Utlandsjul

Den största skillnaden på utlands- och svenskjul måste förmodligen vara vilken dag man firar. Nästan alla andra länder har fått om bakfoten och tror att det är den tjugofemte men det måste vara en vaneföreställning. Nåväl, det är väl bara att bita i det sura äpplet och tvinga sig till att fira i två dagar istället om man nu råkar befinna sig i ett sådant land.

Det blev i alla fall en annorlunda julafton, som inleddes med att hålla liv i den gamla traditionen att lämna pepparkakshjärtan till nära sörjande. Denna gång till min bistro på gatuplan, det andra i ordningen efter bistron i XXe som fick sitt dan innan.

Tidigare har jag pratat om att arbeta med Resto du Cœur på julafton men så godhjärtad var jag till slut inte; i lördags (liksom nästa lördag) var det kl 19.30 på Place de la République men idag intet. Däremot stillade jag mitt lilla Karl-Bertil Jonsson-behov genom att förena inlinesturen med att ge tre överflödiga hjärtan till bättre behövande på gatan. Jag styrde mot Eiffeltornet och var förvånad - positivt dock - att jag inte stött på nog med avnämare på vägen dit. Att jag skulle hitta där var naturligtvis löjligt att tro; därifrån liksom från lika turistiga Champs-Elysées var de effektivt avlägsnade enligt principen syns inte, finns inte. Till syvende och sist är väl också en sådan handling från min sida enbart ett sätt att känna mig duktig och med något bättre samvete kunna njuta av överdådet på kvällens julbord…

Ty sådant blev det, med Svenska Kyrkan i Paris efter julbön i densamma. Det fungerar alldeles utmärkt även i Frankrike att bli stoppmätt och svära över sin odisciplin när Aladdin-asken (jajamen!) väl kommer fram. Om man hade allokerat lite utrymme från början skulle det där overflow-et kunnat förhindras men icke.

Planen var därefter midnattsmässa i Notre Dame men av någon anledning hade fler tänkt den planen. Strategiskt beläget på gångavstånd låg dock en annan kyrka och jag fick alltså in två kyrkbesök på mindre än åtta timmar. Ojoj, varthän ska detta leda?

Till sist en god jul till alla såklart, och tack till modern och fadern för telefonsamtal!