Skriva

Jag skriver så sällan här, och därför blir det så långt när jag skriver. Jag tycker det är tråkigt när andra uppdaterar sällan, och jag hoppar ibland över att läsa om det blir för långt (även om en del är så bra att det inte går att stå emot).


Så idag blir det bara kort, men om skrivande. Eller i mitt fall, läsande. Har just läst ut boken "Primtalens ensamhet" av Paolo Giordano (kritik på DN och SvD). Den är prisbelönt i Italien och kanske färgade den min inställning från början, men faktum kvarstår att jag blev rejält uppslukad. Sådär som jag längtade efter att bli efter några veckors lästorka. Men allra mest fascinerande i det hela är nog att Giordano, som är i min ålder, håller (höll) på med en doktorsavhandling i teoretisk fysik. Och skriver romaner samtidigt. Hallå där? Jag gjorde en avhandling i tillämpad fysik och hade knappt tid att uppdatera min blogg! Imponerande... Men allt är prioiriteringar. Partikelfysik tydligen, han härstammar från Turin och jag kan inte låta bli att tänka på alla de Turinare jag träffade på CERN - tror bestämt Turin är en av de största (italienska) upptagningsstäderna till CERN. Kanske inte så konstigt, trots allt, om de pysslar med partikelfysik… 


Partikelfysik eller ej, preteniöst - som DN säger - eller ej, jag gillade boken och kan varmt rekommendera den!