Stormigt

Mor min ringde igår kväll och undrade om jag höll på att blåsa bort, det rapporterades visst i nyheterna om att flygplatserna i Paris var stängda. Då var det ingen större fara, men idag på morgonen viner det allt lite i knuten. Dock inte nog för att känna oro för trädkronan i höjd med vårt fönster. Men jag överväger faktiskt att vidta såna där försiktighetsåtgärder de pratar om, och ta metron istället för att cykla nu på morgonen. Å andra sidan vore det ju roligt att se och inte bara höra. Ni vet som när man är liten; om mamma eller pappa säger att plattan bränns så räcker inte det för att avhålla en att röra, man vill ju bra gärna bekräfta att så är fallet…

Återstår att se om tågen rullar, enligt hemsidan så men man vet ju aldrig. Internet kanske har blåst bort

Uppdatering: Jag har nu kommit till jobbet, efter att ha vågat mig på att cykla till tåget. Observation var att nog anar jag en stark tendens till överreaktion från fransmännens håll. Efter fem år i Linköping har jag viss vana och inte var det värre än att cykla på Rydslätten en vanlig höstdag... det gäller bara att luta cykeln mot sidvinden och sig själv åt lämpligt annat håll utifrån önskad bana. Nåväl, jag ska kanske inte förringa situationen heller; det lär vara 60 000 hushåll utan el, men här i Paris är det då ingen störra fara på taket.