Vacances

Det är semestertider, ingen väckarklocka halv sju och ingen RER till jobbet. Det vore väl lögn att säga att själva avkopplandet kommer igång direkt när man har semester, vem känner inte igen fixa-allt-som-inte-hinner-fixas-när-man-jobbar-syndromet?

Men jag ska verkligen inte gnälla, ledighetskänslan börjar infinna sig. Den tillgängliga tiden har också resulterat i en tämligen sportinfluerad helg.

Till att börja med i lördags då det parisiska fotbollslaget* spelade vänskapsmatch mot ett belgiskt lag. Vi hade fått biljetter tack vare kontakter med den nye kaptenen och som följeslagare till dennes far fick vi inträde till VIP-läktare med drink innan match och i pausen. Jag är förvisso fotbollsintresserad men det blir ju inte sämre med en extraordinär inramning.

Söndagsmorgonen var planerad innebära en öppen träningssession med PUC Roller (Paris Université Club Roller) på planen framför Palais Royal. För den som känner Paris något står klart att detta är en tämligen liten plan, men så var det också teknikträning det handlade om. Riktigt roligt med olika övningar jag aldrig gjort på inlines; Va, ä dä int' bar' å åk? Nästa vecka ska jag se till att ha minst två väckarklockor för att kunna vara med på hela passet… För tillfället är den vanliga kajen längs Seine ockuperade av solbadande parisare och turister i och med Paris Plages, så vi avslutade teknikpasset med att sträcka ut några längder på kajen längs Rive Gauche. Klara déjà-vu:s från förra sommaren och det har verkligen gått ett år!

På eftermiddagen var det dags för målgång i Tour de France på Champs-Elysées. Sport gör sig många gånger bäst på TV om man vill hänga med i resultatet, men stämningen måste ju faktiskt upplevas på plats. Då mitt planerade åskådande regnade inne förra året tog jag denna gång tillfället i akt. Eftersom det handlade om en cykeltävling kunde jag ju inte vara sämre utan nyttjade vélib för att ta mig mot centrum. Denna idé var jag dock inte ensam om och jag är mycket tacksam om att jag strax innan blivit varse om extraminutrarna man kan få på sin hyrcykel om den tilltänkta avlämningsstationen är full (visste du det, Ola?). I vilket fall, jag fick skymta klungan flera gånger om. Fort fort. Till slut krånglade jag mig fram till nämnda aveny och väntade på klungan ännu en gång. Där kunde vi i publiken vänta och en liten australiensisk flicka var den första som fattade att de faktiskt redan gått i mål; "mum, I think it's over", och tydligen hade Sastre & co. krånglat sig i mål utan att vi uppfattat det. Nåväl, stämningen var det.

Vädret har varit olidligt varmt, för att inte säga tungt. Igår var det varning för höga halter av föroreningar och myndigheterna uppmanade alla att undvika bilåkande i mesta möjliga mån. Det blev mycket riktigt en svettig dag i tryckande hetta. Inte förrän sisådär tjugo över nio bröt åskvädret lös. Inte förrän vi kommit till sisådär Denfert-Rochereau på inlinesturen, och kunde leka "hur många inlinesåkare får det plats i en telefonkiosk?" i lönlös väntan på bättre tider. Borde rensa kullagren nu...borde.

Idag ska det bli turistande för min del; jag har köpt en guidebok för att upptäcka Paris på vélib och ska nu bli turiskt i min hemstad med denna i högsta hugg.

Som slutkläm vill jag flika in att artikeln i metro teknik blivit publicerad, för den eventuellt nyfikne.

*Utan att kunna underbygga mitt uttalande med något som helst bevis vill jag tro att PSG har ungefär samma roll i Frankrike som AIK i Sverige; enndast huvudstadsinnevånarna stödjer dem.