Hemma igen - en lång resdag

Det har det sannerligen varit, en lång resdag. Allt klaffade kanon; vi bävade lite inför den tre timmar långa bilresan på ryska vägar, med ryska mottrafikanter, och en potentiellt sedan gårdagen vodkapåverkad förare. Det flöt på som på räls (japp, jag tog till och med ett foto på Transsibiriska järnvägen, må vara på en snutt 40km från Moskva men i alla fall - du ska få se, pappa) och trots en stunds oroande bilkö hann vi fram i god tid till Domodedovo International Airport. Två flighter - via Zürich - och inte minsta missöde inträffade; inga förseningar, inga stockningar i luftrummet för landning. Bagagen kom någorlunda snabbt och vi var på det hela tåget nöjda.

Man ska inte ropa hej förrän man kommit över bäcken. Framförallt inte om bäcken stavas RER och förväntas ta en från flygplatsen till Paris centrum. Efterdyningar från en strejk, det är ju så man kan knappt kan hålla sig för skratt. Eller jo, det kunde vi, en halvtimmes väntan kändes sådär. Även den som inte känner till Charles de Gaulle-flygplatsen kan förmodligen gissa hur trångt det är på det första tåget på 45 minuter, om det vanligen är 10 minuter mellan dem. En fredagkväll i turistsäsong… Bienvenue à Paris!

Skriver snart mer om resan till Shatura och workshopen, nu är det sooova! Även om datorn lockar efter en vecka i total radio-, TV- och internetskugga.