Jag har varit något ofantligt slö på bloggen på sistone, har jag glömt bort den? Nej men icke då, det har bara varit lite fullt upp.
Förra helgen var mor och J här på mycket välkommet besök. De fick nog en ovanligt sportig helg för att vara Paristurister, såväl inlines som velib. Lite oroliga var vi på söndagsmorgonen när gatorna var blöta men det torkade fint upp till eftermiddagsturen och det blev en mycket lyckad runda. På det hela taget visade sig vårvädret på sin bästa sida, om än inte fullt så varmt och soligt som denna vecka.
Såväl lördag som måndag var det cykel som gällde med velib runt om i stan. Det är onekligen ett väldigt smidigt system, så länge man får tag i en cykel som har varken punka, fågelbajs på sadeln eller avbruten kedja. Det brukar dock gå ganska väl och jag lotsade runt i lite okända kvarter blandat med turiststråk. Det är verkligen slående vilken skillnad det gör bara ett kvarter till ett annat. Och förbryllande att stå uppe vid Parc de Belleville och betrakta utsikten över stan, helt utan trängsel och försäljare. Att turister håller sig undan nedförsbackarna på cykel där det smidigaste är att konstant ligga i motsatt körriktning tills man måste in och kryssa mellan bilarna, det kan jag i och för sig förstå och är förmodligen nödvändigt för att undvika en alltför dyster velib-olycksstatistik. Men det är synd att folk inte ger sig ut till andra kvarter. Att guideböcker inte skriver om dem är en sak (då vore de ju genast turistattraktioner!) men varför inte sätta sig på tunnelbanelinjen som bär ens favoritfärg och åka ett godtyckligt antal stationer? Jag lekte med tanken att starta cykelturism för nordbor i stan, med devisen "inget snack". För allvarligt talat, vad kan jag egentligen berätta av kulturvärde om min stad? Skäms på mig...
Snart hamnar jag i och för sig i en okänd stad själv. Till min stora glädje får jag följa med till Fort Lauderdale på ARVO (The Associtation for Reserach in Vision and Ophthalmology) årliga mässa/konferens i år igen, första veckan i maj. I fjol hade jag en poster så det var självklart jag fick följa med, i år har jag inget eget bidrag men ska vara med för att presentera företaget i vår monter samt när det hinns med gå på interessanta föredrag – och sådana finns det gott om.
Min far påminde mig att jag sagt som liten att när jag blir stor vill jag resa mycket och det ska inte alltid vara jag själv som betalar för resorna. Det kanske låter som att min strävan var betald semester men nej, redan tidigt hoppades jag på på att få kommunicera och ha användning av språk i mitt jobb. Jag inser att resande kanske inte är något man vill hela livet, men man får passa på när chansen öppnar sig.
Visst, den här gången blir det faktiskt kombinerat med lite semester. Jag förlänger min vistelse tre dagar och far till San Francisco för att hälsa på bror i hans nya lägenhet, umgås och gå på Wicked. Och för den som undrar; den resan plockar jag ur egen ficka;) På det hela taget blir det en saftig flygresa: Paris-Miami, Fort Lauderdale-Houston-San Francisco, San Francisco-New York-Paris. Heja!
Lite lite synd att jag sviker mitt lag i två inlinestävlingar som går just när jag är borta, men man kan faktiskt inte få allt här i världen och vissa prioriteringar är helt ok att göra.
Förra helgen var mor och J här på mycket välkommet besök. De fick nog en ovanligt sportig helg för att vara Paristurister, såväl inlines som velib. Lite oroliga var vi på söndagsmorgonen när gatorna var blöta men det torkade fint upp till eftermiddagsturen och det blev en mycket lyckad runda. På det hela taget visade sig vårvädret på sin bästa sida, om än inte fullt så varmt och soligt som denna vecka.
Såväl lördag som måndag var det cykel som gällde med velib runt om i stan. Det är onekligen ett väldigt smidigt system, så länge man får tag i en cykel som har varken punka, fågelbajs på sadeln eller avbruten kedja. Det brukar dock gå ganska väl och jag lotsade runt i lite okända kvarter blandat med turiststråk. Det är verkligen slående vilken skillnad det gör bara ett kvarter till ett annat. Och förbryllande att stå uppe vid Parc de Belleville och betrakta utsikten över stan, helt utan trängsel och försäljare. Att turister håller sig undan nedförsbackarna på cykel där det smidigaste är att konstant ligga i motsatt körriktning tills man måste in och kryssa mellan bilarna, det kan jag i och för sig förstå och är förmodligen nödvändigt för att undvika en alltför dyster velib-olycksstatistik. Men det är synd att folk inte ger sig ut till andra kvarter. Att guideböcker inte skriver om dem är en sak (då vore de ju genast turistattraktioner!) men varför inte sätta sig på tunnelbanelinjen som bär ens favoritfärg och åka ett godtyckligt antal stationer? Jag lekte med tanken att starta cykelturism för nordbor i stan, med devisen "inget snack". För allvarligt talat, vad kan jag egentligen berätta av kulturvärde om min stad? Skäms på mig...
Snart hamnar jag i och för sig i en okänd stad själv. Till min stora glädje får jag följa med till Fort Lauderdale på ARVO (The Associtation for Reserach in Vision and Ophthalmology) årliga mässa/konferens i år igen, första veckan i maj. I fjol hade jag en poster så det var självklart jag fick följa med, i år har jag inget eget bidrag men ska vara med för att presentera företaget i vår monter samt när det hinns med gå på interessanta föredrag – och sådana finns det gott om.
Min far påminde mig att jag sagt som liten att när jag blir stor vill jag resa mycket och det ska inte alltid vara jag själv som betalar för resorna. Det kanske låter som att min strävan var betald semester men nej, redan tidigt hoppades jag på på att få kommunicera och ha användning av språk i mitt jobb. Jag inser att resande kanske inte är något man vill hela livet, men man får passa på när chansen öppnar sig.
Visst, den här gången blir det faktiskt kombinerat med lite semester. Jag förlänger min vistelse tre dagar och far till San Francisco för att hälsa på bror i hans nya lägenhet, umgås och gå på Wicked. Och för den som undrar; den resan plockar jag ur egen ficka;) På det hela taget blir det en saftig flygresa: Paris-Miami, Fort Lauderdale-Houston-San Francisco, San Francisco-New York-Paris. Heja!
Lite lite synd att jag sviker mitt lag i två inlinestävlingar som går just när jag är borta, men man kan faktiskt inte få allt här i världen och vissa prioriteringar är helt ok att göra.
1 comment:
Du är en klok dotter som lyssnar till din far!
Post a Comment