Långt om helg

12.02: Står utanför mitt hus, i regnet, väntar. Lätt nervös att jag var sen till träffen klockan 12.
12.07: "Jag väntar väl till kvart över"
12.15: Tröttnar, går in.
12.30: Ringer neuf telecom: "Ursäkta men det skulle komma en tekniker klockan 12 och ingen har kommit än...". "Ja, men tolv, då kan de komma fram till klockan två" "Men, jag fick ju välja mellan 12 och 12.30, och vi skulle mötas utanför huset...?"
Skillnaden låg alltså i huruvida min tvåtimmarsväntan i regnet skulle påbörjas klockan 12 eller 12.30. Åh, vad jag tycker om fransk administration. Men jag fick i alla fall öva på min franska och franskhet och kunde svära lite åt damen och förklara hur hela min dag minsann blivit rubbad (tidsschemat var mycket optimerat!). Om någon vill sympatidjävlas med nämnda internetleverantör (pff, leverantör..) är det bara att be om numret. Häromdagen försökte jag artigt meddela att jag nog kunde vänta tre dagar på en reparatör, har det funkat i fyra månader så... Nu blir det ytterligare några dagars väntan men sen så kanske!

Förutom den lilla fadäsen var det en mycket bra helg. Sent omsider kom mitt första abstract till en konferens in i fredags kväll (för att gnälla har sena jobbkvällar kombinerats med envis förkylning) och tummarna hålls nu hårt till i februari. Eftersom den senaste tidens regn höll i sig blev inlinesturen inställd (jag håller tummarna för ikväll, jag kommer ha glömt hur man gör när monsunregnen slutar - och så saknar jag gänget) men det gjorde inte så mycket för det möjliggjorde glöggkväll hos svenske D. Gott med glögg och lussekatter var det och trevligt sällskap! En blandning svenskar och fransmän, däribland orientereraren B som på förmiddagen meddelade att han hastigt kommer till stan för ett möte. Kärt återseende och som en slump är han nu LOK:are såsom jag en gång var.

Efter den icke-optimala lördagsförmiddagen sprangs ärenden och rusades hit och dit innan det var social kväll med jobbet tillsammans med pièce joints. Vi såg teatern "J'aime bien ce que vous faites", mycket dråplig komedi och även om alla ordvitsar inte gick hem kändes det att franskan gjort framsteg. En historia om hur en omedvetet påslagen mobiltelefon kan avslöja pinsamma detaljer. Därefter hade vi en restaurang helt för oss själva, tack vare att den drivs av en väninna till chefen. Det åts och dracks gott och jag myste (pyste...pöste?) osvenskt när J beskrev orientering för mina kollegor och hur kontrollerna dök upp från ingenstans. Ännu bättre att han talade om den kommande söndagens départementale i Fontainebleau...

...ty då var vi ju faktiskt tvungna att åka på söndagmorgonen - hur skulle jag annars kunna visa mig på jobbet efter helgen? Efter en regnig vecka lyckades vi pricka in några soliga timmar och det var en riktigt vacker dag i skogen! Eftersom det var en lokal tävling var det inga riktiga klasser men det var lika bra, resultatet var något sämre denna gång. Kan i och för sig bero på att vi tog en längre bana, nu var ju den första initiala chocken övervunnen. Vacker bokskog varvades med stenskravel med kontrollpunkt stenen-gömd-i-en-skreva; "Ingen parisare skulle tro det här! C'est la maladie". Själv är jag mycket nöjd, en gång är ingen gång och två gånger är tradition, talesätt med samma innebörd finns även på franska.