L'avant-dernière nuit

När jag klickade på nytt inlägg fastnade ögonen en kort sekund extra på bloggrubriken och det känns extra sant just nu. "La prochaine étape". Golvet här hemma har börjat belamras med pappkassar och halvpackade väskor jämte halvtömda skåp och lådor. Defragmentering kanske man kan kalla det? Eller helt enkelt bara flytt. På onsdag går lasset från 14:e till 20:e arrondissementet, från 16 till 46 kvadrat, från heltäckningsmatta till parkett, från känt till okänt. Och det känns alldeles utmärkt! Jag kan dock inte låta bli att tänka på att det är tolfte lägenhetskontraktet på åtta år som jag signerar. Tre i Frankrike, tre i Schweiz och resten i Sverige…

Väder och hälsa tillät äntligen årets första måndagstur på inlines, en sliten kropp protesterade först men blev nöjdare och gladare alltsom kilometrarna tillryggalades. Se kroppen har minsann ingen rätt att vara trött, om den tar över fyrtiofyra minuter* på sig att pallra sig runt "Les 10 km du 14ème" så has inget förbarmande.

Igår kväll var det också middag med A-K och G, hemskt trevligt och jag hoppas passförfarandet ordnade till sig för dem.

*44.13 nettotid, resultatlistan ljuger dock och säger 44.21… Lögn och ont förtal.