Flytt

Jorå, nu är flytten överstökad och nya lägenheten överstökig. Men vetskapen om att det är parkettgolv därunder lådor och påsar är glädjande.

Det hela gick mycket smidigt men det är ju naturligtvis så att allt tar längre tid än man tror. Och flytt-fatiguen är internationell: "Tre och en halv timme på IKEA! Tur de har restaurangen..."

Min pendlingstid har ju blivit något förlängd men jag försöker börja läsa lite mer på tåget. Det som däremot går dåligt är att lära sig var på perrongen man ska gå på och av för att optimera. Längst fram på RER B på morgonen, det har jag vetat länge. Vilket verkar innebära längst fram även på RER A. Och längst fram innebär åt vänster efter trappan, inte höger som jag trodde i morse. Nians metro, den ska attackeras på mitten på morgonen mot Nation och längst bak på kvällen hem. Men snart får jag nog mitt Vélib-abonnemang och rationaliserar bort nian.

Varje morgon skänks en tacksamhetens tanke till broder N som donerade sin kaffemaskin med timer. Jag måste dock installera även sirener på den så att jag verkligen kommer upp på morgonen...

Köket är annars en stor glädje, för första gången i mitt liv gasspis och det känns lite lyxigt. För att inte tala om egen tvättmaskin - träningskläderso-vi-dören kan bekämpas:-)

Inte för att det tränas så hårt för tillfället, förkylt och ynkligt är det...

Strejk

Jag tycker inte om strejk. Man blir totalt handikappad och isolerad från omvärlden eftersom internettrafiken tydligen också är kollektiv nog för att drabbas.

Dock dras lärdomar om trafiksituation i Paris cykelledes, tillgång till WiFi på diverse kaféer samt kaffepriset på centrala dito.

Till jobbs!

Sentimental

"Lunsj imorrn høres bra ut". Jag blir nästan sentimental av norskan, den för tillbaka till CERN-tiden där vardagsspråken i någon sorts rangordning var franska, engelska, norska, svenska…

Det kan inte ses som annat än ett stort sammanträffande att jag helt impulsivt skickade ett mess till J i Oslo igår och fick en fikaförfrågan som svar. Eh? Jorå, han och K kom till stan idag och imorgon ska jag på grund av (tack vare?) strejken åter jobba i stan så en sån där lunsj höres alldeles utmärkt ut. Åh vad det är härligt att bo centralt i Europa ibland:-)

Lördagsmys

Kaffet puttrar hemtrevligt på spisen, ute är det gråmulet, benen är skönt småtrötta efter inlines och morgonjogg, pestobullsdegen är satt på jäsning och snart ska jag ut på marknaden. Dagen kommer fortsätta i samma tempo med lite kodande, brevskrivning, kanske kombinerat med cafébesök och slutligen ett par timmar vid Place de la Republique med vännerna som inte har allt det jag tar för givet.

Vunnet: två timmar

Imorgon vid den här tiden är klockan två timmar mindre, tänka sig. En timme vintertid och en timme förflyttning Porto-Paris. Inte illa. Det ska jag inte utnyttja genom att gå och lägga mig senare dock.

Här i Porto har det varit bara fint, intressant träffa de andra i projektet. Det är ganska vitt skilda ämnen men allt knyter på något sätt an till HIRESOMI, HIgh RESolution Optical Measurements and Imaging.

Runt omkring är det också trevligt, staden är världskulturarv (visst heter det så?) och längs stranden finns en cykelbana att åka inlines på. Grön asfalt så att stadsborna får lite natur till livs...

I Portugal sägs det ju vara portvin som är grejen och jag säger inte emot, men kaffet går inte av för hackor och en hel kanelstång i espresson är definitivt värt att testas!

Kort kort idag med enbart en halvtimmes WiFi-voucher på hotellet.

Oops, I did it again...

Nä, man lär sig inte av sina misstag. Ett exempel på nytt misstag vore att låta mina läsare gissa vilken tabbe jag gjort om, men det skulle alltför uppenbart kunna avslöja om det nu inte finns så många läsare (jag har inte bemödat lägga till mig någon räknare). Men de som eventuellt varit med från början av i alla fall den här etappen känner igen sig när jag berättar om kaffebryggande utan vatten. Som sagt, man lär sig inte av sina misstag. Felsökandet blir dock lättare andra gången och konsekvenserna behöver inte bli så stora. Det gick till och med att brygga nytt kaffe efteråt...

Arbetet har stött på lite patrull den senaste tiden. Förra veckan var det chômage technique när vi blev av med våra datorer. Idag är den ersättande datorn däremot hemsläpad, ty imorgon blir det jobb hemifrån. RATP har bestämt sig för att strejka och trafiken på linje RER B är quasi nul. Jag bor visst i Frankrike nu... Ytterligare ett bevis på det är att det högst troligen blir jul här i landet, det vore onekligen ett stort steg. Vore roligt få in Resto du Coeur; skulle bli en riktigt Karl-Bertil-jul.

Och lite Schweiz med, idag anmälde jag mig till ännu ett lopp. Lagom till att jag flyttat från Genève är det dags för l'Escalade som är en klassiker i staden. Vart femte år kör de ett 18km-lopp och som tur är råkar 2007 vara det andra femte året. Eh, just så. I vilket fall är jag ännu välkommen att springa i ett lag med CERN running club, det är verkligen roligt att inte bli bortglömd bara för att jag råkat flytta på mig.

Dagens frukost

Kaffe och bränd kokbok.

Meh...

Mitt i städningen

Redan där är det lite lögn - "mitt i" - men jag är i alla fall mitt i förberedelserna. Jag borde verkligen städa; mor kommer ju på besök utan att jag är där och kan ursäkta de rådande förhållandena. Ett tag funderade jag på att ringa Anticimex men insåg att jag inte vet vad den franska motsvarigheten heter. Nåväl, det är ju inte så stort i alla fall (men heltäckningsmatta - hallå!?).

Jag har åtminstone fyllt kylen efter marknadsbesök. Man brukar ju säga att "visa din bokhylla så ska jag säga vem du är" men eftersom böcker är rätt tungt att flyga runt i Europa är min bokhylla inte så full (ex Walking in Switzerland, Introduction to Optics, Kaxiga tjejers guide till det perfekta partylivet, Atlas Shrugged samt Gott och Grönt) . Istället fick min kyl mig att börja fundera på vem jag egentligen är när jag efter marknadsbesöket (de känner igen mig nu: "ah, ciao bella":-) Eller om det är för att det är ganska få som dyker upp i träningskläder gång efter annan...) försökte knöla in de sista salladshuvudena. Vad får man till exempel för dom på vindruvor i två färger, två sorters färska fikon, mango, grapefrukt, sju olika ostar, två flaskor vin, en flaska champagne, crème cassis, pesto och tre paket kaffe? Basvaror? Eh jo då, det finns morötter, ett paket mjölk och några ägg också... och vitlök!

Nej, nu måste det städas innan jag tar tåget till Melun och konsert. Gårdagens inlinestur härligt skön i benen, samt en smula stolthet över kommentaren "genial" invid rubriken "vitesse" i min wannabe-staff-bok. Ha en go' helg!

Så dags

Jag har sagt att jag ska börja blogga den dag jag får internet hemma, alltså fast sådant. Nu har ju inte det riktigt hänt och det får erkännas att jag inte kan beskylla neuf telecom för detta, utan det är telekomingenjörens kunskaper som brister. Så fick jag det sagt också. Just nu är det alltså lånade internetsignaler som lierar mig med omvärlden. Flyger med lånta fjädrar så att säga.

Ju längre jag skjutit på att börja skriva, desto svårare har det blivit. Det finns så mycket att ta igen och skriva om. Det skulle bli alldeles ohållbart långt och ni som läste min förra blogg vet hur långt det kan bli ibland. Så jag försöker mig inte ens på det utan börjar mitt i alltihop och låtsas som om ingenting hänt. Nu har det förvisso hänt väldigt mycket men läsaren får antingen se till att vara uppdaterad eller räkna med att bli det allteftersom min skrivanda faller på.

Men jag passar på att berätta att imorgon är en bra dag eftersom det kommer ett paket lastat med kaffekapsyler i mitt namn till jobbet. Lagom tills att jag börjar känna mig oroande opåverkad av en dag utan kaffe är det dags starta beroendet igen. För övrigt testade jag i veckan ett nytt sätt att inte brygga kaffe på. Det var också det sista sättet. Tidigare har jag såväl glömt filtret (resultat: svart kaffe) som kaffepulvret (resultat: genomskinligt kaffe) i espressobryggaren. Det nya var att glömma vattnet. Resultat: handtaget och knoppen ramlade av, gummiringen runt filtret smälte och det luktade choklad (choklad!!) i hela lägenheten. Detta sista, hela lägenheten, säger dock föga om luktens intensitet men jag är säker på att min nyvunna bekantskap; grannen M från Guatemala som läser till kock, kunde känna det också.