Hoppsan

Imorgon är det visst halvmaraton. Det hade jag nästan glömt. Eller i alla fall förträngt. Därför är startgruppen ändrad från ambitiösa 1.35 till mediokra 1.50. Jag vågar säga mediokra för den gränsen måste jag klara, annars kan gott stå här och skämmas. Hastigt och lustigt verkar jag få sällskap dessutom, mycket roligt. Däremot har många kollegor troppat av ; enbart en med giltigt skäl (flytt), de andra har mest ont lite varstans eller har inte ens hunnit få ont eftersom de inte börjat träna.

Tack vare gamla meriter (förra hösten) ligger jag visst tvåa i Paris Running Tour. Det vore ju förstås roligt att fortsätta samla poäng, kanske ska återuppta träningen och anmäla mig till nåt igen...

Min nya kärlek håller för övrigt i sig och idag lyckades jag utnyttja min vélib nästan till fullo; cirkus 29 minuter! Har dock hunnit irritera mig på såväl fulla stationer - var ska jag parkera!? - som tomma dito - hallå ge mig en cykel!