Det är mycket synd om mig. Jag behöver hjälp med påklädning och jag får pilla in linserna med en hand. Allt pga idrott, denna odygd. Ambitiös och oklok som jag var ville jag köra inlines igår; det halsonda har gått över och jag ville ut och rensa bort snörvlet. Sisådär knappt halvvägs var jag rätt nöjd och var inne på att ta mig hemåt i sakta, eller till och med metro-, mak. Men så övertygade de andra så snällt att värsta backen var ju över och villiga knuffare och dragare trädde fram. Ja jo, men alltså det är ju roligt och halva gänget var också halvsnuviga vilket sänkte tempot.
I höjd med Boulogne, på en bro över Seine, fick jag erfara det jag i teorin visste; trötthet ökar riskerna. Eller så var det han däruppe som straffade somliga direkt. Knögglig asfalt räckte utmärkt för att göra mig till klantarsel genom att sätta mig på just ändan och stiligt ta emot med handen. Nog har jag handledsskydd men här stjälpte de nog mer än hjälpte ty där den hårda plasten slutar knyckte det till. Kylförband på kvällen och dito kräm idag.
Ok, jag kanske överdramatiserar lite, sådär våldsamt farligt är det inte. Knappast något brutet, fingrarna rör sig snällt. Och så var det ju vänster handled, mushanden är fri och kan glatt flytta LabView-ikoner.
3 comments:
Antar att kylförbandet bytts ut mot gips eller annat dito. Fransk sjukinrättning skild från svensk? Take care. Ikonerna kan ta det lite lugnare ett par dar.
var jag som sa ovan
Det är det jag alltid sagt! Du skall ägna dig åt schack! Minimal risk för handledsbrott....
Post a Comment