It's done!

Jag hade förvarnat vänner och familj att jag kanske inte skulle fullfölja maran men den som känner mig vet att det ska ganska mycket till innan jag bryter. Ungefär att man får lyfta av mig av banan.

På min nummerlapp stod det att jag satsade på 4h30 och då borde jag alltså starta med den gruppen. Efter lite funderande kom jag på att det är tämligen långsamt tempo, 6.24min/km, att jämföra med de drygt 4.50 jag höll på Paris 20km i höstas och inte alls var i form. Nu var det förvisso halva distansen och jag hade riktigt ont sista kilometrarna. Men jag vet också med mig att på en mara så kommer jag att få det slitigt sådär runt 25km. Alltså kan jag lika gärna ha ett någorlunda hyfsat tempo till dess och ha lite marginal när det blir tungt. Det kanske är en otroligt bakvänd logik, att gå in för att det ska ta emot, men jag tänker att de avverkade kilometrarna är lika många oavsett hur fort det går och det är ändå benen, inte konditionen, som är min svaga sida. Tanken har slagit mig att testa att springa i ett konstant tempo hela vägen, säg ett tempo som ger 4h30, men jag misstänker jag skulle sluta upp mot 5 timmar...

Så för att kunna starta i ett tempo som passade mig ställde jag mig med 4h00-folket och kom iväg lite före farthållarna. I 20 km höll jag ungefär 5.40/km, till dess kom 4h-flaggorna ikapp och förbi men jag hade i alla fall bara dryga 2 timmar på halvmaran. Sen kommer kajerna längs Seine. Jag vet inte om det är de, med tunnlarna som man ska upp och ner i, som är värst eller om det helt enkelt är för att det handlar om passagen 24-30km, men jobbigt är det. Jag bestämde mig för att unna mig en kort paus vid 30 och tänkte att "fixar jag att ta mig till 30, då tar jag mig i mål". Pausen blev en kilometer tidigare med en halvminuts lårmassage av sjukvårdspersonalen och det var nästan som på nya ben jag studsade iväg. Nåja. I alla fall, jag behövde inte ta någon längre paus och även om det inte gick fort så sprang jag hela tiden. Kilometer för kilometer sköt jag fram stunden då skulle jag bli tvungen att börja gå - jag vet nämligen att har man väl börjat gå är det otroligt svårt att springa igen, bättre springa om så i ultrarapid. Jag hade en plan att jag skulle be J som hejade på via inlines på olika platser runt om på banan, att hålla mig sällskap om jag skulle börja gå. Så intalade jag mig själv att den enda som kan tvinga mig att gå är jag själv, det är jag som i så fall stannar benen och då kan jag lika gärna bli. Benen var förvisso trötta men de hade kommit in i sin sakta lunk på strax över 7min/km och det kändes nästan som de funnit sitt jämviktstillstånd där. Dumt störa dem.

Så till slut korsade jag mållinjen på netto-tiden 4:27:39, brutto-tiden var 4:37:08 men den räknar jag inte. Kompletta resultat med passertider finns här.

På det stora hela, trots att jag frågade mig ett otal gånger längs banan vad jag egentligen gjorde där, och trots att benen värker idag, så var det en trevlig upplevelse. Jag stötte på lite svenskar att heja på och jag var inte less efter 6km som i Stockholm. Men om jag vill göra det igen, jag vet inte jag.

Dagens prestation - i kategorin Onödigt vetande om folks kroppsvätskor - är förmodligen att ha kissat på kullerstenarna på Champs Elysées, denna mytomspunna, kallad världens vackraste, aveny. Men vad göra, när det finns en toa per startgrupp och det är kö till alla, och männen ställer sig rakt upp och ner utan bekymmer? När jag stötte på två tjejer som redan tagit steget tvekade jag inte en sekund och kom över startlinjen vetandes att jag hade i alla fall åstadkommit något minnesvärt idag!

Och just ja, hade 37 rätt av 40 på högskoleprovets ordtest, det var inte så dåligt det heller för en utlandssvensk:)