Lingvistik

Det är faktiskt ganska sällan jag hör svenska talas här i Paris, så har jag också bosatt mig i en tämligen osvensk del. Jag känner förvisso till några i samma ände av stan; t ex en översättare/tolk, en kläddesigner och en frilansskribent. Jag har bara träffat en av dem men har förstått att alla konstaterat att här är ont om såväl turister i allmänhet som svenskar i synnerhet.

Med andra ord, i mina kvarter är vi i stark minoritet. Såpass att när jag en dag hörde två svenska röster inne på mataffären blev jag liksom tvungen att prata, det visade sig vara turister på kortvisit. Det är naturligtvis inte ont om svenskar i Paris. Det finns Svenska kyrkan, Affären, Centre Culturel Suédois, och en mängd andra institutioner och organisationer för att inte tala om alla människor. Studenter, au pairer, affärsresande, bofasta, turister. Det finns helt enkelt gott om svenskar och därför blir jag inte särskilt förvånad om jag hör mitt modersmål runt St Michel, Champs-Elysées eller Montmartre. Däremot namn som Gambetta, Menilmontant och Buttes-Chaumont är helt enkelt mindre frekvent förekommande i resereportage och guideböcker.

Men svenskan kan dyka upp där man minst anar det. För nog kändes det ganska osannolikt att städaren på gymmet, den centralafrikanske killen som alltid jobbar innan stängningsdags, skulle tala mitt språk. Det var längesen jag var på gymmet nu, sedan jag har börjat springa och åka inlines igen, men igår gick jag dit och han verkligen lyste upp; "Hur mar du?" Det var uppenbarligen ett tag sedan han var i Sverige och han har glömt en hel del, men jag är djupt imponerad och kunde t ex förhöra mig om att Kim Källström (märk väl; [tjällström] och inte [kallstrom]) inte spelade från start i matchen Barcelona-Lyon. Ett lysande exempel på hur det att kunna "rätt" språk främjar kontakter; jag blir ju positivt inställd till den här människan enbart genom hans godhjärtade försök. Också ett exempel på hur förlåtande det är när man inte kan ett språk till fullo. Förmodligen hade jag blivit misstänksam om en godtycklig personal på gymmet frågat om jag kommer imorgon men i hans fall var det så uppenbart att han ville försöka och litade till det ordförråd han hade nära.

Språkligt är jag förresten helt fast i en bok jag fick av käre vännen O för...eh hrm..ett och ett halvt år sedan. "Honni soit qui mal y pense – L'incroyable histoire d'amour entre le français et l'anglais" som beskriver hur de franska och engelska språken utvecklats parallellet och stundtals gemensamt genom årtusenden. Boken är lite tungrodd i början och därför hamnade den vid sidan om, nu har jag en helt annan läsvana på franska och kan tillgodogöra mig. Det är fascinerande att se hur många ord som faktiskt kommit från Skandinavien till England när jag trodde det var precis tvärtom, eller att se att "bacon" inte alls är ett engelskt utan ett franskt ord från början. Ibland upptäcker jag dock att jag kommer till korta i franskan; när de talar om "falska tvillingar" (olika betydelser för samma ord i olika språk) förklaras den engelska innebörden och jag förväntar mig sedan läsa den franska, men inser att man förväntas kunna den. Hoppsan!