Utlandssvensk

Smakar på ordet. Utlandssvensk, det låter lite främmande. Tänker efter. Det är tre år sedan jag officiellt flyttade ut ur Sverige. Jag får brev från CSN, Valmyndigheten, LiU och andra myndigheter och institutioner hit till Paris. I höst är det tredje gången jag ska rösta i ett riksdagsval, men jag har hittills aldrig lyckats göra det i Sverige. Jag fick inte skaffa SJ Prio-kort för det fanns ingen svensk adress associerad till mitt personnummer. 

Det är nog så, jag är utlandssvensk även om jag aldrig tänkt på det så. Möjligen har ordet ex-pat traverserat huvudet, det är trots allt nästan samma sak. Jag lyssnar just på Andres Lokkos Sommarprogram, han sätter huvudet på spiken många gånger och det är klart lyssnansvärt. Ett annat exempel är den här ledaren från DN som käre bror tipsade om.

Andres Lokko talade om att svenskar många gånger tyckte utlandssvenskar ville vara märkvärdiga. Försöker jag göra mig märkvärdig? Låta häftig? Varför skulle jag det? Det är mitt liv. Måhända har jag alltid närt en dröm om att leva utomlands utan att verkligen kunna motivera det med annat än att vilja vidga vyerna och träna mina språkkunskaper, men att drivkraften på något sätt skulle vara att det är förmer, det kan jag inte erinrera mig. Ibland kan folk säga att det måste vara häftigt att bo i Paris och visst, det är i mångt och mycket en väldigt trevlig stad. Men man måste tvätta, diska och betala räkningar där också, precis som var som helst i världen. Det kanske känns märkvärdigt ett tag, men det minns jag att det gjorde också när jag flyttade till Eksjö och senare till Linköping. Sedan finns det såklart ögonblick, som den där gången när jag hamnade först bakom polismotorcyklarna på inlines-randonnéen och kunde glida in som på ett öppet salsgolv mot Eiffeltornet. Sådana ögonblick, de gäller det att ta vara på.

Om jag är stolt över att vara är utlandssvensk? Det finns mycket i mitt liv som jag är stolt över, det finns förmodligen lika mycket som jag mindre gärna skulle sätta upp på ett privatlivs-CV. Det finns framförallt många lyckosamma förutsättningar som inte skett under min direkta kontroll och de kan jag bara vara glad och tacksam över. Att bo på ett visst ställe, nej, det är inte i sig något att skryta över. Redan Karin Boye hade ord på det: "visst finns det mål och mening...". Jag får i och för sig erkänna att det är med viss tillfredsställelse jag nämner att mina bröder också flyttat från Sverige. Det känns fint vi har gått våra egna vägar alla tre, men det är nog ändå mest som kuriosa. I mångt och mycket är jag nog mest stolt över att vara svensk för allt fint vi har, även om det kanske inte är det Eldorado många andra länder verkar tro. Och det är nog också något som bör klassas in i kategorin lyckosam förutsättning, jag kan inte minnas att jag gjorde något aktivt val angående födelseland :)

Det är inget glamoröst i sig att vara utlandssvensk. Precis som Andres Lokko säger kan det kännas ganska märkligt att komma till sin hemstad och vara gäst, att bo på någons soffa eller på hotell. Det behöver man i och för sig inte vara utlandssvensk för, det räcker att lämna stan. Då råkar man dock inte ut för att säga saker som att "bränna de röda eldarna" (köra mot rött ljus), "lämna bilen till garaget" (verkstan) eller som jag just skrev, "traversera". Det är ganska frustrerande att inte hitta ord på sitt modersmål, och definitivt inget man gör medvetet för att göra sig till.

Uppdatering: man vet för övrigt att man verkligen är utlandssvensk när man kan bli barnsligt lycklig över att komma ut från spontanbesöket på Émmaus med en Sverige-fotbollströja i stl 128 inköpt för 2€. Jag kan inte låta bli att undra över hur den hamnade där...

Onsdag

Det är onsdag kväll och då brukar jag åka inlines men idag fick det faktiskt vara. Jag bestämde mig för att nu ska min artikel verkligen bli klar ikväll, deadline börjar närma sig och efter allt slit vill jag inte sitta med skägget i brevlådan eller vad det nu kallas när man är sent ute. Två månader hade jag på mig sedan "major revisions required" kom tillbaka och nu känns det som att artikeln vänts ut och in till leda. Avhandlingen snabbade i och för sig inte upp artikelkorrigeringen.

Det gjorde i och för sig inte så mycket att det inte blir någon inlines, istället gav jag mig ut på en kort joggingtur. Alldeles otroligt kort och jag hade garanterat fått mer träning - välbehövlig sådan - om jag kört inlines men nu fick jag istället ett stilla sommarregn. Alldeles perfekt att springa i, och eftersom det varit så tryckande varmt så länge torkade gatorna snabbt så de som faktiskt vill åka kan.

Angående sport passerar Tour de France precis vid jobbet på söndag och gatorna är fullklottrade med anslag om att man inte får parkera mellan de och de tiderna. Faktiskt lite synd att det är på söndag, om än inte så konstigt då det är sista dagen och nära till stan. Men annars hade jag gärna gått ut i en jobbpaus och kollat. Perfekt om man kunnat följa klungan på nätet och sen bara kika ut vid lämplig tidpunkt. Annars lockar det mig inte så mycket att kolla på cykellopp live, visst är det kul med stämningen men det säger swoosh och på en halvminut är klungan förbi. På upploppet vid Champs-Elysées kan man i och för sig se dem flera gånger men nej, TV är faktiskt bättre om man vill följa loppet. Mobil-TV på plats kanske.

Ja, jobbmässigt så signerade jag kontraktet igår. Det känns nästan lite märkligt... får drygt fyra år sedan fick jag ett ja-svar från CERN och hyrde ut min etta i andrahand i sex månader. Nu har det alltså gått fyra år och jag har just skrivit på ett fast kontrakt. Som det kan bli... Tre månaders prövotid är det men jag får väl hoppas att jag inte lyckas klanta till mig totalt under den tiden. De har ju trots allt stått ut med mig i tre år under doktorerandet.

Sådär ja, till Matlab och LaTeX igen, jag får fortfarande lätt obehagskänsla av för lite sömn bara av tanken på det;) Men det är rätt ok när det bara är en artikel, även om jag kan tänka mig mer konstruktiva uppgifter än att ändra storlek på all text i figurerna så att det faller inom ramen för tidingens regelverk.

Främling

...vad döljer du för mig, i dina mörka ögon? Den där Carola-raden får mig att tänka på M&A:s bröllop. Det var en helt fantastisk dag och kväll, och de var så fina båda två. Ja, även om de båda var väldigt vackra där såväl brudklänningen som brudgummens stass var underbara, så var det allra finaste hur lyckliga de var och hur mycket de tycker om varandra. Festen höll på till sent på natten och det var så härligt att träffa de kära vännerna, såsom S, efter en lång period av hårt jobb. För övrigt har jag ännu aldrig varit på bröllop i samma land jag för tillfället bor i... Denna gång flög dessutom jag och J från olika länder, en lite annorlunda resa där jag stötte ihop med F&P vid gaten i Stansted, och där J efter lite om och men överraskade oss med att dyka upp vid Trollhättans resecentrum.

Efter bröllopet hann jag och J med en tur till underbara Delsbo och Gipenäs, de kommer alltid ha en speciell plats i mitt hjärta och det vi hade turen att vädret visade sig på sin allra bästa sida. Det kändes fint att få dela med sig av detta till J, innan han dessvärre var tvungen att fara hem av familjeskäl. Han hann dessutom träffa fina K, trots att vi ses så sällan så vet vi har vi varann och det är alltid samma glädje och värme när det väl blir av!

Det var naturligtvis väldigt synd att J inte kunde komma med till farfar och mormor, men jag och mor åkte istället och hade några riktigt fina dagar. Först till farfar där vi fick äta lunch med honom i hans restaurang, sedan vidare till mormor. Kanske sista gången i villan innan hon flyttar till sin lägenhet inne i stan. Livet har sin gång, men det är ändå härligt att se hur de båda är pigga. Det blev verkligen generationsöverskridande när jag inledde släktturnén med att hälsa på K&P-E med en månad gamle A i Göteborg. Så alldeles fantastiskt liten och fantastiskt söt!

Efter västkusten bar det så vidare till östkusten där far tog emot på Centralen. Alltid lika roligt att komma dit och dessutom att få se stugan som de gjort så fin. O och K kom ut på middag på kvällen, jag låter far beskriva det hela på sin blogg, varför ge sig på att göra något som någon annan gör så mycket bättre?

Idag tillbringade jag dagen i Stockholm, gick i affärer och allmänt runt på stan. Affärerna hinner jag i och för sig tröttna på relativt snart men det är ett litet äventyr i sig att strosa runt faktiskt. Jag hade naturligtvis önskat att få visa runt J i stan, men det där med att vara främling börjar jag fixa bra själv. I var och varannan affär gjorde jag fel när jag skulle betala. Chip, magnetremsa, id-kort, det var mycket på en gång. Eller när jag skulle betala med kontanter och det dök upp ett konstigt mynt med ränder på. Expediten var tvungen att bekräfta att det faktiskt var en enkrona. Sedan kom jag på mig själv med att börja tänka på engelska, det brukar jag i och för sig inte reagera över men det fick mig att haja till på att folk talade svenska runt omkring mig, vilket väl ändå får ses som ganska rimligt på Stockholms gator.

Vännen O reagerade faktiskt på att jag tappade ord på svenska och det har han kanske rätt i. Uttrycket "jag har runnit ut på krediter" behöver till exempel inte tolkas som att man inte har några pengar kvar och behöver ladda upp sitt kontantkort till mobilen. Likaså kan det där med att ta bilen till garaget tyckas ganska dumt om man behöver proffshjälp med att byta fläktrem.

Ja, det märks att jag inte bor i Sverige längre. Men små missöden till trots, när jag sitter där och tittar på Stockholms ström eller blickar ut över Store Vektor, ja då känner jag verkligen att svensk, det är jag.

Imorgon bär det åter till Paris och på måndag börjar jag jobba. Faktiskt var jag arbetslös idag som enda dag, mitt PhD-kontrakt gick ut igår och min fasta tjänst börjar på måndag. Som jag skrev till en kompis i ett SMS: "jag är arbetslös iddag".

PS. Det finns många fler bilder från den här resan men jag har inte lagt in dem i datorn än.

Ett rosa paraply

Jag har en liten lustighet - eller det har jag ju många - att jag brukar köpa någon pryl när jag åstadkommit något eller varit med om något särskilt. Det är inget jag planerar innan, det liksom bara blir att jag vill skaffa något. Ibland är bara för att jag tycker jag är värd belöningen, ibland för att jag vill ha ett minne. Det låter som ett fenomen typiskt för ett konsumtionssamhälle. Jag kan till exempel tänka på den snygga slipovern och skjortan jag firade med när jag blivit antagen till min PhD-plats, eller pyjamasen som jag införskaffade efter att ha skrivit på mitt lägenhetskontrakt. Båda gångerna i Paris just innan avgång med tåget hem till Genève. Eller de blå skorna som köptes för att trösta mig efter DigSig-tentan, men som faktiskt blev ett par firarskor de med - kanske kände jag på mig det?

Idag köpte jag ett rosa paraply (matchar perfekt min bebisrosa mobiltelefon). Jag gick in i bokhandeln på Campus och tittade på böcker men kände att det skulle jag nog inte orka så det blev ett paraply - hoppas dock inte behöva det under veckan som kommer.

Varför skulle jag inte orka läsa en bok? Vad var det att fira? Jo, firandet låg i att ha lämnat in fyra utskrivna kopior av min 191 sidor långa avhandling för att bli bundna. Inte hårdryggsbindning, vi är ännu bara på examinationsstadie, men i alla fall. Det är klart! Över!! Finito!!  Är avhandlingen klar? Jag vet inte, blir en avhandling klar? Jag slutade nu, jag satte punkt. Det finns tillräckligt många sidor, tillräckligt många kapitel, tjusiga figurer och säkert en mängd stavfel också. Man kan hålla på precis hur länge som helst och ändå aldrig bli nöjd, jag bestämde mig för att nu, nu ska den in. Jag ville så otroligt gärna få in den där avhandlingen innan flyget går till Sverige och ja, det gick vägen.

Sedan mitten på april har jag skrivit på heltid och sedan mitten på maj mer än så. De två senaste veckorna har jag varit i Canterbury och mer än heltid har gått upp till överheltid.  Sömnsnittet har väl varit på 4-5 timmar per natt och i alla fall denna vecka har jag somnat i dagsljus till fågelkvitter. Imorgon hämtar jag ut den från biblioteket som binder och sedan lämna in så att administrationen kan få mala. Så småningom ska examinatorerna säga sitt och jag hoppas innerligt att i alla fall inte behöva skriva om avhandlingen.

Träningen har legat på lågfart sista veckorna, pratade med en kompis om att ut och springa ikväll men nej, det får bli en öl och en bit mat på puben istället. Jag kan behöva värma upp inför helgen, efter många veckor av intensivt arbete, med som starkaste dryck ColaLight och ett rejält sömnunderskott kan det bli intressant.  Helgen ser jag otroligt mycket fram emot, M&A:s bröllop. Och jag kan njuta av det i vetskapen att jag har lämnat in!

Det här inlägget är förmodligen alldeles förvirrat, jag är stentrött även om kroppen håller igång eftersom den inte riktigt verkar insett det - en fantastisk apparat! Dessutom, i mitt skrivande så njuter jag av att inte behöva oroa mig för om jag presenterar för många idéer i en mening eller om följden är helt logisk. Jag överlåter detaljerna till läsaren att fylla i själv....

Ful

Bloggen är väldigt ful just nu tycker jag, gick in för att klottra ner ett inlägg och så dök det upp en inforuta om nya templates. Naturligtvis var jag klåfingrig nog för att klicka på rutan  utan att egentligen ha någon större tid att lägga ner på att fixa. Låt säga att bloggen infinner sig i en transitionsfas, förändring sker antingen när jag är färdigskriven, eller möjligen när idétorkan och skrivdisciplinen är för låg.

Imorgon far jag till England för det som jag innerligt hoppas blir spurten. Jag antar att professorns dom kommer på tisdag, då vi får utvärdera om det är görligt eller inte. Sidmässigt är det nog lugnt, men håller kvaliteten? Jag tycker naturligtvis inte att det är bra nog men det tror jag väl inte jag någonsin kommer tycka så det handlar väl om att sätta stopp vid en punkt. Det vore bara så otroligt skönt att få lämna in där på midsommaraftonens förmiddag och bli av med det, åtminstone fram till att avhandlingen ska försvaras någon gång i höst. Nu är ju inte allt förlorat om jag inte är klar i tid heller, det är väl "bara" att fortsätta fila under kvällar och helger under sensommar och höst i så fall. Får betala terminsavgift på universitetet men eftersom det är snarare regel än undantag att doktorander drar över tiden är det långt ifrån de fantasisummor man ibland hör talas om  (de vill ju få in sina håsar och håpar, eller vad det heter i England!) så det må väl vara hänt. Men tänk, tänk, om helgerna kunde få bli helger, om kvällarna kunde få bli lediga, om...

... ja bara det om veckan i Sverige kan få bli helt ledig vore så skönt! Det är nästan ett år sedan jag sist vandrade på svensk mark och tack vare M&A:s bröllop är det dags igen. När ni andra öppnar de första sillburkarna eller för den delen börjar skråla Måsen med en OP i högsta hugg, då hoppas jag kunna sitta med en avhandling mindre på mitt samvete på bussen på väg mot Stansted. Tror faktiskt att även om jag inte hinner klart i tid så ska den där veckan få bli ledig, innan det drar igång igen.

För det gör det! Nu tänkte jag ju inte skriva något innan kontraktet är påskrivet, men eftersom det kommer ske första arbetsdagen kan jag inte hålla tyst. Jag blir kvar på Imagine Eyes där jag doktorerat! Efter i runda slängar 22 år i skolbänken är det äntligen dags för mig också att skriva på ett tillsvidarekontrakt, in i ekorrhjulet. Det känns hur kul som helst att få vara kvar, och det börjar bra med en konferens redan i slutet av augusti. Var någonstans? I Stockholm! :-)

Allez, courage, åter till OCT, LaTeX, deformable mirror characterization och varför inte lite state-feedback control?

Pust..

..det är inte bra för min skrivdisciplin det här med Roland Garros. Satt visserligen framför datorn men tittade upp sisådär varje avgörande boll. Nu har jag lovat att om Robin vinner på söndag, dessutom Sveriges nationaldag, så ska jag ha min supportertröja från fotbolls-EM 2008 på jobbet.

Så på söndag är det raka spåret som gäller Robin! Ungefär som för oss på inlines ikväll. Det verkar högst otroligt att vi ska åka vilse nånstans mellan Denfert och Gare du Nord i alla fall...

Nästa år

Om jag bor kvar här i stan nästa år, då ska jag minsann se till att fixa biljetter till Roland Garros och se Söderling dominera. Det verkar ju som han trivs här, go Robin!!

Tour de France behöver jag inte vänta med till nästa år, jag ska förhoppningsvis ha klivit ur doktorandgrottan redan i år.

Det är annars mycket som ska hända "när jag är klar". Hitta en orienteringsklubb, fixa till här hemma, börja sy igen (skaffa symaskin, mental note), rensa ut gamla kläder (jag har aldrig lyckats hittills men det kanske är just doktorstiteln som saknats?), lära mig lingala, gå på coola utställningar, Hasha lite oftare, läsa alla böcker som väntar, putsa på cykeln, rensa kullager i inlinesen, sortera gamla foton... jag ska nog ta och rädda världen när jag ändå håller på, det ser ju ut som det kommer bli massor med tid! :-)