Stolt

Mjo, jag är nog lite stolt. Igår skrev jag mycket riktigt in mig till Foulées du Luxembourg, 10 km runt (visade sig vara på gatorna utanför) Jardin Luxembourg, vilket blir tre varv. Vi pratar ändå bara Paris största park. Kollegan F anmälde sig också som förberedelse inför semimaran och vi möttes strax före startskottet vid nio, halvannan timme efter uppstigning. Han hålögd efter en natt med barnvak och jag snarast rödögd, Gigondas-röd kan vi precisera. Ja, det var väl ingen vild kväll efter soppköket igår men nog för att en stackars fitness-expert skulle gråtit bittert.

Så det är inte utan att jag är rätt nöjd med tiden på mitt första millopp; strax över 41.30 och det räckte för att bli första seniortjej, sexa av alla damer totalt. Det bör kanske påpekas att samma dag ägde det klassiska loppet Paris-Versailles rum och att detta lockar en flertusenhövdad skara medan Luxembourg var några hundra. Men i alla fall. Jag lyckades tyvärr komma sent till prisutdelningen men fick i alla fall med mig en pokal hem. Kändes skönt att formen inte var helt försvunnen ändå, lite oroad var jag faktiskt.

Elle pleure, car il pleut et ça ne la plaît pas du tout

Nyss nåddes jag av det dystra beskedet att dagens rando är inställd pga regn:( Det regnar ju inte ens, bara väldigt våta gator. Klena mänskor de här inlinesåkarna... Funderade en stund på att åka till det där evenemanget jag läste om, forskarnatt eller vad det var, men det blir nog en riktigt exotisk kväll istället. En lång dusch och sedan i säng med en god bok före tio. I'm going wild and crazy!

Nallebjörn

Vem av mina bröder talade om för mig att Microsoft har en nalle vid sin helpdesk som man kan ställa sin fråga till innan man stör supportfolket (de som jobbar med telefonsupport lär för övrigt bli störda rätt ofta, eh hrm...) ?

En voodoo-pc vore nåt annars. Jag tror jag föredrar en sån.

Run-Time Check Failure #2

Alltså jag KAN tydligen inte lära mig pekare. Eller nåt knas är det. Dags för ett djupt andetag och en paus.

Runtime failure skulle man ju kunna tänka sig annars. Det kommer kunna inträffa om jag ställer upp i löploppet i Jardin Luxembourg på söndag morgon. 10 km klockan nio på morgonen och visionen är att kravla mig upp vid halv nio, vara på plats till kvart-tio i och sedan starta igång kroppen innan den hinner inse att det nyss varit lördagkväll. Blir i så fall premiär på milen och 50 minuter får vara målet. Vem som helst med lite mattesinne i behåll inser att med den tiden är det långt från 1.35 på halvmaran men så var det ju det här med formen.*

"Idiot!" tycker någon kanske angående att ens nära ovanstående plan. Har väl heller inte hävdat mig vara något snille alla gånger; enbart lätt galen och det kan jag alltid säga är ärftligt. Men för säkerhets skull blir det teater ikväll för att se att det finns de som är värre och aldrig lär bli av med epitetet.

*Nu har jag förstås läkarintyg på att jag får såväl springa som åka inlines, åka skidor samt styrketräna. 22€ för att bli klämd lite på och sen en stämpel på ett papper per disciplin. Något generiskt "sport"-intyg finns icke så om jag kommer på att jag vill cykla också blir det återbesök hos läkaren.

Alla dessa träningsgurus därute..

...som alltid brukar vilja tycka och tänka. Jag kommer naturligtvis inte lyssna - eftersom jag liksom alla andra är min egen guru - men ventilerar ändå frågan hur många maratons man klarar under hur kort tid. Någon gång har jag hört att "maraton, det kan man bara springa max 2-3 per år". Det måste väl ändå vara för dem som satsar och tränar inför vart och ett av dem; om man bara ämnar lufsa runt kanske det inte är så kinkigt. Anledningen att jag funderar heter Paris maraton. Problemet är att det ligger i april och det skulle innebär halvmara i början av mars, mara en månad senare och så nästa maraton efter ytterligare två månader*. Jag kanske är fullkomligt naiv men tycker nog att en fysisk ansträngning som (förhoppningsvis) inte varar mer än fyra timmar borde vara återhämtad på två månader. Det är onekligen lockande; symboliken i att låta Stockholm vara första maran faller förvisso men det tillkommer ju en annan.

* För inte länge sedan pratade jag om att maraton verkar mycket tråkigt (stämmer än) och att jag inte var så sugen men man kan väl ändra sig.

Bilan (fast egentligen inte en sammanfattning utan bara väldigt långt om ganska lite)

Söndag kväll, Yogi-te (chokladvarianten!) och grannens nät funkar igen. Jag ska strax krypa till kojs, insåg att jag inte har något som "måste" göras och innan jag hinner komma på vad det skulle kunna vara (brukar sällan vara så svårt) ska jag inta vågrätt läge.

Hela helgen har annars varit av hämta-energi-art. Inlinesturen i fredags var som vanligt skoj, kantad av glada fransoser som firade 25-3-segern mot Irland i rugby-VM på hemmaplan. Jag testade på rollen som "tortue", dvs sköldpadda, vilket är de som åker längst bak och ser till att alla kommer med. Behöver jag påpeka att det inte är den roll jag strävar efter att ha senare? Det var förvisso mycket roande att höra på jargongen som gällde för att få dem som faktiskt inte hade i turen att göra att kliva av banan. Jag har inte beskrivit så mycket om hur inlinesturerna fungerar, men lovade för ett par månader sedan att gästblogga åt O om just detta. När den texten är klar kanske jag ber om lov att få publicera även på min egen blogg:-)

Efter en underbar morgonjogg längs Seines stränder som nu börjat tömmas på turister ägnas lördagen åt sedan länge uppskjutna småprojekt. Däribland att lydigt följa den per brev erhållna inbjudan till banken (det ska inte förnekas att jag var en smula orolig; vad vill de som är så viktigt?)som var skickad enbart för att de inte fått mitt mobilnummer (till mitt försvar: det har de visst!) och därmed inte kunnat ringa mig för att be om elräkningen som är bevis på att jag bor där jag bor. Franska banker slutar aldrig förvåna.

Smått till stort, på lördagkvällen när rue Campagne Première förberedde sig som bäst för fest följde jag med J och ställde upp som volontär åt "Les Restos du Cœur", en välgörenhetsorganisation som bl a distribuerar mat till hemlösa. På lördagkvällar är det distribution på Place de la Republique och jag ska fortsätta att gå dit så ofta jag kan. Det är en sådan sak jag ofta tänkt jag "borde" göra men som aldrig riktigt blivit av och nu presenterades möjligheten alltför lätt för att inte nappa på. Jag funderade på om jag verkligen skulle kunna just lördagar (jag kanske hittar någon annan dag som är bättre förvisso) men ett par timmar på tidig kväll innan utgång är ju inga problem alls de helger jag är i stan. Man kan göra som vi gjorde nu; anslöt senare till gatufesten med musikanter, restauranger som dukat upp på gatan och allt igenom god stämning.

Festen fortsatte idag men mitt deltagande inskränkte sig till att ha fönstren på vid gavel såsom vädret tillät och låta underhållningen komma in istället under de timmar jag uppehöll mig på hemmaplan. De övriga var det tid för inlines längs Seine och bio; "A Mighty heart" som varmt kan rekommenderas.

Week-end

Den kommande helgen har haft många planer. Den ursprungliga var att åka till Schweiz och träffa vännerna där, men av flera olika skäl ställs in den resan och jag sällar mig till skaran som sponsrar Easyjet med oanvända biljetter. En annan idé var att tillsammans med J ta första tåget på lördag morgon.

Båda dessa krockade dock med Fête de la rue Campagne Première som hålls i helgen och som redan börjat förberedas med girlander över gatan. Framträdanden, musik och långbord (à la O-ringen??) står på agendan och det känns som helt rätt slutsats att stanna i stada. Ska också bli skönt med en lördag till att förutom marknadsbesök uträtta sedan länge mognande ärenden - min vana att göra sönder stavmixers har jag tagit med från Schweiz (två på en vecka!) till Paris (ännu bara en) och därför har det vare sig blivit avokadosoppa eller mangosmoothie på ett tag. Jag kanske skulle fråga kockgrannen M om hon har lust att laga mat tillsammans till festen; vi kan öppna våra dörrar och ha en tvåa med fönster åt båda håll där uppe på fjärde våningen.

Men först fredag, dags för tredje wannabe-omgången som staff och jag har kikat in kvällens runda. Vid halv tolv i natt återfinns jag vid La Villette för paus, en och en halv timme senare är förhoppningen att stamservitören N är på plats för att servera after-skate-öl; det var ett tag sedan sist.

Hösten fortsätter sedan sin gång; om två veckor kommer M&A på besök från Sverige och helgen därefter T från Genève. Då är för övrigt sushikväll inplanerad i Bistro 7 och jag har erbjudit min och min besökares tjänster i köket. Galenskaper då det redan är en japan med i organisationskommittéen...

Gott&Blandat

Det finns visst ingen hejd på galenskaperna. När jag trodde jag sett det mesta av vad föräldrar kan hitta på kommer far min och lägger till mig som vän på facebook. Jag kunde ju inte gärna trycka på knappen ignore (det finns väl ändå ett visst arv att ta hänsyn till) och eftersom jag medvetet håller tämligen låg profil i nämnda forum för att inte förlora tid där har jag mig veterligen inga föräldraförbjudna bilder eller kommentarer att dölja. Men ändock, förvånad blev jag att farsgubben hittat dit.

Facebook är för övrigt ett intressant fenomen som tydligen var populärt i Norge innan det slog igenom i Sverige. Schweiz ligger ju som alla vet någonstans mitt emellan de två (alfabetiskt: ja, EU-vänligt: jo men kanske, neutralt: euh?) och CERN hör hemma i Schweiz så dit kom det alltså på vägen. Eftersom jag är tämligen dåligt med i svängen på vad som händer i Sverige hörde jag inte snacket men effekten var tydlig med en boom som gjorde att gruppen vänner från LiU snabbt växte större än den från NTNU. Det var ju betryggande dock när DN för några dagar sedan talade om att den som har många vänner i dylika communities inte nödvändigtvis har fler i verkliga livet. Chockartat.

DN ja, som åter skriver om studieskulder. Och jag som ska flytta till England snart...

Slutligen har jag dagen till ära trätt en pin på kavajslaget; ambassaden ska besökas och jag ville ha min LinTek-pin, då denna inte stod att finna fick det bli Reftec, men det matchar väl ändå O:s SFS-dito ganska bra.

Växa

"Man växer när vänskapskretsen utvidgas", så skrev sjuttionioåriga tant M i sitt brev och jag kan bara hålla med. I hennes fall handlade det om en ömsesidig (tresidig, kan man säga så?) förhoppning att låta ett möte växa till vänskap. I fallet med den egyptiske ingenjören som flyttat från Canada till Paris för att öppna italiensk restaurang kan man växa även av hans goda pizzor, men oavsett dem tänker jag dyka upp där igen på torsdag och fortsätta samtalet mor och jag påbörjade med honom igår.

Innan dess ska det växas ännu mer; middag ikväll med svenskar på besök, imorgon mottagande av vår nye ambassadör tillsammans med O och därefter träffa labkompisen B från CAS i Sigtuna i somras. Huruvida S dyker upp på torsdag och gör sällskap till italienaren är ännu osäkert men här händer grejer. Fast med risk för att verka tråkig avsocialiserar jag mig såtillvida att en planerad resa till Schweiz i helgen ställs in efter en intensiv tid med konsert, jobb, besök, mm.

Mitt i städningen

Redan där är det lite lögn - "mitt i" - men jag är i alla fall mitt i förberedelserna. Jag borde verkligen städa; mor kommer ju på besök utan att jag är där och kan ursäkta de rådande förhållandena. Ett tag funderade jag på att ringa Anticimex men insåg att jag inte vet vad den franska motsvarigheten heter. Nåväl, det är ju inte så stort i alla fall (men heltäckningsmatta - hallå!?).

Jag har åtminstone fyllt kylen efter marknadsbesök. Man brukar ju säga att "visa din bokhylla så ska jag säga vem du är" men eftersom böcker är rätt tungt att flyga runt i Europa är min bokhylla inte så full (ex Walking in Switzerland, Introduction to Optics, Kaxiga tjejers guide till det perfekta partylivet, Atlas Shrugged samt Gott och Grönt) . Istället fick min kyl mig att börja fundera på vem jag egentligen är när jag efter marknadsbesöket (de känner igen mig nu: "ah, ciao bella":-) Eller om det är för att det är ganska få som dyker upp i träningskläder gång efter annan...) försökte knöla in de sista salladshuvudena. Vad får man till exempel för dom på vindruvor i två färger, två sorters färska fikon, mango, grapefrukt, sju olika ostar, två flaskor vin, en flaska champagne, crème cassis, pesto och tre paket kaffe? Basvaror? Eh jo då, det finns morötter, ett paket mjölk och några ägg också... och vitlök!

Nej, nu måste det städas innan jag tar tåget till Melun och konsert. Gårdagens inlinestur härligt skön i benen, samt en smula stolthet över kommentaren "genial" invid rubriken "vitesse" i min wannabe-staff-bok. Ha en go' helg!

Flyttfåglar

Ja, det är nog den här syskonskaran det. När jag skickade ett av mina "jag har problem med min kod"- mail till broder A inledde jag som vanligt med "Där?" och insåg jag var tvungen att lägga till ett "var är Där förresten? Sthlm, Thn, Lkpg, USA?" Jag blev upplyst om vilken svensk stad som gällde men att flyget västerut går på söndag. Ser man på. Likadant verkar det som att äldre bror N kanske också ska röra på sig. Samtidigt som jag själv blir mer och mer betagen av den här staden. Stackars mor och far; fast de har ju boendet fixat på sina semesterresor i alla fall.

Såsom mor den här helgen, hon har dock en dotter som är ofin nog att inte möta upp på lördag utan nyttjar gode vännen O:s hjälpsamhet såsom nyckelbud. Får för övrigt tacka den sistnämnde för en mycket trevlig kväll igår på Centre Culturel Suédois vilket jag fick klart för mig är det enda svenska kulturhuset utanför Sverige.

Veckan har i övrigt varit bra; det jobbas på, tränas på ( spinning för första gången på 1.5 år! ) och idag är det fredag vilket innebär inlinestur igen - andra gången av fem för mig som staff-wannabe. Helgen innebär att jobba på konsert på lördag och sedan slappna av på musikfestival på söndag. Höjdpunkterna jag ser fram emot där är Renaud och West Side Story med franska radions filharmoniska orkester.

SMS

Jag skickade ett sms, från Limoges i departementet Limousin, till min bror med ett stort TACK till honom och min mor för att de tömde min tidigare lägenhet i Linköping på möbler och körde till Trollhättan (vad gjorde man utan sin familj ibland? (ok, ganska ofta för att fjäska lite)). Mitt meddelande avslutades med texten:

"..jag stänger av mobil och tid den här helgen. Om det är något problem, ring..."

Mycket demonstrativt hade jag ersatt klockan med mina föräldrars examenspresent; Efva Attling-armbandet med det som liknar en gapande tom boett. "On n'a pas eu d'heure, on a au le temps..."

Förvisso fick bror min fel nummer* men som tur var verkar projektet ha förlöpt utan större problem för ingen hörde av sig, men vilken helg. Quel week-end (devrais-je peut-être le décrire en français? De toute façon je n'ai jamais vécu un week-end pareil).

*det riktiga numret har för övrigt stora likheter med min närmsta barndomsväns, från vilken ett oväntat men mycket välkommet paket väntade på mig hemma - enligt not från conciergen är ännu ett att hämta så jag inväntar nyfiket morgondagen

Ambitiös

Japp, nu är jag anmäld till Paris halvmaraton i mars 2008 också. Drog igång att vi på företaget ska ha ett lag och det diskuteras utklädnad. Tomb Raider har nämnts, liksom att springa i kjol. Jag tror jag föredrar det senare, det är en eller kanske rättare sagt två saker som fattas för att jag ska kunna vara Lara Croft..

Nu är det förvisso ett halvår av träning kvar, lagom lång tid för att jag ska hinna bli påmind om (och ångra) både en och två gånger att jag anmälde mig i kategorin som satsar på 1h35.

Så dags

Jag har sagt att jag ska börja blogga den dag jag får internet hemma, alltså fast sådant. Nu har ju inte det riktigt hänt och det får erkännas att jag inte kan beskylla neuf telecom för detta, utan det är telekomingenjörens kunskaper som brister. Så fick jag det sagt också. Just nu är det alltså lånade internetsignaler som lierar mig med omvärlden. Flyger med lånta fjädrar så att säga.

Ju längre jag skjutit på att börja skriva, desto svårare har det blivit. Det finns så mycket att ta igen och skriva om. Det skulle bli alldeles ohållbart långt och ni som läste min förra blogg vet hur långt det kan bli ibland. Så jag försöker mig inte ens på det utan börjar mitt i alltihop och låtsas som om ingenting hänt. Nu har det förvisso hänt väldigt mycket men läsaren får antingen se till att vara uppdaterad eller räkna med att bli det allteftersom min skrivanda faller på.

Men jag passar på att berätta att imorgon är en bra dag eftersom det kommer ett paket lastat med kaffekapsyler i mitt namn till jobbet. Lagom tills att jag börjar känna mig oroande opåverkad av en dag utan kaffe är det dags starta beroendet igen. För övrigt testade jag i veckan ett nytt sätt att inte brygga kaffe på. Det var också det sista sättet. Tidigare har jag såväl glömt filtret (resultat: svart kaffe) som kaffepulvret (resultat: genomskinligt kaffe) i espressobryggaren. Det nya var att glömma vattnet. Resultat: handtaget och knoppen ramlade av, gummiringen runt filtret smälte och det luktade choklad (choklad!!) i hela lägenheten. Detta sista, hela lägenheten, säger dock föga om luktens intensitet men jag är säker på att min nyvunna bekantskap; grannen M från Guatemala som läser till kock, kunde känna det också.