Andra ronden

...22? - Antal minuter jag letade efter en plats för att parkera min vélib efter att ha mött K&P-E igår.

...2? - Antal sekunder med vilka jag överskred de gratis 30 vélib-minuterna på denna färd. Överseende visades dock och jag slipper betala. Ha!

Jag placerade de besökande på restaurangen innan jag själv kunde rusa in sent omsider, det hela blev en mycket trevlig kväll och J anslöt till kaffet för att köra hem sällskapet.

Siffer-Jeopardy

Vad är...
...3146? - Antal kilometer t o r Paris-Trollhättan som avverkades i bil i helgen.
...6? - Antal länder där vi såg snö.
...-10? - En uppseendeväckande temperatur
...1? - Antal mål Frankrike gjorde igår mot England
...21.00? - Tiden när jag möter kusin K med pojkvän P-E ikväll.
...4000? - Antal ord som ska vara med i rapporten jag ska ha in på söndag.
...0? - Antal ord jag skrivit.

Lugnet före stormen

Eller stormen före lugnet om man får se det positivt. Det var tydligen snöstorm i Sverige igår, jag håller tummarna för att det hinner lugna sig innan torsdag; det vore ju lite tråkigt att råka ut för ett äkta skånskt snöoväder med sommardäck. Där dessutom jag är den av förarna som har störst halkkörningsvana (reds anm.: i Paris blir det trafikproblem när det regnar. O berättade om hur en kollega till honom blivit insnöad på jobbet en gång när det var 3 cm snö).

Likaså vore det synd om Öjetrampen blev inställd. Ja, även om den inte blir det så kanske jag bör ha förbarmande och inte dra med förstagångsbesökaren till ett snömoddigt TC. I alla fall om jag vill att det ska bli en andra gång...

Imorgon får vi bilen, i god tid innan avresa. Min största fundering är huruvida en mtb storlek liten går in i bagaget på en Laguna utan att behöva nedmonteras i atomer. Annars får jag väl hålla tillgodo med min spinning/team cycling/RPM (så heter det här) där de tidigare så omtalade SPD-skorna kommit till nytta igen. Häromdagen frågade jag modern om det var någon mening ta med inlinesen upp, den frågan behöver jag knappast upprepa...

Such a Perfect Day

Ibland behövs det inte mycket för att rädda en vanlig, gråtrist onsdag. Igår kväll var jag på gymmet, något som händer lite mer sällan nu sedan flytten. Det finns förvisso ett gym i min kedja relativt nära och jag tror dessutom det är ett av Paris större, men det har inte blivit så täta besök för det. Igår var det i alla fall dags och när jag studsade in strax efter åtta med ambitionen att lyfta skrot upptäckte jag att ett spinningpass just skulle börja. Varför inte, det var ju favoriten i Campushallen en gång i tiden? Som alltid när man återupptar något man en gång varit bra på kändes det frustrerande tungt men vad gjorde det, sinnet var ändå lättat. Ty jag upptäckte att de har SPD-pedaler här!* Inte för att jag hade rätt skor denna gång men nästa så...

Nu är det bara en vecka kvar innan vi ska fara norrut, till Sverige. Via Belgien, Nederländerna, Tyskland och Danmark. En nätt biltur på sisådär 160 mil - ska se till att fixa många bra blandskivor till bilen. En atlas och en digitalkamera står också på inköpslistan.

*När jag skaffade mitt kort blev jag upplyst om att fitness-konceptet inte är lika välutvecklat i Frankrike som i Skandinavien och utan någon större studie i ämnet tror jag att jag kan hålla med. Färre gym, högre priser och mindre flashiga lokaler. Det sista stör dock inte, vi snackar ändå träning; blod, svett och tårar !

La Journée des Femmes

Sedan jag kom hit till Frankrike har jag brottats ganska mycket med ordet "féministe" (märk väl ändelsen -e). Jag har förstått att det ligger lite av manshatare över ordet. Även i Sverige har jag hävdat att jag hellre skulle använda ordet "humanist" men det är dessvärre upptaget till ett annat gott ändamål. Jag tänkte det kanske gick att hitta ett annat ord - varför inte den manliga motsvarigheten? - för att visa att jag inte alls vill att kvinnorna ska ta över världen utan att målet är jämställdhet (här kan utvecklas hur långt som helst men jag stannar där). Med ordet "masculiniste" i tanken bad jag min franskspråkige concubain komma med ett förslag på ett sådant ord. Det intuitiva svaret blev istället "macho" och jag förstod mer vad feminist kan innebära i detta land, samt varför det inte är helt självklart att svara ja på frågan om jag är feminist.

Jag minns ett samtal för något år sedan med en annan - manlig - bekant som uppskattade mitt sätt att se på det hela som givande och tagande på alla fronter; att det inte handlar om att ge kvinnorna massor av förmåner och rättigheter. Han gillade inte att jämställdhetsarbetet i Frankrike ofta gick ut på att enbart öka förmånerna för kvinnor: "man ger t ex kvinnorna extra mammaledighet nu". Jag vågar inte uttala mig huruvida kvinnorna faktiskt fått mer mammaledighet eller inte, men jag ryser över att detta ansågs som ett steg för kvinnorna och ökad jämställdhet...

Idag på morgonen bläddrade jag i metro som hade några sidor vikta åt Internationella kvinnodagen imorgon. Bland annat intervjuades Fadela Amara som var med och grundade organisationen "Ni Putes Ni Soumises" (ung. "Varken horor eller undergivna") som kämpar för kvinnors rättigheter. Tågträngseln förhindrade uppmärksamt läsande men jag ögnade igenom artikeln och såg att Fadela fick frågan om hon var feminist, vilket hon utan omsvep sade sig vara. Än en gång förstod jag hur laddat ordet är; jag kommer från ett land där de flesta av mina manliga vänner kallar sig feminister (något som mötts av inte bara bestörtning utan även total oförståelse här), och ska finna mig tillrätta i ett där en mycket engagerad jämställdhetskämpe får frågan om hon är feminist. Jeijses... jag försökte finna min kvinnliga identitet genom att sätta på iPoden och lyssna på Röda Bönors Sången om sexualmyterna, Björn Rosenströms Raggarrock och Dolly Partons To Daddy.

Kanske ska ta mig tid att läsa DN:s ledare i ämnet senare idag.

Anm.: Detta inlägg är naturligtvis mycket väl underbyggt tacke vare en extensiv litteraturstudie i ämnet. Inga generaliseringar, fördomar eller förhastade slutsatser är tilltagna. Inte ironi heller...:-)

Degression

Men jag lider inte av depression för det. Nej, på det stora hela får jag vara nöjd med min halvmara. Min nedklassning från 1.35 till 1.50-gruppen visade sig välbehövlig men jag hade kunnat satsa 5 min bättre, slutresultatet blev 1.43:51. Det var min tredje halvmara och fyra minuter sämre än den första (Lausanne oktober 06) ,nio minuter sämre än den andra (Genève maj 07). Å andra sidan, sedan halvmaran i maj har det inte bara passerat tio månader utan även ett nytt land, ett nytt jobb inklusive påbörjade doktorandstudier, många kilometer inlines, två lägenheter och - förmodligen allra viktigast - otaliga restaurangbesök. Samt ett glas vin eller två...

Resultat var således dåligt relativt tidigare resultat men godkänt relativt dagsläget. I resultatlistan har jag plats 209 bland seniordamerna men det är officiell tid och från den kan jag dra bort sju minuter; tiden det tog att nå startlinjen från där jag stod. Ctrl+C, ctrl+v i Excel ger att min reella tid placerar mig på en plats 150 av dryga 2300, med antagandet att ingen som officiellt hamnade på plats 400+ var snabbare än jag (orkade inte leta vidare, måste ju jobba med). Det antagandet är kanske lite grovt men jag blundar för den delen av sanningen.

Nu ny arbetsvecka, ikväll kommer broder A på middag. En kvällstur från den svenska till den franska huvudstaden så att säga. Har inte setts sen i augusti så det ska bli mycket mycket roligt.

Hoppsan

Imorgon är det visst halvmaraton. Det hade jag nästan glömt. Eller i alla fall förträngt. Därför är startgruppen ändrad från ambitiösa 1.35 till mediokra 1.50. Jag vågar säga mediokra för den gränsen måste jag klara, annars kan gott stå här och skämmas. Hastigt och lustigt verkar jag få sällskap dessutom, mycket roligt. Däremot har många kollegor troppat av ; enbart en med giltigt skäl (flytt), de andra har mest ont lite varstans eller har inte ens hunnit få ont eftersom de inte börjat träna.

Tack vare gamla meriter (förra hösten) ligger jag visst tvåa i Paris Running Tour. Det vore ju förstås roligt att fortsätta samla poäng, kanske ska återuppta träningen och anmäla mig till nåt igen...

Min nya kärlek håller för övrigt i sig och idag lyckades jag utnyttja min vélib nästan till fullo; cirkus 29 minuter! Har dock hunnit irritera mig på såväl fulla stationer - var ska jag parkera!? - som tomma dito - hallå ge mig en cykel!