Sista gången gillt andra gången gillt?

(Jag har inte riktigt kommit mig för att skriva för jag kan inte komma på hur jag på skulle kunna göra helgens bröllop rättvisa. Ett så strålande lyckligt brudpar, en sån härlig stämning, ett sånt underbart vårväder - helt enkelt en genomlyckad dag att minnas för såväl herr och fru S som för alla vi gäster. Nej, jag ger mig inte på ett bättre försök men för den som vill läsa mer och se bilider hänvisar jag till min far).

När jag väl tar mig till tangentbordet, då kan man ju i dessa krisens dagar (det sinar till och med i blogginlägg!) tro att det är fara å färde. Jajamen, inget kunde vara mer rätt. Det är tentaångest. Tentasvett, tentaapati, tentainfluensa. Och den influensan är då rakt inte någon ny. Någon gång för snart två och ett halvt år sedan trodde jag att nu, nu är det sista gången jag tentar. Digital signalbehandling var det, exjobbet skulle läggas fram två dagar senare och om jag inte minns fel var det Nine to Five både dag och natt den där februariveckan. Naturligtvis idogt plugg både dag och natt, joråsåatteh. Redan då fanns dock en liten baktanke om att man ska aldrig säga aldrig så jag avhäll mig från det, även om tanken på att doktorera nog mest var en dörr att inte stänga. Jaha ja, nu sitter jag där igen. Biomedical Optics, hur hände det? Tomografi och fotodynamisk terapi (ha! det används inte bara mot depression som jag i min svenskhet trodde), scattering och vågfrontskorrektion. Fast så olika är det inte ändå, på nåt vis kommer samma saker tillbaka. Det är bara det att i DigSig heter impulssvaret h(t) och innehåller någon sorts fördröjning och förstärkning, i BioMed kallas den PSF och visar diffraktionsmönstret från en perfekt punktkälla. Nästan sak samma.

För den som undrar så känns det inte alls bra med den här tentan och den här gången säger jag det på riktigt. precis som jag säger varje gång. Skillnaden denna gången är att det är två och ett halvt år sen förra tentan och den där ämnesoberoende tentarutinen finns helt enkelt inte längre. Nåväl, jag får en dygnsresa till Canterbury i alla fall… Ska passa på att titta på lite rum att hyra när jag ändå är där.

Veckoresa blir det snart också. Tredje gången gillt (vem är den där Gillt? Jag vill ta ett snack med honom och förklara onödvändigheten av att vänta till tre) på ryska ambassaden fick jag mitt visum. Hej och hå, det är en intressant historia det där. Många timmar i ryska ambassaden har det blivit men nu är allt grönt!

På grund av denna resa kan jag tyvärr inte rösta i EU-valet, nu när jag duktigt skrivit in mig i röstlängden och kommit fram till vem jag vill rösta på. Jag trodde man kunde poströsta men icke, det gick inte för sig. Man måste rösta via ombud och detta ombud ska finnas i röstlängden i samma kommun som jag, samt vara beredd att ta sig till min röstlokal som högst sannolikt inte är samma som ombudets. Det såg ett tag mörkt ut, mina vänner är antingen icke Paris-bosatta, bortresta på inlinestävling eller har inte skrivit in sig i röstlängden. Så länge såg det ut som att det vore lättare för mig rösta i Sverige via ambassaden, än i röstlokalen några 100 meter bort. Det är så härligt när ett demokratiskt land tar hänsyn till en mångfacetterad befolkning, inklusive nyinflyttade, enstöringar, och vagabonder. Till slut löste det sig dock, en vänlig själ ställde upp och jag har anmält hans namn hos polisen. Det tog bara närmare en halvtimme att fylla i papperet och få både underskrift och stämpel. I vilket fall, jag är stolt och glad att jag tog mig besväret att få ordning på rösträtten. Och det här att jag gnäller och svär - ja det är nog bara ett tecken på att jag håller på att förfranska mig!