Mixer revival

Japp, jag har en ny stavmixer och nu är den invigd med en mangodrink som smakar lika fint i oktober som i juli när den uppfanns. Apropå asfalt.

Helgen har varit mycket bra, T kom på besök från Genève och i fredags var det middag med bror N, vännen O med sin kamrat D, kollegan B och så T och jag. Missade förvisso inlinesturen men den blev tvungen att avbrutas pga regn så det var på så vis en bra kväll att inte vara med. Det hade förstås varit roligt att visa upp målgången för mina vänner, men vi åkte i alla fall till Montparnasse och träffade J.

I lördags strosade vi runt på stan, T och jag, och det var riktigt roligt att prata Genèveminnen. Vi har ju vandrat åtskilliga kilometrar förut men då på betydligt högre höjd och inte med asfalt under fötterna. Jag insåg att livet är bra lyxigt; jag trivs kanonbra i Paris och har inte ångrat en sekund att jag flyttade hit. På framtiden ser jag med stor tillförsikt. Samtidigt händer det att jag saknar Genève och livet och vännerna där - la passée me manque, j'aime le présent et je me rejouis pour l'avenir. Apropå Genève var livet verkligen annorlunda där; faktumet att de allra flesta bor där under korta perioder gör det till en självklarhet att bjuda och bjudas in i nya sammanhang. Folk tvingas vara öppna på gränsen till påflugenhet för att inte förbli isolerade, ett förhållningssätt som inte helt går i linje med ett slutet storstadsklimat.

Hela lördagen laddade Paris för kvällens drabbning och man kan verkligen tala om slutet klimat när Frankrike förlorade semifinalen i rugby-VM med 9-14 mot England. Det var lite av en win-win-situation att se matchen med en engels- (T) och en fransman (J), men trots allt höll jag nog lite mer på Frankrike. Får se hur det blir om två år när Kent är basen.