Det finns mycket här i livet som kan göra en glad. En lyckad anställningsintervju, en klarad tenta, en prisbelönad poster. Ja, sånt där påtagligt och mätbart ni vet. Men det finns annat också, små små saker i vardagen som hänger kvar och sprider en känsla av vällust mitt i novembermörkret.
Som häromdagen på metron när en man pratade med den unge pojken i sitt sällskap (de sågt inte ut att ha något närmare släktskap), om vad homosexualitet är för något, på ett okonstlat och självklart sätt jag nästan aldrig hört förut. Ännu mindre i Frankrike. Han talade om att han tyckte om andra män och hade sex med dem, men att han kunde ha det med kvinnor också. Inte en omskrivning, inte en inlindning; inget tal om avvikelser och undantag. Jag gick av metron med ett leende på läpparna för denna lyckligt lottade gosse som själv kan få bilda sig en uppfattning.
Annat som gör en glad är Svenska Kyrkan i jultid. Det är faktiskt nåt visst att sjunga in julen på första advent; "Hos Johanna Davidsson, tre trappor upp från går'n..." (mina tankar dras till hur min bror lär ha sjungit Hjalmar för Algot&Vilgot på Liseberg i sina mycket unga år). Därtill julmarknaden där det säljs Liljeholmens ljus och Ballerinakex, och hemlängtan är mättad för ett bra tag framöver. Glad i hågen köpte jag två risgrötskorvar och tänkte det kunde vara smidigt; på vägen hem såg jag att det visst var risgröt att koka i 50 min. Nåväl, inget smolk i glädjebägaren för det.
Som om det inte vore nog med julståhej och mysstämning inomhus och -bords, så bakades det pepparkakshus med pepparkaksbarn igår. Själva tilldragelsen var lyckad, resultatet medelmåttigt. Jag skyller på den kombinerade ugnen/micron som gav väggdelar lika mjuka och lealösa som brända pannkakor... Det blev till slut ett hus med Smarties på taket, vag vågar dock inte visa någon bild på det färdiga resultatet. Min far skulle skämmas och till och med Newton skulle förundras över hur långt ett äpple kan falla från trädet.
Sånt som däremot gör mig lite mindre glad är att jag inte kom på att ringa farfar förrän det var för sent. Miff...
Som häromdagen på metron när en man pratade med den unge pojken i sitt sällskap (de sågt inte ut att ha något närmare släktskap), om vad homosexualitet är för något, på ett okonstlat och självklart sätt jag nästan aldrig hört förut. Ännu mindre i Frankrike. Han talade om att han tyckte om andra män och hade sex med dem, men att han kunde ha det med kvinnor också. Inte en omskrivning, inte en inlindning; inget tal om avvikelser och undantag. Jag gick av metron med ett leende på läpparna för denna lyckligt lottade gosse som själv kan få bilda sig en uppfattning.
Annat som gör en glad är Svenska Kyrkan i jultid. Det är faktiskt nåt visst att sjunga in julen på första advent; "Hos Johanna Davidsson, tre trappor upp från går'n..." (mina tankar dras till hur min bror lär ha sjungit Hjalmar för Algot&Vilgot på Liseberg i sina mycket unga år). Därtill julmarknaden där det säljs Liljeholmens ljus och Ballerinakex, och hemlängtan är mättad för ett bra tag framöver. Glad i hågen köpte jag två risgrötskorvar och tänkte det kunde vara smidigt; på vägen hem såg jag att det visst var risgröt att koka i 50 min. Nåväl, inget smolk i glädjebägaren för det.
Som om det inte vore nog med julståhej och mysstämning inomhus och -bords, så bakades det pepparkakshus med pepparkaksbarn igår. Själva tilldragelsen var lyckad, resultatet medelmåttigt. Jag skyller på den kombinerade ugnen/micron som gav väggdelar lika mjuka och lealösa som brända pannkakor... Det blev till slut ett hus med Smarties på taket, vag vågar dock inte visa någon bild på det färdiga resultatet. Min far skulle skämmas och till och med Newton skulle förundras över hur långt ett äpple kan falla från trädet.
Sånt som däremot gör mig lite mindre glad är att jag inte kom på att ringa farfar förrän det var för sent. Miff...
1 comment:
Gör nu bara inte så som din goda moder en gång gjorde.... Ät inte upp takpannorna på baksidan!!!!
Post a Comment