Borta bra men hemma bäst

Tror att jag ifjol efter den här resan skrev ett inlägg med titeln Home sweet home, eller om jag till och med slängde till med Homme sweet homme. I vilket fall är det nåt visst med hemma, och hur stor gästvänlighet jag än mötts av så tog det inte många sekunder att somna i de rena lakanen. Inte så konstigt kanske, tvingade mig vaken hela dagen med tvätt, uppackning och en nästan fjantigt kort inlinestur. Men det var i alla fall roligt att träffa de andra en sväng och skönt att röra på sig lite efter att ha suttit ihopknölad i en flygande plåtburk.

Nu på morgonen ska jag till ryska ambassaden för att ansöka om visum till en workshop första veckan i juni. Jag hoppas de inte är kinkiga med svininfluensan och ser mig som trolig smittbärare. Det är klart, lite svininfluensa har jag nog utvecklat och känner av de karaktäristiska symptomen muskelvärk och trötthet. Att den första härrör från ett bodypump-pass i SF och den andra är klassisk jetlag kan möjligen minska riskbilden. Men vi fick faktiskt fylla i ett formulär när vi kom till Paris, som angav vilket säte vi satt på i flyget och hur vi lättast skulle gå att få tag i närmsta veckan.

Wicked!!

What a wicked chance I got here; Wicked was a great experience yesterday night!!

Jag hade på order läst The Wonderful Wizard of Oz inför besöket, och det var väl värt läsningen i sig, men gårdagens musikal var kronan på verket. Humor, sång, musik, dans och kostymer i en svulstigt påkostad show, precis som man vill ha det!

Det är ju andra gången jag är i San Francisco och hälsar på bror nu, första gången var i fjol efter samma konferens som i år; det passar utmärkt med en liten sväng västerut över kontinenten. Eftersom de absoluta måstena avverkades ifjol kunde vi vika av lite från stråken i år. Vi var på Academy of Sciences i Golden Gate Park innan vi strosade ner mot stan igen. Med värkande ben, ajaj vad länge sedan det var jag körde body pump innan torsdagens pass på gymmet.

Nu laddar vi batterierna inför att pallra oss ut till frukost och en shoppingrunda på stan. Allt gott och varma hälsningar till alla!

FL

Några rader från Florida kan vara på sin plats, jag har varit lite ignorant mot min stackars blogg på sistone. Men det blir fulla dagar, i sig inte längre än en vanlig arbetsdag men att stå i monter åtta timmar i sträck, någorlunda glatt leendes och förklarandes vad adaptiv optik går ut på, det tröttar faktiskt. Samtidigt är det väldigt roligt och man ska definitivt inte klaga att det är många som är intresserade. Framförallt har den här artikeln och en presentation på konferensen väckt stort intresse och mängder av besökare vill se näthinnan med sina tappar och stavar. Det känns häftigt att vara med på ett hörn - om aldrig så litet - av en teknik som intresserar många.

Vi bor i samma hus som ifjol, mycket bra lösning att hyra ett gemensamt hus för alla från företaget. Såväl ekonomiskt som socialt ett väldigt attraktivt alternativ. Det är en dag kvar av mässan, på torsdag far jag från Fort Lauderdale till San Francisco och bror min. Allt för nu, och på återhörande!

Dagar som gått och kommer

Jag har varit något ofantligt slö på bloggen på sistone, har jag glömt bort den? Nej men icke då, det har bara varit lite fullt upp.

Förra helgen var mor och J här på mycket välkommet besök. De fick nog en ovanligt sportig helg för att vara Paristurister, såväl inlines som velib. Lite oroliga var vi på söndagsmorgonen när gatorna var blöta men det torkade fint upp till eftermiddagsturen och det blev en mycket lyckad runda. På det hela taget visade sig vårvädret på sin bästa sida, om än inte fullt så varmt och soligt som denna vecka.

Såväl lördag som måndag var det cykel som gällde med velib runt om i stan. Det är onekligen ett väldigt smidigt system, så länge man får tag i en cykel som har varken punka, fågelbajs på sadeln eller avbruten kedja. Det brukar dock gå ganska väl och jag lotsade runt i lite okända kvarter blandat med turiststråk. Det är verkligen slående vilken skillnad det gör bara ett kvarter till ett annat. Och förbryllande att stå uppe vid Parc de Belleville och betrakta utsikten över stan, helt utan trängsel och försäljare. Att turister håller sig undan nedförsbackarna på cykel där det smidigaste är att konstant ligga i motsatt körriktning tills man måste in och kryssa mellan bilarna, det kan jag i och för sig förstå och är förmodligen nödvändigt för att undvika en alltför dyster velib-olycksstatistik. Men det är synd att folk inte ger sig ut till andra kvarter. Att guideböcker inte skriver om dem är en sak (då vore de ju genast turistattraktioner!) men varför inte sätta sig på tunnelbanelinjen som bär ens favoritfärg och åka ett godtyckligt antal stationer? Jag lekte med tanken att starta cykelturism för nordbor i stan, med devisen "inget snack". För allvarligt talat, vad kan jag egentligen berätta av kulturvärde om min stad? Skäms på mig...

Snart hamnar jag i och för sig i en okänd stad själv. Till min stora glädje får jag följa med till Fort Lauderdale på ARVO (The Associtation for Reserach in Vision and Ophthalmology) årliga mässa/konferens i år igen, första veckan i maj. I fjol hade jag en poster så det var självklart jag fick följa med, i år har jag inget eget bidrag men ska vara med för att presentera företaget i vår monter samt när det hinns med gå på interessanta föredrag – och sådana finns det gott om.

Min far påminde mig att jag sagt som liten att när jag blir stor vill jag resa mycket och det ska inte alltid vara jag själv som betalar för resorna. Det kanske låter som att min strävan var betald semester men nej, redan tidigt hoppades jag på på att få kommunicera och ha användning av språk i mitt jobb. Jag inser att resande kanske inte är något man vill hela livet, men man får passa på när chansen öppnar sig.

Visst, den här gången blir det faktiskt kombinerat med lite semester. Jag förlänger min vistelse tre dagar och far till San Francisco för att hälsa på bror i hans nya lägenhet, umgås och gå på Wicked. Och för den som undrar; den resan plockar jag ur egen ficka;) På det hela taget blir det en saftig flygresa: Paris-Miami, Fort Lauderdale-Houston-San Francisco, San Francisco-New York-Paris. Heja!

Lite lite synd att jag sviker mitt lag i två inlinestävlingar som går just när jag är borta, men man kan faktiskt inte få allt här i världen och vissa prioriteringar är helt ok att göra.

Allez la France!!!

I've been living in France for almost two years. For the very first time I see a discussion on the TV news where the title is "La répartition inégale des tâches parentales" (the unequal sharing of parental duties), or something similar.

They are observing that the mothers take care of daily, repetitive tasks such as bringing the kids to school, serving them food, repeating homework, etc, while the fathers are mainly dealing with the exceptional tasks, or those related to plays and games. This is news. On the question whether there are countries where the politics  have managed to change the structures within families. Yes, there is, somebody claims; the Nordic countries. 

I hope there will be a review of this debate later on this eve (probably, they tend to show the same stuff more than twice), cause I didn't really hear their arguments. I was occupied by contemplating the fact that these issues were presented in a way revealing that people in general are not even aware of their existence. 

Good morning, France.

Terribly lazy

Just to say I'm back home again after three great days in Canterbury. Quite a cute little quiet town. Paris is less quiet, less cute, but still quite nice - and it's surprisingly warm. Seems like spring is approaching for real.

And now I'm not just terribly lazy but likewise tired so off to horizontal position. See you soon again, in a blog near you!

(PS. If I didn't tell, the meeting I attended actually didn't have very much in common with the G20. To be honest…nothing at all)

Hundägare

(Ständigt denna ketchupeffekt - dagens andra inlägg!)

I mycket skiljer jag mig från min far men är det en punkt där vi har hyfsat lika uppfattning så är det hundägare. Ilskan har möjligen lindrats med generationers förnyande men kärnan finns där. Egentligen är jag inte vansinnigt förtjust i hundar heller, men det finns exemplar som har sin charm så jag ska inte låta de stackars oskyldiga varelserna bära skulden.

Men idag råkade jag ut för ett praktexemplar på kajen när vi åkte inlines. Fido - en liten lurvig sak - studsade runt lös nära husse med sällskap, jag såg honom med ganska lång framförhållning. De allra flesta hundar som springar lösa på kajen gör det för att deras ägare vet (ha! tror!) att deras skyddsling stannar nära dem. Försiktig som jag är brukar jag ändå sakta in, så också denna gång och det visade sig vara tur för Fido kastade sig glatt ut rakt mot den roliga varelsen på åtta hjul.

Såväl fall som massakrerad hund undveks men jag kunde inte hålla mig från att skälla lite på ägarna. De visade sig vara engelsman vilket gjorde det möjligt för mig att uttrycka mina känslor lite mer kraftfullt, om än med viss bibehållen artighet (de var ju engelsmän). Och vad säger Husse Fido? Jodå, han försvarar sin lille vovve med ett "It's so much people, he's not used to it"

Jag skiter fullständigt i vad Fido är van vid och inte, även utan hundvana vågar jag säga att hans agerande inte var särskilt chockerande för att vara en hund. Varpå jag svarade att även om Fido inte är van så kunde ni kanske räkna ut att med cyklar, inlinesåkare och sparkcyklande barn så kan det vara lämpligt med ett koppel.

Medan husse tar hand om Fido och försäkrar sig att den lille stackaren inte blivit rädd kommer hustrun, lite mer sansad, till undsättning: "It's OK, you're right, he's wrong". Hon verkade van, eller ska jag säga härdad. Undrar om det var första gången hennes make försvarade sin jycke emedan hon fick styra upp…