Det är vår lägenhet. Och då syftar jag inte på annalkande alkoholisering till följd av ett ohemult intag av starka drycker (a k a glögg) eller en långhelg med två män i lägenheten (O på besök). Nej, det är adventsljusstaken. Denna hederliga, svenska symbol som så stolt pryder sin plats i hörnfönstret och är en av förmodligen mycket få exemplar i Paris 20e arrondissement. Det är måhända inte den allra mest klassiska med sju ljus och små glödlampor utan en modern Åhléns-variant med tio stänglar i vilka men fäster en ljuskedja; men otvivelaktigt är det en adventsljusstake. Den spred ett härligt gult ljus omkring sig och gjorde rummet riktigt mysigt, gärna i kombination med värmeljus i urätna yoghurt-glasburkar.
Vad hände? En hastig rörelse och min klenod for i golvet med buller och bång. Det milda gula ljuset byttes mot i det närmaste lysrörsvitt och det dröjde inte många timmar innan stackarn bränt ut sig. Vad göra? De två reservlamporna räckte inte och jag började våghalsigt byta ut en efter annan mot blått och gult från en färgad slinga. Fortfarande lika mörkt och jag insåg att den enda lösningen var att byta ut hela slingan. Det var ett svårt val, kanske inte mellan pest och kolera men säg munsår mot spruckna nagelband, men framför en slocknad ljusstake vann en färgglad slinga. Men det svider, vårt fönster antog en amerikaniserad stil, all form av svensk klass, förfining och lagomhet föll platt och skillnanden är knappt märkbar mot grannarnas blinkande tomtar och renad. Operation "leta-rätt-på-glödlampor" måste ta vid innan julveckan inleds!
Annars allt väl, även om O saknas. Jag ringde J från mataffären i måndags och frågade om något saknades därhemma: "Ja, vår gäst", blev det omedelbara svaret. Vi hann dock med både Luciatåg, Pari Roller-fest, nostalgisk middag och nattlig glögg under helgen. Samt långa sovmorgnar!
Vad hände? En hastig rörelse och min klenod for i golvet med buller och bång. Det milda gula ljuset byttes mot i det närmaste lysrörsvitt och det dröjde inte många timmar innan stackarn bränt ut sig. Vad göra? De två reservlamporna räckte inte och jag började våghalsigt byta ut en efter annan mot blått och gult från en färgad slinga. Fortfarande lika mörkt och jag insåg att den enda lösningen var att byta ut hela slingan. Det var ett svårt val, kanske inte mellan pest och kolera men säg munsår mot spruckna nagelband, men framför en slocknad ljusstake vann en färgglad slinga. Men det svider, vårt fönster antog en amerikaniserad stil, all form av svensk klass, förfining och lagomhet föll platt och skillnanden är knappt märkbar mot grannarnas blinkande tomtar och renad. Operation "leta-rätt-på-glödlampor" måste ta vid innan julveckan inleds!
Annars allt väl, även om O saknas. Jag ringde J från mataffären i måndags och frågade om något saknades därhemma: "Ja, vår gäst", blev det omedelbara svaret. Vi hann dock med både Luciatåg, Pari Roller-fest, nostalgisk middag och nattlig glögg under helgen. Samt långa sovmorgnar!
3 comments:
Till vad tröst det nu kan vara så råder det mycket lite av förfining och lagomhet här Thn också. Det blinkar och skiner i alla möjliga och omöjliga färger och former. Så nog är julen på gång alltid.
Hrmpf... Igår försökte jag köpa en nya slinga i allt-i-allo-pryttel-och-krims-krams-affären på gatan utanför vårt hus. Det fanns mängder av slingor; punktlampor, lysormar, stjärnglödlampor och ett antal sorter till. Allt muntert blinkades så att alla med antydan till epilepsi måste hålla sig på behörligt avstånd. Jag frågade om de hade någon ofärgad slinga som inte blinkade. "Nää" tyckte de och tittade förvånat på mig...
O stackars stake.
Jag tar med mig en svensk variant till i februari, forfarande mörkt då. Du har en vit här hos mig, är den OK?
Post a Comment