Ett rosa paraply

Jag har en liten lustighet - eller det har jag ju många - att jag brukar köpa någon pryl när jag åstadkommit något eller varit med om något särskilt. Det är inget jag planerar innan, det liksom bara blir att jag vill skaffa något. Ibland är bara för att jag tycker jag är värd belöningen, ibland för att jag vill ha ett minne. Det låter som ett fenomen typiskt för ett konsumtionssamhälle. Jag kan till exempel tänka på den snygga slipovern och skjortan jag firade med när jag blivit antagen till min PhD-plats, eller pyjamasen som jag införskaffade efter att ha skrivit på mitt lägenhetskontrakt. Båda gångerna i Paris just innan avgång med tåget hem till Genève. Eller de blå skorna som köptes för att trösta mig efter DigSig-tentan, men som faktiskt blev ett par firarskor de med - kanske kände jag på mig det?

Idag köpte jag ett rosa paraply (matchar perfekt min bebisrosa mobiltelefon). Jag gick in i bokhandeln på Campus och tittade på böcker men kände att det skulle jag nog inte orka så det blev ett paraply - hoppas dock inte behöva det under veckan som kommer.

Varför skulle jag inte orka läsa en bok? Vad var det att fira? Jo, firandet låg i att ha lämnat in fyra utskrivna kopior av min 191 sidor långa avhandling för att bli bundna. Inte hårdryggsbindning, vi är ännu bara på examinationsstadie, men i alla fall. Det är klart! Över!! Finito!!  Är avhandlingen klar? Jag vet inte, blir en avhandling klar? Jag slutade nu, jag satte punkt. Det finns tillräckligt många sidor, tillräckligt många kapitel, tjusiga figurer och säkert en mängd stavfel också. Man kan hålla på precis hur länge som helst och ändå aldrig bli nöjd, jag bestämde mig för att nu, nu ska den in. Jag ville så otroligt gärna få in den där avhandlingen innan flyget går till Sverige och ja, det gick vägen.

Sedan mitten på april har jag skrivit på heltid och sedan mitten på maj mer än så. De två senaste veckorna har jag varit i Canterbury och mer än heltid har gått upp till överheltid.  Sömnsnittet har väl varit på 4-5 timmar per natt och i alla fall denna vecka har jag somnat i dagsljus till fågelkvitter. Imorgon hämtar jag ut den från biblioteket som binder och sedan lämna in så att administrationen kan få mala. Så småningom ska examinatorerna säga sitt och jag hoppas innerligt att i alla fall inte behöva skriva om avhandlingen.

Träningen har legat på lågfart sista veckorna, pratade med en kompis om att ut och springa ikväll men nej, det får bli en öl och en bit mat på puben istället. Jag kan behöva värma upp inför helgen, efter många veckor av intensivt arbete, med som starkaste dryck ColaLight och ett rejält sömnunderskott kan det bli intressant.  Helgen ser jag otroligt mycket fram emot, M&A:s bröllop. Och jag kan njuta av det i vetskapen att jag har lämnat in!

Det här inlägget är förmodligen alldeles förvirrat, jag är stentrött även om kroppen håller igång eftersom den inte riktigt verkar insett det - en fantastisk apparat! Dessutom, i mitt skrivande så njuter jag av att inte behöva oroa mig för om jag presenterar för många idéer i en mening eller om följden är helt logisk. Jag överlåter detaljerna till läsaren att fylla i själv....