Märkt av livets goda..

..är detta inlägg, då det handlar om sport och vänner. Veckan var måhända föga sportig med några stackars joggingpass här och var, men det var vänner på kärt besök i form av M med pojkvän A. Åter ett bevis på att det inte är några som helst problem att ta emot ett par gäster sådär (de klagade inte i alla fall och vi hade ju mer än 5kvm per person).

Sporten kommer in i bilden först i helgen, med rivstart igår kväll då Les Bleus mötte All Blacks och sensationsvann med 20-18 i kvartsfinalen i rugby-VM. Om ni stackars läsare är ungefär lika bevandrade som jag var i denna sport så är det alltså två lag på plan, vardera bestående av femton stora stabila killar (det är herr-VM nu), med en boll som inte är särskilt rund. På Wikipedia finns beskrivning av hur det hela går till och om man inte visste att det inte var fotboll det handlade om skulle följande avslutande fras te sig aningens lustig: "Målsparkandet har markant ökat i betydelse under de senaste tio-femton åren." I vilket fall, rugby är något av en nationalsport här och stämningen var god i Paris igår! Vi gav oss på ett försök till att titta på storbildskärm vid Hôtel de Ville men det var ganska lönlöst, det var fler som slagits vav den tanken och efter Resto du Cœur var vi alltför sent ute. Nåväl, en restaurang med glada fransmän funkar det med.

Då kunde man även passa på att pastaladda inför dagens prövning; igår spontananmälde jag mig till ett nytt löplopp, 10 km Paris Centre; fick visst lite blodad tand förra veckan. Denna gång ställde kollegan E från systerföretaget Imagine Optics upp och vi skojade om att jag kunde springa ett lopp med alla i företaget inför halvmaran i mars. Efter förra veckan sade någon att jag kunde få placera min pokal på kontoret (bredvid den indiska rosa porslinselefatnen, ganeshen, som chefen köpte med från en resa) och idag är jag lite sugen på att nappa. Det är naturligtvis väldigt roligt att bli berättigad ett pris, och det är också högst förbjudet och tämligen otacksamt att klaga över ett pris. Men...trots att jag var lite långsammare idag, 42.05, räckte det ändå till en 3:e plats bland Senior Femmes och en 4:e plats totalt bland damerna (uppdatering: resultat finns här). Detta var värt två pokaler, varav den för tredjeplatsen var den största jag nånsin fått. För att ge proportionerna så var själva skålen större än den största varianten i IKEA:s trepack med plastbunkar. Eller för att förtydliga relativt min lägenhet; pokalskålen är större än handfatet i badrummet. Riktigt roligt var att på podiet i Senior Femmes var två av tre svenskor; lite oväntat men skoj! Kanske kan bli en träningskompis till fots någon gång då och då - på hjul finns de redan, och nedvarvningen skedde med inlines längs Seine i underbar höstsol.

Slutligen är jag en dålig lillasyster som inte åker ut till store bror i Versailles utan klättrar upp i sängen en stund och tar det lugnt. Dagens bravader får ursäkta det.