Det finns visst ingen hejd på galenskaperna. När jag trodde jag sett det mesta av vad föräldrar kan hitta på kommer far min och lägger till mig som vän på facebook. Jag kunde ju inte gärna trycka på knappen ignore (det finns väl ändå ett visst arv att ta hänsyn till) och eftersom jag medvetet håller tämligen låg profil i nämnda forum för att inte förlora tid där har jag mig veterligen inga föräldraförbjudna bilder eller kommentarer att dölja. Men ändock, förvånad blev jag att farsgubben hittat dit.
Facebook är för övrigt ett intressant fenomen som tydligen var populärt i Norge innan det slog igenom i Sverige. Schweiz ligger ju som alla vet någonstans mitt emellan de två (alfabetiskt: ja, EU-vänligt: jo men kanske, neutralt: euh?) och CERN hör hemma i Schweiz så dit kom det alltså på vägen. Eftersom jag är tämligen dåligt med i svängen på vad som händer i Sverige hörde jag inte snacket men effekten var tydlig med en boom som gjorde att gruppen vänner från LiU snabbt växte större än den från NTNU. Det var ju betryggande dock när DN för några dagar sedan talade om att den som har många vänner i dylika communities inte nödvändigtvis har fler i verkliga livet. Chockartat.
DN ja, som åter skriver om studieskulder. Och jag som ska flytta till England snart...
Slutligen har jag dagen till ära trätt en pin på kavajslaget; ambassaden ska besökas och jag ville ha min LinTek-pin, då denna inte stod att finna fick det bli Reftec, men det matchar väl ändå O:s SFS-dito ganska bra.
5 comments:
LinTek-pinsen var ju med p� lokal ig�r s� det var ju lite otur. Men Reftec passar nog ocks�?
Meddelar h�rmed att jag har kommit in i mitt hem - med egna nycklar.
Facebook, ja vi f�r v�l se....
Kram
men det var LiU det och silver matchar inte kavajen så det fick bli Reftec:-)
gott med nycklarna - och med chokladkakor och biscotti!
Måste få gå i svaromål om Facebook. Fram till i söndags morse hade jag aldrig hört talas om fenomenet, men då dök det upp i ett soffprogram på TV:n i de tidiga morgontimmarna. Jag insåg att här var det något nytt som jag inte hängde med i så jag beslöt göra något åt saken och lyckades hitta någon slags Facebook via google. När jag så småningom lyckades trassla mig in där dök två egna barn plus syskonen Sjöö upp som lämpliga kompisar. Jag bockade av de egna barnen, men lämnade sedan den där communityn och jag lär inte återvända dit. Jag har icke min tid till slika siter. Inte när det finns sådana pärlor som http://f15.parsimony.net/forum25608/ ...
så bra, då kan jag börja publicera obehindrat då;-)
Efter den här artikeln börjar jag också få betänkligheter...
Tack för sällskap på ambassaden. Synd att du missade La Monnaie kvällen efter, men det blir fler chanser i höst. Påminn mig att skvallra om höstens program med konstföreningen! Vi ska nog få till en riktig Svenskträskare av dig också. :D
Post a Comment