Ok, ok, I got the message. Mycket snack och lite verkstad från min front. Eller snarare mycket tänk och lite snack. Men nu har det varit mycket på gång sedan sist, det får bli kapitelindelning idag.
CERN revival
Det har onekligen varit en CERN-inspirerad helg. I torsdags var italienske Planète Bleue-sambon A i stan och camperade hos oss, det blev ett trevligt återseende med snack om allt från gamla gemensamma bekanta till Stockholms studentliv och jobb i Shanghai. I denna anda fortsatte det i lördags och söndags när franske O (som bl a var med i Rom förrförra hösten) hälsade på en kamrat i stan; även vi hann med att ses och uttrycka glädje över nuet men samtidig saknad av det gamla kompisgänget på CERN.
CERN marital
Förra helgen var även den CERN-inspirerad; J och jag var i Warszawa för att närvara vid mina polska vänner A&B:s bröllop. Resan var lång men halvdana polska vägar till trots var den helt klart värd det! Bröllopet var i en kyrka inne i gamla stan i Warszawa, därefter hade paret hyrt ett helt hotell utanför stan för middag och dans så länge man orkade. Tydligen var det inte ett helt typiskt polskt bröllop, det fanns nämligen även vin och inte bara vodka… I vilket fall var det ett mycket lyckat bröllop och de eventuella hinder som språkförbistringarna skulle kunna orsaka var snabbt övervunna.
Je vais y aller, mais vais-je y arriver?
Jag talar alltså Stockholm maraton. Det är mindre än en vecka kvar nu. Med en oönskvärt hög frekvens ramlar det in mail med träningstips inför maran, det känns nästan som ett hån och jag har övervägt att spam-notera avsändaren. Men deras intention är ju god så jag har låtit bli. Varje gång jag sticker fötterna i joggingskorna (undantaget idag!) säger något i mig att "näe, det här kommer bli jobbigt…" och ett visst tvivel infinner sig. En sån tur att jag inte utsätter mig för denna situation särskilt ofta. Det gäller att se saker från den ljusa sidan! Man skulle kunna tycka att jag borde omvärdera min start och istället falla till föga för frestelsen att maila vänner och bekanta och försöka planera in fortsatt festande och trevligheter efter P:s student på fredag. Men jag har faktiskt tränat i min "I'm training for Stockholm Marathon"- t-shirt i snart ett år. Och tagen för une parleuse, det vill jag inte bli;-) Ja mamma, jag lovar dock att ta det lugnt (nåt annat val har jag inte!) och försiktigt (tror att sex timmar är gränsen för att få en medalj - för lång och trogen tjänst). Det ska allt gå bra, får jag bara köpt nya hörlurar till iPod:en så. Ett långlopp utan Björn Rosenström, nä det går inte.
Under Stockholmsvistelsen ska jag även passa på att träffa O. Ja, samme O som jag annars brukar dinera med i den här stan. Il paraît qu'on a des agendas bien chargés tous les deux…
Till mor
Till mor ja, det är ju faktiskt Mors Dag idag. Jag var inte säker på att det var så i Sverige också men skickade kort för säkerhets skull. I Schweiz var det inte samma dag och för en Sverige-boende mor fick det bli en överraskning med Mors Dags-gratulation de åren. Tant mieux, jag gillar inte riktigt konceptet så desto bättre om gratulationen blir oväntad:-) Får hoppas att modern inte läser detta alltför direkt så hon vet att jag ringer så snart inlägget är publicerat. Kanske också ska skicka en hälsning till B som med tre veckors marginal firar sin allra första Mors Dag. Japp, så får det bli, och nu tackar jag för idag!
/Med hopp om att läsarna ännu inte gett upp hoppet om inlägg
1 comment:
Tack för hälsning, alltid lika roligt att läsa dina inlägg som jag gjort nu efter att A's kakor blivit färdiga - strulig deg denna gång -så den kan variera. Tack också för långt samtal. God tur till Sverige och lycka till med maran.
Post a Comment