Min mor påpekade lite försiktigt att det var närmare en månad sedan jag skrev på bloggen och det ville jag först inte riktigt tro på men insåg sedan att hon hade rätt. Suck ja, det är väl så, mammor har väldigt ofta rätt. Fast det får man ju inte säga högt förstås.
Här händer det att våren är på gång, för andra gången. För några veckor sedan kom ett par varmare dagar och lurade oss att tro att det skulle kunna gå att skala av ett lager under inlinesturerna men icke, strax efter Xynthia kom en ny köldnäpp. Minus två låter inte så märkvärdigt men
moins deux är bra mycket kallare. Idag under en härlig söndagspromenad kunde man dock börja ana vårkänslor. Solen anades bara som tunna strimmor som sänkte sig över staden, från
utsikten vid Parc de Belleville, men temperaturen steg något och krokusar och tussilago visade sig ha trotsat kylan. Apropå blommor stötte jag på en syn som jag förmodligen inte sett i Sverige: en blomsterhandel sålde en uppsättning med en hyacint och påskliljor i samma kruka. Denna transition från jul till påska fick mig genast att tänka på fasta så vid hemkomst blev det årets sista semlor. Tillsammans med återstoden av glöggen;
mélangeons voyons.
Hembakade semmelbullar, såklart. Har jag nu lyckats få
ugnen inkopplad ska det naturligtvis utnyttjas. Jag tycker dessutom mycket om att baka bröd, i Linköping var det en skön avkoppling efter studierna och brödet var övervägande hembakat sedan tiden i tvåan med F. I Frankrike är det annorlunda, här finns bagerier i vart och vartannat gathörn och folk bakar inte själva. Det leder till att det är tämligen besvärligt att få tag i annat mjöl än vetemjöl. Bakmixer finns i viss utsträckning och välsorterade mataffärer kan även ha fullkornsmjöl för minst 1.50€/kg. Vill man ha något så drastiskt som rågmjöl är det bäst gå till bio-affären (vad heter det i Sverige? eko? Whole Foods?), där ett kilo lätt går på 2€. Jag diskuterade detta med mina kollegor och fick frågan att
va, finns det annat mjöl än vetemjöl? Mina kunskaper om olika sädesslag på franska är ytterst begränsad så det blev till att nicka dumt och säga att jorå, det gör det, inga referenser om jag får be. En annan kollega var till och med förundrad att man kunde baka bröd själv.
Jäst ska vi heller inte tala om, det finns såväl Levure Chimique som Levure Boulanger som jag tror kan översättas som bakpulver respektive torrjäst, men jag är inte helt säker. Jag brukar för säkerhets skull se till få torrjäst importerat från Sverige, har nu även hittat Dry Yeast i England så jag rer mig. Färskjäst är ytterst ovanligt, jag fick tipset att fråga på boulangeriet och mycket riktigt, de hade faktiskt. Cinquante centimes, kanonbra tyckte jag men kom snart fram till att 0.50€ är ganska dålig kurs för något som kostar 50 öre i Sverige... Å andra sidan, man får lära sig att ta sådant där, jag skulle knappast få för mig att jämföra priset på en flaska vin i Sverige med samma flaska i Frankrike, lika lite får jag jämföra jästpriset. Punkt.
Första gången jag bjöd en fransman på hembakt bröd fick jag kommentaren att "det här brödet var så gott att jag till och med skulle kunnat köpa det", jag var nyss anländ och van vid att man i Sverige berömmer ett bra köpebröd med att det är nästan lika gott som hembakat, så jag fick plocka fram ett gott stycke skandinavisk diplomati för att inte drämma baguetten i huvudet på honom, men ta komplimangen för det den faktiskt var. Nu har jag tagit upp det igen, förvisso anpassat till utbudet så det blir mest vita baguetter men det är gott och dessutom känner man sig trevligt nöjd med sig själv för minimal insats. J är glatt förundrad och reaktionen följer hans landsmän: "tänk, vi har vårt eget bröd". Matlagning är kul och extra så när det blir uppskattat:)
Det om detta, nu åter till andra läsningen av Millenium-serien (blev avundsjuk på J som började läsa) och kanske ett glas rött. Något ska ju göra upp för jästen.
Förresten, innan avslut, känner det här inlägget var väldigt opolitiskt för att vara valdag, det är ändå regionalval idag i Frankrike. Nu har jag i och för sig inte rösträtt i det valet men mitt inlägg rör inte heller regionalpolitik utan snarare nationell eller till och med internationell dito. Igår var ett av de viktigaste inslagen i nyhetssändningarna det om den marockanska gymnasietjejen Najler Lihmer som återvände till Frankrike med ett ettårigt visum efter att ha utvisats i februari. Hon hade då i februari gått till polisen för att anmäla sin egen bror för misshandel, men då hon befann sig i irreguljär situation - dvs papperslös, se tidigare inlägg - blev hon istället utvisad till Marocko, det land hon lämnat 2005 för att undkomma ett arrangerat äktenskap. Hennes utvisning lär varit föremål för stora protester från människorätts- och feministiska organisationer och Nicolas Sarkozy deklarerade att han var beredd att välkomna henne till Frankrike om hon så ville. Beslutet tillkännagavs lägligt på kvinnodagen den 8 mars…
