Fyra bärbara Mac, fem iPod (tre hade fått stanna hemma), en iPhone… det vill säga nästan hela familjen var samlad. Om inte minnet sviker mig helt var det över tre år sedan vi träffades samtidigt, alla syskon. Det blir så, under den tiden har vi varit utspridda i Frankrike, Schweiz, Irland och USA och det ser inte ut som att någon ämnar sig till födelselandet i det närmaste.
Anledningen till att vi nu träffades var såklart inte den roligaste och det är naturligtvis synd att det skulle behöva ske för att få till ett möte. Å andra sidan tycker jag nog att man måste få kombinera, man kan kanske till och med se en begravning som en uppmaning att än mer ta tillvara på och uppskatta det som är fint och levande.
Jag tycker att morfar fick ett fint avsked, begravningsakten i Ljusets kapell var andaktsfull och under måltiden efteråt blev han ihågkommen i varma och glada ordalag. Vi i den närmre kretsen samlades hemma hos mormor och jag tror och hoppas hon känner att det finns många runt henne än.
Det är något speciellt att föra samman en aldrig så liten grupp människor som alla lever sina vitt skilda liv på olika håll i världen, man har inte samma förehavanden och vanor. Å andra sidan behövs inte heller så mycket för att hitta gemenskap och igenkänning. Det kan vara så enkelt som att ställa fram en burk Keso eller sätta på Vasaloppet på TV så blir x-pats :en nostalgiska.
Den stora nostalgin kom ändå när vi skulle sortera gamla tillhörigheter. Jag tycker det är svårt att rensa bland mina egna saker «den där kanske jag kan ha användning av» men det är om möjligt ännu svårare med andras saker. Måhända går det snabbt att se vilka prylar som inte längre är brukbara, men den stora frågan rör affektionsvärdena. Album efter album med foton från en tid som täcker två världskrig, kassaböcker som informerar om att en tur- och returbiljett från Malmö till Växjö med tåg kostade 29 kr år 1954, anteckningar från Chalmers. All denna dokumentation som finns för människor födda i seklets första kvartal, hur mycket kommer det då inte lämnas kvar av oss födda i det sista ? Mail, bloggar, digitalfoton, bank-ID :n … ? Man kan förvisso lockas att tro att 1:orna och 0:orna tar mindre plats men jag tror att man bedrar till sig. Till varje iPod finns en laddare och till varje dator ett slimcase. För att inte tala om alla andra prylar, kläder, skor, sportattiraljer,… Vi är våra egna vandrande magasin och den som har mest när hen dör vinner. Eller?
Som kuriosa var det förresten väldigt roligt att kunna skicka ett sms till min Stieg Larsson-fanatiske kollega och tala om att filmen var mycket bra och att han bara har dryga två månader att vänta innan den går upp i Frankrike.
Anledningen till att vi nu träffades var såklart inte den roligaste och det är naturligtvis synd att det skulle behöva ske för att få till ett möte. Å andra sidan tycker jag nog att man måste få kombinera, man kan kanske till och med se en begravning som en uppmaning att än mer ta tillvara på och uppskatta det som är fint och levande.
Jag tycker att morfar fick ett fint avsked, begravningsakten i Ljusets kapell var andaktsfull och under måltiden efteråt blev han ihågkommen i varma och glada ordalag. Vi i den närmre kretsen samlades hemma hos mormor och jag tror och hoppas hon känner att det finns många runt henne än.
Det är något speciellt att föra samman en aldrig så liten grupp människor som alla lever sina vitt skilda liv på olika håll i världen, man har inte samma förehavanden och vanor. Å andra sidan behövs inte heller så mycket för att hitta gemenskap och igenkänning. Det kan vara så enkelt som att ställa fram en burk Keso eller sätta på Vasaloppet på TV så blir x-pats :en nostalgiska.
Den stora nostalgin kom ändå när vi skulle sortera gamla tillhörigheter. Jag tycker det är svårt att rensa bland mina egna saker «den där kanske jag kan ha användning av» men det är om möjligt ännu svårare med andras saker. Måhända går det snabbt att se vilka prylar som inte längre är brukbara, men den stora frågan rör affektionsvärdena. Album efter album med foton från en tid som täcker två världskrig, kassaböcker som informerar om att en tur- och returbiljett från Malmö till Växjö med tåg kostade 29 kr år 1954, anteckningar från Chalmers. All denna dokumentation som finns för människor födda i seklets första kvartal, hur mycket kommer det då inte lämnas kvar av oss födda i det sista ? Mail, bloggar, digitalfoton, bank-ID :n … ? Man kan förvisso lockas att tro att 1:orna och 0:orna tar mindre plats men jag tror att man bedrar till sig. Till varje iPod finns en laddare och till varje dator ett slimcase. För att inte tala om alla andra prylar, kläder, skor, sportattiraljer,… Vi är våra egna vandrande magasin och den som har mest när hen dör vinner. Eller?
Som kuriosa var det förresten väldigt roligt att kunna skicka ett sms till min Stieg Larsson-fanatiske kollega och tala om att filmen var mycket bra och att han bara har dryga två månader att vänta innan den går upp i Frankrike.
No comments:
Post a Comment