Man blir ju lite sugen

Som sportfåne får jag tycka det här vore roligt...

Vunnet: två timmar

Imorgon vid den här tiden är klockan två timmar mindre, tänka sig. En timme vintertid och en timme förflyttning Porto-Paris. Inte illa. Det ska jag inte utnyttja genom att gå och lägga mig senare dock.

Här i Porto har det varit bara fint, intressant träffa de andra i projektet. Det är ganska vitt skilda ämnen men allt knyter på något sätt an till HIRESOMI, HIgh RESolution Optical Measurements and Imaging.

Runt omkring är det också trevligt, staden är världskulturarv (visst heter det så?) och längs stranden finns en cykelbana att åka inlines på. Grön asfalt så att stadsborna får lite natur till livs...

I Portugal sägs det ju vara portvin som är grejen och jag säger inte emot, men kaffet går inte av för hackor och en hel kanelstång i espresson är definitivt värt att testas!

Kort kort idag med enbart en halvtimmes WiFi-voucher på hotellet.

Wrooooom

Nu ska jag bara lära mig bromsa också, vi är inte riktigt ett än (och nej, vi sov inte tillsammans i natt) ....

Bromsa får bli läxan i Portugal, under långturerna jag tänker göra i helgen efter workshopen. Hoppas innerligt det inte regnar.

Pliktskyldigt

Ja, det blir ett lite pliktskyldigt inlägg för att visa på att jag i alla fall inte glömt bort bloggen. Sedan sist har det strejkats på lokaltrafiken så jag fick jobba hemifrån torsdag-fredag, det flaggas även för viss strejkrisk imorgon. Hoppas verkligen inte det faller för jag måste till jobbet och förbereda min presentation som jag ska hålla på projektets Workshop i Portugal nu på torsdag-fredag. Jag stannar sedan borta hela helgen, skönt koppla av lite. Om jag har tur har de nya wroom-inlinesen kommit i min ägo och får flyga med dit.

Övrigt som hänt är än oväntad men mycket trevlig middag med svenska M som var i Paris på jobb. Vi har endast träffat en gång förr men hade massor att prata om. Som utlandssvensk får man erfarenheter som man inte insåg var just sådana förrän man ventilerat dem med någon som upplevt liknande. Om nu nån hängde med.

Oops, I did it again...

Nä, man lär sig inte av sina misstag. Ett exempel på nytt misstag vore att låta mina läsare gissa vilken tabbe jag gjort om, men det skulle alltför uppenbart kunna avslöja om det nu inte finns så många läsare (jag har inte bemödat lägga till mig någon räknare). Men de som eventuellt varit med från början av i alla fall den här etappen känner igen sig när jag berättar om kaffebryggande utan vatten. Som sagt, man lär sig inte av sina misstag. Felsökandet blir dock lättare andra gången och konsekvenserna behöver inte bli så stora. Det gick till och med att brygga nytt kaffe efteråt...

Arbetet har stött på lite patrull den senaste tiden. Förra veckan var det chômage technique när vi blev av med våra datorer. Idag är den ersättande datorn däremot hemsläpad, ty imorgon blir det jobb hemifrån. RATP har bestämt sig för att strejka och trafiken på linje RER B är quasi nul. Jag bor visst i Frankrike nu... Ytterligare ett bevis på det är att det högst troligen blir jul här i landet, det vore onekligen ett stort steg. Vore roligt få in Resto du Coeur; skulle bli en riktigt Karl-Bertil-jul.

Och lite Schweiz med, idag anmälde jag mig till ännu ett lopp. Lagom till att jag flyttat från Genève är det dags för l'Escalade som är en klassiker i staden. Vart femte år kör de ett 18km-lopp och som tur är råkar 2007 vara det andra femte året. Eh, just så. I vilket fall är jag ännu välkommen att springa i ett lag med CERN running club, det är verkligen roligt att inte bli bortglömd bara för att jag råkat flytta på mig.

Inget snack utan verkstad

Jag snackar rätt mycket, jag är väl medveten om det. Eller rättare sagt, pratar. I snack ligger inte bara undertonen att man inte får något gjort utan också det att man måste skrävla för att dölja brist på verkstad. Så vill jag ju inte ha det, och dessutom lockade det så vansinnigt att få lägga till länken till Paris Marathon i högermenyn så nyss damp konfirmationsmailet på anmälan in. Symboliken i att göra första maran någonsin i Sverige faller således, men som jag tidigare skrivit om finns det en i det här också. Lite väl vågad tid tippade jag nog på, föredrar egentligen att slå ur underläge men här finns en uppenbar risk att det snackats lite för högt. Bäst jag låter bli att nämna tiden alltså.

Så sent som idag insåg jag att det var bra länge sen jag sprang ett vettigt långpass. Förr var gränsen för benämningen långpass någonstans där det kändes närmare till två timmar än en och en halv. Nu händer det sällan att jag springer mer än timme och senaste långpasset kan till och med varit när jag och S klättrade upp på Reculet. Å andra sidan varvas löpningen med adrenalinkickande inlinespass såsom ikväll.

Äsch, lösningen får väl helt enkelt vara att springa fort;-)

Mixer revival

Japp, jag har en ny stavmixer och nu är den invigd med en mangodrink som smakar lika fint i oktober som i juli när den uppfanns. Apropå asfalt.

Helgen har varit mycket bra, T kom på besök från Genève och i fredags var det middag med bror N, vännen O med sin kamrat D, kollegan B och så T och jag. Missade förvisso inlinesturen men den blev tvungen att avbrutas pga regn så det var på så vis en bra kväll att inte vara med. Det hade förstås varit roligt att visa upp målgången för mina vänner, men vi åkte i alla fall till Montparnasse och träffade J.

I lördags strosade vi runt på stan, T och jag, och det var riktigt roligt att prata Genèveminnen. Vi har ju vandrat åtskilliga kilometrar förut men då på betydligt högre höjd och inte med asfalt under fötterna. Jag insåg att livet är bra lyxigt; jag trivs kanonbra i Paris och har inte ångrat en sekund att jag flyttade hit. På framtiden ser jag med stor tillförsikt. Samtidigt händer det att jag saknar Genève och livet och vännerna där - la passée me manque, j'aime le présent et je me rejouis pour l'avenir. Apropå Genève var livet verkligen annorlunda där; faktumet att de allra flesta bor där under korta perioder gör det till en självklarhet att bjuda och bjudas in i nya sammanhang. Folk tvingas vara öppna på gränsen till påflugenhet för att inte förbli isolerade, ett förhållningssätt som inte helt går i linje med ett slutet storstadsklimat.

Hela lördagen laddade Paris för kvällens drabbning och man kan verkligen tala om slutet klimat när Frankrike förlorade semifinalen i rugby-VM med 9-14 mot England. Det var lite av en win-win-situation att se matchen med en engels- (T) och en fransman (J), men trots allt höll jag nog lite mer på Frankrike. Får se hur det blir om två år när Kent är basen.

Dagens frukost

Kaffe och bränd kokbok.

Meh...

Brottstycken

Ja, i morse när jag kom först till kontoret upptäckte jag att där varit inbrott (även om min första reaktion liknade den där mor min "eldade på spisen" för sisådär tjugo år sen; jag trodde helt enkelt nån behövt min dator till en presentation eller nåt). Vi som hade bärbara datorer blev av med dem och eftersom jag slarvat med backup mot nätverket tackade jag min lyckliga stjärna att gårdagseftermiddagen tillbringats vid en kollegas dator för genomläsning av kod, så att hela projektet fanns där i sin allra senaste version. Ibland ska man ha tur.

Gårdagskvällen, efter korrekturläsandet, träffade jag H som var i stan på möte och tog seden dit han kom och tog med inlines. Riktigt roligt att få visa upp "min vardag" som titt som tätt sker på hjul. På grund av ett fall kortade vi av inlinesturen men eftersom detta fall inte var så farligt kan jag med att säga att det faktiskt var rätt skönt, benen var aningens slitna..

Vilket kändes även idag när jag var med om en mycket exklusiv händelse; tjejkväll! Grannen M fick mitt prova-på-pass på gymmet och vi var där tillsammans innan vi gick hem och fortsatte på Bistro 7 i nedervåningen med mat och ett glas vin. Hemskt trevligt, synd att hon snart far åter till Guatemala när kockkursen är slut. Jag fick bl a lära mig att fransk matlagning mycket riktigt funkar så att om man vill ha mer smak så är det helt enkelt mer smör som gäller.

Sporttemat fortsätter och det är bara någon vecka kvar om man vill anmäla sig till Paris Marathon till det billigaste, förlåt minst dyra, priset. Anybody interested? S? Det är 6 april 2008...

Märkt av livets goda..

..är detta inlägg, då det handlar om sport och vänner. Veckan var måhända föga sportig med några stackars joggingpass här och var, men det var vänner på kärt besök i form av M med pojkvän A. Åter ett bevis på att det inte är några som helst problem att ta emot ett par gäster sådär (de klagade inte i alla fall och vi hade ju mer än 5kvm per person).

Sporten kommer in i bilden först i helgen, med rivstart igår kväll då Les Bleus mötte All Blacks och sensationsvann med 20-18 i kvartsfinalen i rugby-VM. Om ni stackars läsare är ungefär lika bevandrade som jag var i denna sport så är det alltså två lag på plan, vardera bestående av femton stora stabila killar (det är herr-VM nu), med en boll som inte är särskilt rund. På Wikipedia finns beskrivning av hur det hela går till och om man inte visste att det inte var fotboll det handlade om skulle följande avslutande fras te sig aningens lustig: "Målsparkandet har markant ökat i betydelse under de senaste tio-femton åren." I vilket fall, rugby är något av en nationalsport här och stämningen var god i Paris igår! Vi gav oss på ett försök till att titta på storbildskärm vid Hôtel de Ville men det var ganska lönlöst, det var fler som slagits vav den tanken och efter Resto du Cœur var vi alltför sent ute. Nåväl, en restaurang med glada fransmän funkar det med.

Då kunde man även passa på att pastaladda inför dagens prövning; igår spontananmälde jag mig till ett nytt löplopp, 10 km Paris Centre; fick visst lite blodad tand förra veckan. Denna gång ställde kollegan E från systerföretaget Imagine Optics upp och vi skojade om att jag kunde springa ett lopp med alla i företaget inför halvmaran i mars. Efter förra veckan sade någon att jag kunde få placera min pokal på kontoret (bredvid den indiska rosa porslinselefatnen, ganeshen, som chefen köpte med från en resa) och idag är jag lite sugen på att nappa. Det är naturligtvis väldigt roligt att bli berättigad ett pris, och det är också högst förbjudet och tämligen otacksamt att klaga över ett pris. Men...trots att jag var lite långsammare idag, 42.05, räckte det ändå till en 3:e plats bland Senior Femmes och en 4:e plats totalt bland damerna (uppdatering: resultat finns här). Detta var värt två pokaler, varav den för tredjeplatsen var den största jag nånsin fått. För att ge proportionerna så var själva skålen större än den största varianten i IKEA:s trepack med plastbunkar. Eller för att förtydliga relativt min lägenhet; pokalskålen är större än handfatet i badrummet. Riktigt roligt var att på podiet i Senior Femmes var två av tre svenskor; lite oväntat men skoj! Kanske kan bli en träningskompis till fots någon gång då och då - på hjul finns de redan, och nedvarvningen skedde med inlines längs Seine i underbar höstsol.

Slutligen är jag en dålig lillasyster som inte åker ut till store bror i Versailles utan klättrar upp i sängen en stund och tar det lugnt. Dagens bravader får ursäkta det.

Konsert

Igår var det dags för en upplevelse man faktiskt knappast kan vara med om i Sverige. Nåväl, det finns väl ganska många sådana - exempelvis klättrar man inte upp i Eiffel- utan i Kaknästornet i Stockholm. Men i det här fallet är det berättigat att jämföra med Sverige, för tämligen oplanerat satte jag på mig hatt, röda jeans och högklackat och gick på The Ark-konsert på Nouveau Casino. Något som liknade en källarlokal, 100-150 gäster i publiken, en Ola Salo som sprang över dansgolvet, upp på bardisken och klängde i fejk-kristallkronor och vi är ganska långt från tältturnéer. Likheterna uteblir dock inte för det var nog som de sade att alla svenska au-pairflickor i Paris hittat dit och det var ganska mycket blont hår. Mina kollegor suckade idag och tyckte de borde följt med.

Apropå kollegor pratar jag sällan jobb men nu kan jag meddela att jag igår tog tre steg bakåt från en doktorsavhandling. Jag frågade min handledare vad han gjort när han knappt kunde resa sig från stolen och om blickar kunnat mörda hade jag inte skrivit dessa rader. "Vadå, loppet i Luxembourg var ju i söndags...?"