Sunday 28 March 2010

3*hjärtinfarkt på en vecka

Tolkningsrätten är fri och vad kan (miss-)tolkas lika mycket som statistik? Om man vänder ordentligt på den här artikeln i DN angående övergången till sommartid ska jag närmast skatta mig lycklig som överlevt inte mindre än tre tidsomställningar denna vecka, utan minsta antydan till hjärtinfarkt. Till Canterbury i måndags morse, tillbaka torsdag kväll och sedan skifte till sommartid natten mellan lördag och söndag. Näe, jag måste nog begära ledigt imorgon. Till på köpet firas inte långfredagen i det här landet (kan någon mer religionskunnig än jag förklara om protestanter och katoliker ser olika på denna dag, eller om det helt enkelt är en arbetsmarknadspolitisk fråga med ett maxantal helgdagar per år?). Jag undrar hur det ska gå i slutet på april när jag ska till Miami (-6h) en vecka, San Francisco (-3h) fyra dagar, Paris (+9h) två dagar och till sist London (-1h)? Ska risken för hjärtinfarkt multipliceras med antal timmars tidsförskjutning, och finns det någon superpositionsprincip för tätt på varandra följande omställningar?

Nej men usch på mig, jag ska inte fåniggöra mig över artiklar bara för att jag inte håller med. Dessutom löper jag förmodligen mina alldeles egna hjärtinfarktsrisker, de där 42 kilometrarna jag anmält mig till att springa om två veckor känns väldigt många. Undrar om jag kan hävda att jag trodde det var anmälan till 2011 års maraton? Förmodligen inte... Jag har funderat på att klä ut mig - det är inte ovanligt, t ex brukar Eiffeltornet springa - till inlinesåkare men risken finns att det inte ses som en utklädnad utan snarare fusk. Jag kan i alla fall ta med vélib-kortet för att pallra mig till målet om jag måste avbryta...

Men jag var ute och sprang idag och det kändes nästan bra, om jag ska köra samma upplägg om två veckor är det alltså pizza och två glas vin som gäller på lördagkvällen. Möjligen ska jag däremot skippa bodypump-passet. De senaste veckorna har jag av olika anledningar bara kört ett istället för två pass bodypump per vecka, jag är för envis (dumstolt?) för att ta bort vikter för den skull och det känns i benen. Dagens löppass för mig åter till sommar- och vintertid, eller rättare sagt normaltid. Jag har börjat att allt mer undvika ordet normal eftersom jag tycker att det ofta har en förminskande effekt (vems norm gäller?). Så jag tänkte man kunde kalla det normtid istället men insåg snart att jag inte riktigt kunde redogöra för skillnaden mellan norm och normal (efter teologen behövs nu språkvetaren!), utom möjligen att normalt är det som följer normen och då är vi tillbaka på ruta ett, att definiera normen. Men hur länge måste sommartiden finnas för att vintertiden ska få ha kvar statusen som normaltid?

Sådana där små bryderier kan underhålla de små grå en stund, i alla fall lika länge som kyrkogården Père Lachaise östra sida. Canal St Martin är tillräckligt lång för att grubbla över om det inte borde finnas ett Matlab-verktyg för att göra det jag vill göra, utan att behöva klippa-klistra data mellan Matlab, NotePad och Excel. Närmast terapiarbete. En närmare koll såhär på kvällskvisten visar att det gör det visst och mitt kvällsarbete känns genast mer stimulerande. Tänk, det finns en Matlab-applikation för nästan allt...


1 comment:

Alf said...

À propos inget alls så gjorde jag ett fynd på Myrorna i helgen: Barnatro med Lapplisa, som stenkaka! Så nu väntar den på skivtallriken tills du kommer och lyssnar...