Over there

Euh oui, ça fait un petit moment que je n'ai pas mis à jour mon blog. J'accuse la manque de temps. Ou bien, plutôt énergie, il y a quand même eu des petits trous ici et là quand j'aurais pu m'y mettre. Des petits trous entre les conférences, les démonstrations, les posters et les bons repas à la maison.

Äsch, jag ger upp franskandet. Det är ju dessutom i USA jag befunnit mig den senaste veckan, i Fort Lauderdale för ARVO-konferensen. Det har varit fantastiskt lärorikt såväl vetenskapligt, professionellt (om man kan skilja de två) och personligt. Vi hade en monter med Imagine Eyes och det var gott om besökare. Min egen första poster-presentation gick också bra, jag överlevde och kunde svara på de flesta frågor. På de andra kan man le stort och säga att "I'm a PhD student and I've recently started my project". Förståelsen för just detta är väldigt stor, de allra flesta har trots allt varit där själva. En stor utmaning var att beskriva min poster på svenska/norska; jag hade under veckan (min poster var sista dagen) anfallit de nordbor eller svenskamerikaner jag stötte på och flera av dem dök lydigt upp.

Jag har också skickat in en artikel till en workshop i Kent i september. Min professor där har vänligheten att arrangera den för oss HIRESOMI-studenter, vilket ger såväl kunskapsutbyte, kontaktskapande, inspiration och inte att förringa en publikation till avhandlingen....

Vi har hyrt ett eget hus, vi från Imagine Eyes och några anhängare, och det har verkligen varit en kanonlösning. På så vis umgås vi alla tillsammans och det blir mer personligt än på ett hotell. Vilket hus dessutom... bilden nedan är förvisso på huset mittemot men vårt är inte så illa det heller. Man undrar var folk får sina pengar ifrån.

Jag skriver "har bott" eftersom det idag är avfärd. De andra far hem till Paris, medan jag svänger förbi broder A i San Francisco ett par dar. En blixtvisit som ska bli hemskt trevlig!

Det enda orosmolnet just nu är Stockholm maraton, det värker lite när jag springer och ändå håller jag mig till loja halvtimmesturer. Dock är det värre på morgonen och då maratonet i Stockholm som tidigare nämnt startar vid tvåtiden kanske ljumsken hinner vakna till liv.

Sammanfattningsvis kan sägas att det är hemskt jobbigt vara ingenjör. Jag förstår att gymnasister av idag avskräcks. Eh hrm.