoln och annat som härjar - men jag skulle tagit bussen en timme tidigare. Jag tog fram mitt allra blondaste jag och försökte hävda att "hoppsan jag har köpt fel biljett, jag kom från Frankrike idag på morgonen och har missat tidsomställningen". Busschauffören hade nog sett blonda försök förr och det gick inte vägen, nåväl ingen fara med den väntan - det går att skriva på ett café i London också, om än sunkigt. Bussresan från Victoria till Canterbury tog 1h50 (märk väl, lika lång tid som Eurostar!), jag hade förvisso kunnat ta ett tåg, tjänat tjugo minuter och betalat fem gånger så mycket men ändock. Summa summarum steg jag in på kontoret klockan 14, eftar att ha lämnat lägenheten 6.20 fransk tid. Om man för att vara snäll tar bort den onödiga väntanstimmen i London och förkortar väntan på Orly något, blir det ändå över åtta timmars resa. Nämnas bör att bussen från Canterbury till Paris tar just...åtta timmar.

Nej, aldrig mer flyg den sträckan, inte ens om man ska till centrala London kan det väl ändå löna sig. Eurostar dyrt? Javisst, man måste vara ute i tid, men man slipper också dyra transferavgifter till och från flygplatserna!

För övrigt kanske någon kan tycka att jag borde skriva om intressanta saker såsom min resa till San Francisco och publicera bilder på den fantastiska utsikten från restaurang Nepenthe eller från Monterey Bay aquarium, men jag tror att varken bilder eller ord skulle göra resan rättvisa!

1 comment:

eva said...

Ja ja det blir nog bra, var Jans kommentar när jag läst upp detta för mm som kanske förstod en del av det hela. Bra nu vet du att tåget är att föredra