Värstingarna folkar till sig

Eller jag med dem, vi börjar komma överens nu. Plötsligt är vägen längs Seine mycket kortare än förr och som av en slump verkar de andra åka långsammare. Eller så är det helt enkelt jag som faktiskt hänger med. Roligt är det i alla fall och jag blev oändligt smickrad idag när några andra började tala om tävlingar hit och maraton dit. Lite teknik som behöver slipas på men annars så... Hm, får se vad det lider.

Att jag kunde åka inlines idag är för att denna torsdag är söndag, vilket innebär att en väg längs kajen stängs av. Det hade dock undgått många så att vi var som där profiterade till fullo.

Igår var för övrigt en stor dag, kanske är det därför det är röd dag idag. Dioderna lyser som de ska!! Kontrollen lyser röd! Nåväl, det finns fortfarande att modifiera men min drivrutin kommunicerar med elektroniken och skickar signaler precis som den ska. Fyra månader och nu går det att se ett resultat. Kollegorna samlades runt den lilla lådan och det är väl bara ingenjörer som kan få något vått i ögonen när det blinkar till i en liten plastlåda.

Ingenjören i mig ville fira detta framsteg och i väntan på middag med J beställde jag på egen hand in ett glas champagne på Bistro 7, uppklädd i klänning. Bartendern C tittade lite förundrat på mig när jag svarade "blinkande LEDs" på frågan vad jag firade...

Den lediga dagen avslutades med mycket trevlig middag med O, imorgon blir det lunch med broder N innan denne lämnar landet. Hemlagat ska're bli! Såsom det är Alla Helgona (den officiella anledningen till ledigheten, LEDs:en är mindre känd) minns jag hur vi firade när jag var liten och funderar på att ta en sväng förbi Cimitière de Montparnasse under helgen som kommer.