Stolt

Mjo, jag är nog lite stolt. Igår skrev jag mycket riktigt in mig till Foulées du Luxembourg, 10 km runt (visade sig vara på gatorna utanför) Jardin Luxembourg, vilket blir tre varv. Vi pratar ändå bara Paris största park. Kollegan F anmälde sig också som förberedelse inför semimaran och vi möttes strax före startskottet vid nio, halvannan timme efter uppstigning. Han hålögd efter en natt med barnvak och jag snarast rödögd, Gigondas-röd kan vi precisera. Ja, det var väl ingen vild kväll efter soppköket igår men nog för att en stackars fitness-expert skulle gråtit bittert.

Så det är inte utan att jag är rätt nöjd med tiden på mitt första millopp; strax över 41.30 och det räckte för att bli första seniortjej, sexa av alla damer totalt. Det bör kanske påpekas att samma dag ägde det klassiska loppet Paris-Versailles rum och att detta lockar en flertusenhövdad skara medan Luxembourg var några hundra. Men i alla fall. Jag lyckades tyvärr komma sent till prisutdelningen men fick i alla fall med mig en pokal hem. Kändes skönt att formen inte var helt försvunnen ändå, lite oroad var jag faktiskt.