Den igår ännu inte avslutade boken är nu slukad. Jag nämnde aldrig dess handling, men det är en brevväxling mellan två främlingar som startade då han lämnade en diger beställning i hennes bokhandel. Mellan dessa två utvecklas en intim relation, baserad enbart på breven men med osedvanligt mycket innehåll mellan raderna, de refererar till romaner båda känner till och kan således sammanfatta idéer enbart genom detta. En bok som definitivt gav lust att läsa varenda ett av de omnämnda verken! För övrigt en mycket snabbläst historia, 150 sidor i brevform kräver inte alltför mycket tid. Hur den slutar kan jag dock inte avslöja i händelse den blir översatt (kanske finns den redan på engelska?) någon dag.
Och så sport; träningen inför La Parisienne har tagits upp och igår fick till och med inlines ge vika. Jag satte Louvren som mål för joggingturen och de andra såg mycket förvånade ut när jag dök upp utan hjul; "men, du ska väl byta skor?? Eller följa med på cykel i alla fall!"
Igår på snabbköpet (säger man så nuförtiden?) var det en man framför mig som köpte ett åttapack öl; en sexpack plus "två burkar gratis". Dock hade han inte nog med pengar så han var tvungen gå och lämna tillbaka sitt åttapack för att hämta ett sexpack av samma sort. Detta senare hade han råd med. Eftersom jag inte förstod vad jag inte förstått och rätt ska vara rätt var jag naturligtvis tvungen att fråga hur en kund inte kan ha råd med två gratis burkar. Kassörskan förstod inte alls vad jag menade, men det kan ju åter vara att jag pratar lite konstigt. Skam den som ger sig och när jag ändå kom att tala med en överordnad kassör (sk försäljare i det här landet) tog jag upp frågan och han förklarade att jo, kassörskan skulle minsann frågat för burkarna ska vara gratis men det gick inte in så i kassan, det var ett så kallat er-bju-dan-de. Jag minns hur jag en gång i en fransk affär nämnde ICA:s system med att de inte bara rättar till sitt fel utan även tackar den fel-uppmärksammande kunden med 25 kronor. Detta tycktes dem helt vansinnigt och jag kan förstå, de stackarna skulle bli ruinerade.
Slutreflektion: jag jobbar starkt på att bli en äkta gnällig liten tant. Snart fyllda tjugosju.
Tuesday, 12 August 2008
Monday, 11 August 2008
Lästips
Den är ännu inte avslutad men "Un homme à distance", skriven av Katherine Pancol, rekommenderas starkt*. Den har till och med orsakat ett stopp i läsandet av "Les Sirènes de Bagdad" av nya favoriten Yasmina Khadra; dubbelläsning brukar jag annars försöka undvika men då den förra tog mindre plats i väskan fick den följa med som tågläsning hem från inlinesturen. I jakt för att se om den finns översatt till svenska (hittade tyvärr ej hos Bokus) ramlade jag över denna fjärde bok av Mia Eriksson. När den kommer i pocket ska jag hålla ögonen öppna, till dess ska jag se till att ha läst även hennes tredje.
*Ett extra plus är att då den till stor del handlar om böcker presenterar den vidare lästips. Verkligen en bok enligt devisen "visa mig din bokhylla och jag ska tala om vem du är".
Saturday, 9 August 2008
I Arla morgonstund...
...närmare bestämt 05.30, samlades vi ett gäng i morse vid Porte Maillot för en inlinestur Paris-Dieppe, 180 km. Varje människa med visst matematiskt sinne inser att jag inte kört 180 km på förmiddagen och nu sitter hemma vid datorn klockan halv två och bloggar om det. Nej, pga yttre omständigheter var jag bara borta under morgonen och vände redan efter 30 km. Men även om jag inte kommer till havet som de andra fick jag se vatten - dimtäckt sådant - då vi körde längs Seines stränder vid sjutiden.
Att jag är hemma möjliggör Hashing, samling om 35 minuter vid Château de Vincennes; trots att jag vet jag kommer få stressa sitter jag här och skriver klart. Time optimizing.
Arla är annars ordet för dagen. Häromdagen låg en avi i brevlådan för ett skrymmande paket, oviss om vad det var gissade jag på en nygjord bokbeställning. Eftersom jag har lite svårt att hinna till posten under dagtid skickade jag mitt bud för uthämtning och på frågan om vad det var: "nåt rött luddigt, typ nåt för barn, det ligger i bilen". Inte blev jag klokare av det men idag blev jag éclaircie i detta spörsmål. En röd Arlakossa! Min önskan har hörsammats, hjälpsamma släktingar har ätit grädde och nämnda mejeri har imponerat genom att bekosta frakten till utriket. Av erfarenhet vet jag att de skickar sina receptbroschyrer vilket är en trevlig fläkt från hemlandet (ack så svårt att få tag i Skagenpanna på Franprix dock), men jag vågade inte ta kossan för givet. Nostalgiskt förklarade jag kossans innebörd, t ex de första stapplande försöken att läsa på mjölkpaketens baksida. LP-skivan med Arla farm som jag förärades på en tävling i Alingsås för en herrans massa år sedan lämnade jag därhän med risk för att verka alltför insnöad... I alla fall, tack alla inblandade!
Och nu..rusa rusa till Hashingen!
Att jag är hemma möjliggör Hashing, samling om 35 minuter vid Château de Vincennes; trots att jag vet jag kommer få stressa sitter jag här och skriver klart. Time optimizing.
Arla är annars ordet för dagen. Häromdagen låg en avi i brevlådan för ett skrymmande paket, oviss om vad det var gissade jag på en nygjord bokbeställning. Eftersom jag har lite svårt att hinna till posten under dagtid skickade jag mitt bud för uthämtning och på frågan om vad det var: "nåt rött luddigt, typ nåt för barn, det ligger i bilen". Inte blev jag klokare av det men idag blev jag éclaircie i detta spörsmål. En röd Arlakossa! Min önskan har hörsammats, hjälpsamma släktingar har ätit grädde och nämnda mejeri har imponerat genom att bekosta frakten till utriket. Av erfarenhet vet jag att de skickar sina receptbroschyrer vilket är en trevlig fläkt från hemlandet (ack så svårt att få tag i Skagenpanna på Franprix dock), men jag vågade inte ta kossan för givet. Nostalgiskt förklarade jag kossans innebörd, t ex de första stapplande försöken att läsa på mjölkpaketens baksida. LP-skivan med Arla farm som jag förärades på en tävling i Alingsås för en herrans massa år sedan lämnade jag därhän med risk för att verka alltför insnöad... I alla fall, tack alla inblandade!
Och nu..rusa rusa till Hashingen!
Thursday, 7 August 2008
??
Från DN: "Balken tålde helt enkelt inte den last som den var dimensionerad för."
Men...var den då dimensionerad för lasten??
* And as I am in an international mood today: "The beam did not support the load for which it was dimensioned" (there might however be a difference between the dimensioning and the actual construction that I'm not taking into account).
Men...var den då dimensionerad för lasten??
* And as I am in an international mood today: "The beam did not support the load for which it was dimensioned" (there might however be a difference between the dimensioning and the actual construction that I'm not taking into account).
Monday, 4 August 2008
Back at work
The office is terribly empty except for me and B - who to my great pleasure is back - and it's not evident to find motivation for the paper to the next workshop, in Kent in September. However I'm looking forward to this event and it's undeniably easier to work with a concrete objective.
Well, as I'm at work; no more blogging, but writing! Though, during the holidays I thought about different subjects for small essays, such as French banks (an inexhaustible subject, a never ending story...), biking in the city, French women at the gym (hey, functional materials are so much better than cotton, but I guess it doesn't matter as they don't get transparent), some great days by the sea, etc...
And to finish I only want to say, wall-e. See it, it's an order! I promise I've never seen such a cute Extraterrestrial Vegetation Evaluator or cleaning robot before...
Well, as I'm at work; no more blogging, but writing! Though, during the holidays I thought about different subjects for small essays, such as French banks (an inexhaustible subject, a never ending story...), biking in the city, French women at the gym (hey, functional materials are so much better than cotton, but I guess it doesn't matter as they don't get transparent), some great days by the sea, etc...
And to finish I only want to say, wall-e. See it, it's an order! I promise I've never seen such a cute Extraterrestrial Vegetation Evaluator or cleaning robot before...
Tuesday, 29 July 2008
Vacances
Det är semestertider, ingen väckarklocka halv sju och ingen RER till jobbet. Det vore väl lögn att säga att själva avkopplandet kommer igång direkt när man har semester, vem känner inte igen fixa-allt-som-inte-hinner-fixas-när-man-jobbar-syndromet?
Men jag ska verkligen inte gnälla, ledighetskänslan börjar infinna sig. Den tillgängliga tiden har också resulterat i en tämligen sportinfluerad helg.
Till att börja med i lördags då det parisiska fotbollslaget* spelade vänskapsmatch mot ett belgiskt lag. Vi hade fått biljetter tack vare kontakter med den nye kaptenen och som följeslagare till dennes far fick vi inträde till VIP-läktare med drink innan match och i pausen. Jag är förvisso fotbollsintresserad men det blir ju inte sämre med en extraordinär inramning.
Söndagsmorgonen var planerad innebära en öppen träningssession med PUC Roller (Paris Université Club Roller) på planen framför Palais Royal. För den som känner Paris något står klart att detta är en tämligen liten plan, men så var det också teknikträning det handlade om. Riktigt roligt med olika övningar jag aldrig gjort på inlines; Va, ä dä int' bar' å åk? Nästa vecka ska jag se till att ha minst två väckarklockor för att kunna vara med på hela passet… För tillfället är den vanliga kajen längs Seine ockuperade av solbadande parisare och turister i och med Paris Plages, så vi avslutade teknikpasset med att sträcka ut några längder på kajen längs Rive Gauche. Klara déjà-vu:s från förra sommaren och det har verkligen gått ett år!
På eftermiddagen var det dags för målgång i Tour de France på Champs-Elysées. Sport gör sig många gånger bäst på TV om man vill hänga med i resultatet, men stämningen måste ju faktiskt upplevas på plats. Då mitt planerade åskådande regnade inne förra året tog jag denna gång tillfället i akt. Eftersom det handlade om en cykeltävling kunde jag ju inte vara sämre utan nyttjade vélib för att ta mig mot centrum. Denna idé var jag dock inte ensam om och jag är mycket tacksam om att jag strax innan blivit varse om extraminutrarna man kan få på sin hyrcykel om den tilltänkta avlämningsstationen är full (visste du det, Ola?). I vilket fall, jag fick skymta klungan flera gånger om. Fort fort. Till slut krånglade jag mig fram till nämnda aveny och väntade på klungan ännu en gång. Där kunde vi i publiken vänta och en liten australiensisk flicka var den första som fattade att de faktiskt redan gått i mål; "mum, I think it's over", och tydligen hade Sastre & co. krånglat sig i mål utan att vi uppfattat det. Nåväl, stämningen var det.
Vädret har varit olidligt varmt, för att inte säga tungt. Igår var det varning för höga halter av föroreningar och myndigheterna uppmanade alla att undvika bilåkande i mesta möjliga mån. Det blev mycket riktigt en svettig dag i tryckande hetta. Inte förrän sisådär tjugo över nio bröt åskvädret lös. Inte förrän vi kommit till sisådär Denfert-Rochereau på inlinesturen, och kunde leka "hur många inlinesåkare får det plats i en telefonkiosk?" i lönlös väntan på bättre tider. Borde rensa kullagren nu...borde.
Idag ska det bli turistande för min del; jag har köpt en guidebok för att upptäcka Paris på vélib och ska nu bli turiskt i min hemstad med denna i högsta hugg.
Som slutkläm vill jag flika in att artikeln i metro teknik blivit publicerad, för den eventuellt nyfikne.
*Utan att kunna underbygga mitt uttalande med något som helst bevis vill jag tro att PSG har ungefär samma roll i Frankrike som AIK i Sverige; enndast huvudstadsinnevånarna stödjer dem.
Men jag ska verkligen inte gnälla, ledighetskänslan börjar infinna sig. Den tillgängliga tiden har också resulterat i en tämligen sportinfluerad helg.
Till att börja med i lördags då det parisiska fotbollslaget* spelade vänskapsmatch mot ett belgiskt lag. Vi hade fått biljetter tack vare kontakter med den nye kaptenen och som följeslagare till dennes far fick vi inträde till VIP-läktare med drink innan match och i pausen. Jag är förvisso fotbollsintresserad men det blir ju inte sämre med en extraordinär inramning.
Söndagsmorgonen var planerad innebära en öppen träningssession med PUC Roller (Paris Université Club Roller) på planen framför Palais Royal. För den som känner Paris något står klart att detta är en tämligen liten plan, men så var det också teknikträning det handlade om. Riktigt roligt med olika övningar jag aldrig gjort på inlines; Va, ä dä int' bar' å åk? Nästa vecka ska jag se till att ha minst två väckarklockor för att kunna vara med på hela passet… För tillfället är den vanliga kajen längs Seine ockuperade av solbadande parisare och turister i och med Paris Plages, så vi avslutade teknikpasset med att sträcka ut några längder på kajen längs Rive Gauche. Klara déjà-vu:s från förra sommaren och det har verkligen gått ett år!
På eftermiddagen var det dags för målgång i Tour de France på Champs-Elysées. Sport gör sig många gånger bäst på TV om man vill hänga med i resultatet, men stämningen måste ju faktiskt upplevas på plats. Då mitt planerade åskådande regnade inne förra året tog jag denna gång tillfället i akt. Eftersom det handlade om en cykeltävling kunde jag ju inte vara sämre utan nyttjade vélib för att ta mig mot centrum. Denna idé var jag dock inte ensam om och jag är mycket tacksam om att jag strax innan blivit varse om extraminutrarna man kan få på sin hyrcykel om den tilltänkta avlämningsstationen är full (visste du det, Ola?). I vilket fall, jag fick skymta klungan flera gånger om. Fort fort. Till slut krånglade jag mig fram till nämnda aveny och väntade på klungan ännu en gång. Där kunde vi i publiken vänta och en liten australiensisk flicka var den första som fattade att de faktiskt redan gått i mål; "mum, I think it's over", och tydligen hade Sastre & co. krånglat sig i mål utan att vi uppfattat det. Nåväl, stämningen var det.
Vädret har varit olidligt varmt, för att inte säga tungt. Igår var det varning för höga halter av föroreningar och myndigheterna uppmanade alla att undvika bilåkande i mesta möjliga mån. Det blev mycket riktigt en svettig dag i tryckande hetta. Inte förrän sisådär tjugo över nio bröt åskvädret lös. Inte förrän vi kommit till sisådär Denfert-Rochereau på inlinesturen, och kunde leka "hur många inlinesåkare får det plats i en telefonkiosk?" i lönlös väntan på bättre tider. Borde rensa kullagren nu...borde.
Idag ska det bli turistande för min del; jag har köpt en guidebok för att upptäcka Paris på vélib och ska nu bli turiskt i min hemstad med denna i högsta hugg.
Som slutkläm vill jag flika in att artikeln i metro teknik blivit publicerad, för den eventuellt nyfikne.
*Utan att kunna underbygga mitt uttalande med något som helst bevis vill jag tro att PSG har ungefär samma roll i Frankrike som AIK i Sverige; enndast huvudstadsinnevånarna stödjer dem.
Thursday, 24 July 2008
Idrottens träningslära
Så heter den bok, redigerad av Asbjørn Gjerset och Claes Annerstedt, som vi använde oss av i träningsläran på OL-gymnasiet i Eksjö. Jag läste den ganska flitigt; tyckte det var fascinerande med myoglobin och mitokondrier, att det gick att göra teori av det tidigare rent praktiska idrottsutövandet. Allt som gick att räkna på, skulle räknas på.
Idag ser det måhända något annorlunda ut vad gäller träning och det däromkring. Mer än en gång har jag påpekat här att min träning knappast skulle platsa i en fitnesstidning. Ta bara vårens långlopp som exempel. Det sägs* att maraton ska man göra max två per år och det har jag förvisso inte överskridit, men jag såg till att klämma in dem med mindre än två månaders mellanrum. Med en halvmara månaden innan det första. Nu behöver det kanske inte vara så dåligt om man är tränad för det, men min löpning låg verkligen på sparlåga under vintern.
För att hålla viss seriositet minns jag att vi åt pasta hela veckan innan Paris marathon, som för att kompensera för övriga brister. Vin blev det inte en droppe av i alla fall de två senaste kvällarna innan de 42 kilometrarna. Det gick faktiskt hyfsat och efter den negligerbara tiden av ett par veckor gjorde det inte det minsta ont att jogga. Löpmotivationen sjönk dock märkbart, och 75-minuterspasset tre dagar innan Stockholm maraton var det längsta jag sprang mellan de två loppen. Så gick det också som det gick i den svenska huvudstaden. Kanske hade han rätt ändå, idrottsläraren på högstadiet som spräckte det fina protokollet med att peta in en fyra i gympa**, strax innan studierna vid idrottsgymnasiet tog vid.
Men nu får jag se till att ta tag i löpträningen igen, på allvar! Det stundar nämligen ett nytt lopp, första söndagen i september avgörs La Parisienne, ett lopp på 6-7 km med start och mål vid Eiffeltornet. Det måste vara första gången sedan Vårruset vid Skräcklan i Vänersborg för en herrans massa år sen som jag springer ett äkta tjejlopp med ros till alla fullföljande, picnickorgar och förmodligen ett antal peruk- och lösbröstsbeprydda män på startlinjen. Men nu är det dags igen! Mor min har slutligen fått ledigt och vi ska ställa upp i klassen Mère-Filles där lagets placering baseras på den snabbaste dotterns resultat. Som enda dotter är det nu alltså mitt ansvar att få upp modern på prispallen i ett löplopp; hon nämnde själv att detta var hennes första chans till just det och inte kan jag väl svika? En viss oro infinner sig dock på grund av distansen. Särdeles snabb har jag aldrig varit och även om sex kilometer kanske inte klassas som som sprint är det definitivt inte en distans där uthållighet premieras. En glimta hopp är att de "riktiga" löperskorna håller sig undan tjejloppen. I vilket fall får jag nog se till att börja träna…med den glädjen!:-)
I Barcelona blev det annars mest löpning och när inlines kom på igår kändes det rejält i låren. Att knappa två veckors uppehåll kan göra sådan skillnad. Man kan inte beskylla mig för att vara begåvad med någon särdeles bra teknik, men även en hyfsad går att tappa av ett litet break. Därför gjorde det inte så mycket att vi missade avfärden för den gemensamma turen utan fick köra själva på slingan i Vincennes. På hemvägen stötte vi dessutom ihop med gänget, ett möte så glatt att vissa elementära trafikregler var nära att förträngas...
Vad gäller inlines fick jag faktiskt frågan efter Le Mans om jag inte var sugen på att börja träna seriöst och köra tävlingar. Detta var naturligtvis väldigt smickrande men ändå trivs jag rätt bra med den här idrottsnivån. Utan att dra jämförelsen till ens halva sin spets var min tränings- och livsfilosofi mer Gunde än Patrik den gången det begav sig, och jag har inte den ambitionen nu. Träning sisådär fem gånger i veckan får räcka, 24-timmarsidrottarens liv lockar inte längre. Ett par lopp ska jag väl försöka få in ändå, one-eleven har lagts på hyllan men i höst kommer det flera 6h-lopp som de andra tjejerna redan propsar på. Je suis partante!
*Nu är det ju väldigt mycket som just sägs inom idrotten, det finns lika många skolor som aktiva.
**Jaha, jag har minsann varit utomlands länge nog nu för att officiellt få nämna betyg. Kan i och för sig tycka att dryga tio år borde vara nog preskriptionstid även inom Sverige. Framförallt för högstadiebetyg för i sanningens namn; vad säger de??
Idag ser det måhända något annorlunda ut vad gäller träning och det däromkring. Mer än en gång har jag påpekat här att min träning knappast skulle platsa i en fitnesstidning. Ta bara vårens långlopp som exempel. Det sägs* att maraton ska man göra max två per år och det har jag förvisso inte överskridit, men jag såg till att klämma in dem med mindre än två månaders mellanrum. Med en halvmara månaden innan det första. Nu behöver det kanske inte vara så dåligt om man är tränad för det, men min löpning låg verkligen på sparlåga under vintern.
För att hålla viss seriositet minns jag att vi åt pasta hela veckan innan Paris marathon, som för att kompensera för övriga brister. Vin blev det inte en droppe av i alla fall de två senaste kvällarna innan de 42 kilometrarna. Det gick faktiskt hyfsat och efter den negligerbara tiden av ett par veckor gjorde det inte det minsta ont att jogga. Löpmotivationen sjönk dock märkbart, och 75-minuterspasset tre dagar innan Stockholm maraton var det längsta jag sprang mellan de två loppen. Så gick det också som det gick i den svenska huvudstaden. Kanske hade han rätt ändå, idrottsläraren på högstadiet som spräckte det fina protokollet med att peta in en fyra i gympa**, strax innan studierna vid idrottsgymnasiet tog vid.
Men nu får jag se till att ta tag i löpträningen igen, på allvar! Det stundar nämligen ett nytt lopp, första söndagen i september avgörs La Parisienne, ett lopp på 6-7 km med start och mål vid Eiffeltornet. Det måste vara första gången sedan Vårruset vid Skräcklan i Vänersborg för en herrans massa år sen som jag springer ett äkta tjejlopp med ros till alla fullföljande, picnickorgar och förmodligen ett antal peruk- och lösbröstsbeprydda män på startlinjen. Men nu är det dags igen! Mor min har slutligen fått ledigt och vi ska ställa upp i klassen Mère-Filles där lagets placering baseras på den snabbaste dotterns resultat. Som enda dotter är det nu alltså mitt ansvar att få upp modern på prispallen i ett löplopp; hon nämnde själv att detta var hennes första chans till just det och inte kan jag väl svika? En viss oro infinner sig dock på grund av distansen. Särdeles snabb har jag aldrig varit och även om sex kilometer kanske inte klassas som som sprint är det definitivt inte en distans där uthållighet premieras. En glimta hopp är att de "riktiga" löperskorna håller sig undan tjejloppen. I vilket fall får jag nog se till att börja träna…med den glädjen!:-)
I Barcelona blev det annars mest löpning och när inlines kom på igår kändes det rejält i låren. Att knappa två veckors uppehåll kan göra sådan skillnad. Man kan inte beskylla mig för att vara begåvad med någon särdeles bra teknik, men även en hyfsad går att tappa av ett litet break. Därför gjorde det inte så mycket att vi missade avfärden för den gemensamma turen utan fick köra själva på slingan i Vincennes. På hemvägen stötte vi dessutom ihop med gänget, ett möte så glatt att vissa elementära trafikregler var nära att förträngas...
Vad gäller inlines fick jag faktiskt frågan efter Le Mans om jag inte var sugen på att börja träna seriöst och köra tävlingar. Detta var naturligtvis väldigt smickrande men ändå trivs jag rätt bra med den här idrottsnivån. Utan att dra jämförelsen till ens halva sin spets var min tränings- och livsfilosofi mer Gunde än Patrik den gången det begav sig, och jag har inte den ambitionen nu. Träning sisådär fem gånger i veckan får räcka, 24-timmarsidrottarens liv lockar inte längre. Ett par lopp ska jag väl försöka få in ändå, one-eleven har lagts på hyllan men i höst kommer det flera 6h-lopp som de andra tjejerna redan propsar på. Je suis partante!
*Nu är det ju väldigt mycket som just sägs inom idrotten, det finns lika många skolor som aktiva.
**Jaha, jag har minsann varit utomlands länge nog nu för att officiellt få nämna betyg. Kan i och för sig tycka att dryga tio år borde vara nog preskriptionstid även inom Sverige. Framförallt för högstadiebetyg för i sanningens namn; vad säger de??
Subscribe to:
Posts (Atom)