Problemlösning i vardagen

Idag stod simhallen (nåväl, plaskpölen på gymmet) på schemat; inlinesen var ute och åkte bil och min motivation var ändå låg på grund av oroande moln på himlen. Ett lugnt simpass kunde också vara skönt efter gårdagens spinning - ack vad länge sen jag bemästrade den sporten… Till gymmet bar det, via Place Gambetta på vélib för att checka in de extra 15 bonusminuterna som man får om man släpar upp sin cykel på tillräckligt hög höjd. Om man utnyttjar systemet duktigt väntar man sedan två minuter och tar samma cykel nedför backen jämte Père Lachaise, en utförslöpa som nästan är skäl till en omväg bara den. Första gången jag körde den på inlines var vi över 50km/h.

I alla fall, till gymmet, dags att byta om och…hm. Brukar baddräkten vara sådär djupt skuren i ryggen? Kolla en extra gång… hål. Aj fan. Hål i baddräkten är typiskt dåligt, hålet var heller inte så placerat att det kunde förklaras med en anpassning till rådande debatt i södra Sverige (förmodligen tur för den debatten ses på med stor förundran här, av de som känner till den). Å andra sidan satt inte hålet vansinnigt lågt så jag kunde faktiskt skita i det, det var inte mer oanständigt än en bikini. Å tredje sidan, trasig baddräkt är per definition sunkigt. Vad göra? Åka hem? Nä, det löser sig, som Valhallabadssimmaren sade och lösningen satt i - vattenlöpning. WetVest på och principen "syns inte - finns inte" sattes i praktiken.

Traskandes i vattnet runt försökte jag erinra mig när jag egentligen köpt den där baddräkten, om den verkligen stod i sin fulla rätt att gå sönder bara sådär. Jag kunde inte komma på när, men jag minns butiken och placerar den till Nässjö. Jag flyttade från Eksjö just i början av seklet och mig veterligen har jag inte satt min fot i Nässjö sedan dess, om inte möjligen för tågbyte. Kanske kanske är baddräkten förlåten. Vid en närmare granskning efteråt insåg jag att jag förmodligen skulle vara tacksam att hålet inte placerat sig mer delikat. Jag misstänker också att även jag kan gå under beteckningen sunkig. Tio år... Lika gammal som mitt körkort. För den läsare som förskräckes får jag väl inflika att ett antal bikinis skaffats under åren. Teeny Weeny.

Uppstigen ur badet drabbades jag av "det-här-får-jag-inte-berätta-för-nån-nu-måste-jag-åka-hem-och-skriva-på-bloggen-känslan" och me voilà, avslöjandes de mest ointressanta sunkigheter.

(hur många dåliga under-bältes-vitsar står att finna häröver?)