Alternativ träning (urspårat värre)

Alternativ träning på ol-gymnasiet, det var i princip allt som inte innefattade löpning; cykel, inlines, styrketräning, spänstträning, you name it. Jag är i den meningen högst alternativ för tillfället, även om alternerandet är tämligen insnävat kring olika cardiomaskiner på gymmet. Förr brukade dessa mest vara för uppvärmnings skull inför styrkan, konditionsträning fick jag nog av ute, men nu är det trampmaskiner och liggcyklar som gäller. Folk undrar om det inte är väldigt enformigt och jag kan bara intyga; det kan bli erbarmerligt tråkigt efter ett tag och den största sporren blir tanken på alternativet, att inte göra något alls. Men jag börjar vänja mig och smärtgränsen höjs hela tiden. Förr var jag less efter en kvart motionscykel och för att få ihop till längre pass fick jag byta maskin för att hålla motivationen uppe. Men se nu har det till och med hänt att urverket ställs på 45 min och minsann, det funkar!

För detta krävs förstås allehanda knep. Jag ser för det första till att välja maskiner med fungerande TV, även om jag lyssnar på min iPod är det alltid trevligt med lite distraherande flimmer framför ögonen. En annan viktig detalj är staplarna. Det finns gamla maskiner som inte kombinerar TV och staplar, de gäller att undvika i det längsta men de andra är greit. Lite matematik, att se hur delta effekt varierar mellan de olika intervallstegen om man ändrar motståndet. T ex på andra intervallstapeln är skillnaden mellan nivå tio och elva 9 spm (steg per minut), medan den är 12 spm på steg tre; den stora missräkningen är just steg tre där skillnaden är 12spm mellan nivå tio och elva, men enbart 11spm mellan elva och tolv. Intervallerna är alltid uppbyggda av tolv staplar så för varje minut längre totaltid ökas tiden per stapel med fem sekunder, om man inte ändrar sin totaltid mitt i träningspasset förstås - då får de kvarvarande staplarna kompensera för de tidigare. Tidsindikatorn som visar kvarvarande tid i procent har arton blippande blobbar så det är alltså en och halv blobb per stapel.

Jodå, men jag brukar rensa hjärnan när jag tränar... För två år sedan kunde jag rensa hjärnan på längdskidorna med utsikt över Genève-sjön och Mont Blanc i solnedgången, nu vet jag att en stapel är 3.45 under ett 45-minuterspass. Däremellan har jag i och för sig skådat Eiffeltornet åtminstone en gång varje träningspass under senaste året. Det låter kanske som att jag gnäller på mitt gym, ändå är det långt från sanningen. Varje dag skattar jag mig lycklig som har mitt gymkort för vad skulle jag hitta på annars när jag vet att de andra är ute och åker?

Angående arm och träning så sitter jag här och är lite nervös. Imorgon ska jag till sjukhuset på röntgen och kontroll, det känns lite som en domedag. Tre månaders vila ordinerade läkarna vid operationen, det innebär slutet av december (jodå, jag har börjat med julmusik i nämnda iPod för att intala mig att det inte är så långt kvar nu). Det är en halv månads marginal innan telemarksveckan i Tignes, där det garanterat finns risk för fall. Men lite nervös är jag som sagt, tänk om det inte läkt som det ska? Jag tror väl inte att det brutits upp igen, det skulle jag väl ändå känt, men det har faktiskt gjort lite ont på sistone. Läkaren sade till mig när stödbandaget togs bort att jag inte - INTE - fick bära tungt men dels är det så lätt att glömma, dels är kanske inte hennes och min definition av tungt densamma ("Här kommer Pippi Långstrump" eller vad?). Så nu sitter jag här och målar upp någon sorts skräckbilder av hur skruvarna har förskjutits nedåt i benet (fast sådär får jag inte skriva för då gör det ont i mamma...f'låt!) och att allt måste tas upp. Jag är nog bara hypokondrisk. Fast kollegerna skulle säkert skratta gott; först knallar jag till jobbet med bruten arm, kletar på lite kräm för att lindra muskelsmärtan och tycker att "äh, jag kan väl röntga imorrn eller så", sedan har skadan gått upp utan att jag fattar nåt. Nej, de skulle nog tycka det var synd och i sanningens namn, sådär macho är jag inte.

Jag vill avsluta det här inlägget, som blev vansinnigt mycket längre än jag tänkt, med att gratulera kusin W på födelsedagen innan det är för sent - jag har 20 minuter tillgodo:-). För övrigt anser jag att 17 november borde bli helgdag. Åtminstone i västsverige.

*Jag angav först en storhet, men kom på att även om enheten inte har någon innebörd för mig i det här sammanhanget, så finns det de för vilka den kan ha det och jag vill definitivt inte späda på med argument i en osund debatt som inte ens borde existera...