Den största skillnaden på utlands- och svenskjul måste förmodligen vara vilken dag man firar. Nästan alla andra länder har fått om bakfoten och tror att det är den tjugofemte men det måste vara en vaneföreställning. Nåväl, det är väl bara att bita i det sura äpplet och tvinga sig till att fira i två dagar istället om man nu råkar befinna sig i ett sådant land.
Det blev i alla fall en annorlunda julafton, som inleddes med att hålla liv i den gamla traditionen att lämna pepparkakshjärtan till nära sörjande. Denna gång till min bistro på gatuplan, det andra i ordningen efter bistron i XXe som fick sitt dan innan.
Tidigare har jag pratat om att arbeta med Resto du Cœur på julafton men så godhjärtad var jag till slut inte; i lördags (liksom nästa lördag) var det kl 19.30 på Place de la République men idag intet. Däremot stillade jag mitt lilla Karl-Bertil Jonsson-behov genom att förena inlinesturen med att ge tre överflödiga hjärtan till bättre behövande på gatan. Jag styrde mot Eiffeltornet och var förvånad - positivt dock - att jag inte stött på nog med avnämare på vägen dit. Att jag skulle hitta där var naturligtvis löjligt att tro; därifrån liksom från lika turistiga Champs-Elysées var de effektivt avlägsnade enligt principen syns inte, finns inte. Till syvende och sist är väl också en sådan handling från min sida enbart ett sätt att känna mig duktig och med något bättre samvete kunna njuta av överdådet på kvällens julbord…
Ty sådant blev det, med Svenska Kyrkan i Paris efter julbön i densamma. Det fungerar alldeles utmärkt även i Frankrike att bli stoppmätt och svära över sin odisciplin när Aladdin-asken (jajamen!) väl kommer fram. Om man hade allokerat lite utrymme från början skulle det där overflow-et kunnat förhindras men icke.
Planen var därefter midnattsmässa i Notre Dame men av någon anledning hade fler tänkt den planen. Strategiskt beläget på gångavstånd låg dock en annan kyrka och jag fick alltså in två kyrkbesök på mindre än åtta timmar. Ojoj, varthän ska detta leda?
Till sist en god jul till alla såklart, och tack till modern och fadern för telefonsamtal!
Tuesday, 25 December 2007
Thursday, 20 December 2007
Nöffnöffnöffnöff...
...grymt. Kan man säga om att jag ännu inte har nåt internet.
Grymt bra kan man också säga att neuf-teknikern konstaterade att det hela inte var mitt fel och jag behöver inte betala vare sig teknisk intervention eller de närmaste fyra månadernas abonnemang. Teknikern var till och med på min sida i telefon med sin över-tekniker (dix??) när han pratade om sin stackars utländska klient som minsann inte kunde ringa och raljera hos kundtjänst varje dag som en fransman.
Det finns hopp för världen och nu ska gå till gymmet och firas.
Grymt bra kan man också säga att neuf-teknikern konstaterade att det hela inte var mitt fel och jag behöver inte betala vare sig teknisk intervention eller de närmaste fyra månadernas abonnemang. Teknikern var till och med på min sida i telefon med sin över-tekniker (dix??) när han pratade om sin stackars utländska klient som minsann inte kunde ringa och raljera hos kundtjänst varje dag som en fransman.
Det finns hopp för världen och nu ska gå till gymmet och firas.
Wednesday, 19 December 2007
Duktiga flickor
Det är väl det här som jämnar ut sig i lönekuvertet senare i livet?
Kuriosa från middagen igår där en fransk kille med intresse för det svenska uttryckte sin förvåning över svenskarnas förmåga att hoppa mellan ämnen: "Varför säger du just det just nu?". Å ja ba fatta' ingenting...
Kuriosa från middagen igår där en fransk kille med intresse för det svenska uttryckte sin förvåning över svenskarnas förmåga att hoppa mellan ämnen: "Varför säger du just det just nu?". Å ja ba fatta' ingenting...
Tuesday, 18 December 2007
"Ska vi säga kvart över nio nästa vecka?"
Det ska vi kanske inte för då är det julafton och även vi som trotsade kylan igår kanske blir veklingar då. Men annars lockar det... När jag efter några veckors regnande äntligen kunde åka till pyramiden utanför Louvren igår kl 21 var platsen tom och öde, knappt en turist ens. Jag var förvisso i tid vilket hör till ovanligheterna, men det brukar alltid vara någon ur gänget där. J dök upp och var högst svag i anden när han såg den dåliga uppslutningen. Till slut anslöt L och M och efter viss övertalning -"vi har ju ändå bytt om" - kom den lilla skaran iväg. Kallt var det, men grymt. D-ar vad vi körde, om man får säga så. Vi var alla rörande överens om att "c'était génial de ne rouler que quatre" och idén om senarelagd träff till nästa vecka föddes. Nåväl, den som dyker upp vid den tiden de två nästkommande veckorna lär bli ganska ensam.
Åsså har det bakats skurna pepparkakor, och ikväll ska det socialiseras hemma hos O. Jag har med två flaskor rött eller som jag sade till O: "En flaska vin och en Beaujoulais Nouveau". Har de kommit till Systemet också?
Åsså har det bakats skurna pepparkakor, och ikväll ska det socialiseras hemma hos O. Jag har med två flaskor rött eller som jag sade till O: "En flaska vin och en Beaujoulais Nouveau". Har de kommit till Systemet också?
Sunday, 16 December 2007
Lite KORTare
Inte kortare intervall mellan inläggen, men jag ska försöka hålla detta lite kortare. Ännu en vecka har förflutit och förvånat med hur tiden kan gå så vansinnigt fort när man ser allt man inte hunnit med, men sakta när man räknar timmarna fram till 18.09-tåget. Eller 19.21 om man har mycket att göra...
I onsdags var det luciatåg med svenska kyrkans kör i Maison International des Étudiants och jag kan lova att jag inte var den enda med en tår i ögonvrån. Det blir lätt nostalgiskt, dessutom var de riktigt bra, O och co. Det tyckte även Nouvel Observateurs fotograf som jag fick guida dit. Han verkade ytterst misstänksam när han kom. "Alltså, ska de bara sjunga eller händer det nåt?". Efteråt var det annat ljud i skällan; "Génial, absolument gé-ni-al!".
I fredags gick det äntligen att åka inlines, för första gången på flera veckor för mig. Kallt men vackert, och när vi kom till Champs-Elysées såg jag för första gången (i år…) illuminationerna där och insåg att jul är faktiskt nära. Det var såpass längesedan jag började skriva julkort att jag hela tiden tänkt att det är långt kvar, nu börjar det istället bli bråttom att hinna skriva och få iväg. Sådant är väl farligt att säga eftersom jag oundvikligen glömt någon eller några som är väl värda en julhälsning, men även om det inte är rekord i antal kort är det i alla fall rekord i antal länder. Sverige, Frankrike, Schweiz, Polen, Irland, Belgien, Norge, USA…
Med all sån internationalism är det allt skönt att få komma ut till IKEA ibland, som idag. Nu är lagren påfyllda med värmeljus, ostkex, kuddar, örngott (hur vore det att standardisera kuddstorleken så att örngott blir internationellt gångbara!?) och glögg.
Det stora i veckan som kommer är förmodligen det tredje försöket med neuf. Jag hade en träff förra veckan, men eftersom samtalet bröts när de ville ringa och föreslå en ny tid så ställde de in träffen utan att meddela mig. Jag ska starta en kampanj mot neuf telecom...
I onsdags var det luciatåg med svenska kyrkans kör i Maison International des Étudiants och jag kan lova att jag inte var den enda med en tår i ögonvrån. Det blir lätt nostalgiskt, dessutom var de riktigt bra, O och co. Det tyckte även Nouvel Observateurs fotograf som jag fick guida dit. Han verkade ytterst misstänksam när han kom. "Alltså, ska de bara sjunga eller händer det nåt?". Efteråt var det annat ljud i skällan; "Génial, absolument gé-ni-al!".
I fredags gick det äntligen att åka inlines, för första gången på flera veckor för mig. Kallt men vackert, och när vi kom till Champs-Elysées såg jag för första gången (i år…) illuminationerna där och insåg att jul är faktiskt nära. Det var såpass längesedan jag började skriva julkort att jag hela tiden tänkt att det är långt kvar, nu börjar det istället bli bråttom att hinna skriva och få iväg. Sådant är väl farligt att säga eftersom jag oundvikligen glömt någon eller några som är väl värda en julhälsning, men även om det inte är rekord i antal kort är det i alla fall rekord i antal länder. Sverige, Frankrike, Schweiz, Polen, Irland, Belgien, Norge, USA…
Med all sån internationalism är det allt skönt att få komma ut till IKEA ibland, som idag. Nu är lagren påfyllda med värmeljus, ostkex, kuddar, örngott (hur vore det att standardisera kuddstorleken så att örngott blir internationellt gångbara!?) och glögg.
Det stora i veckan som kommer är förmodligen det tredje försöket med neuf. Jag hade en träff förra veckan, men eftersom samtalet bröts när de ville ringa och föreslå en ny tid så ställde de in träffen utan att meddela mig. Jag ska starta en kampanj mot neuf telecom...
Monday, 10 December 2007
Långt om helg
12.02: Står utanför mitt hus, i regnet, väntar. Lätt nervös att jag var sen till träffen klockan 12.
12.07: "Jag väntar väl till kvart över"
12.15: Tröttnar, går in.
12.30: Ringer neuf telecom: "Ursäkta men det skulle komma en tekniker klockan 12 och ingen har kommit än...". "Ja, men tolv, då kan de komma fram till klockan två" "Men, jag fick ju välja mellan 12 och 12.30, och vi skulle mötas utanför huset...?"
Skillnaden låg alltså i huruvida min tvåtimmarsväntan i regnet skulle påbörjas klockan 12 eller 12.30. Åh, vad jag tycker om fransk administration. Men jag fick i alla fall öva på min franska och franskhet och kunde svära lite åt damen och förklara hur hela min dag minsann blivit rubbad (tidsschemat var mycket optimerat!). Om någon vill sympatidjävlas med nämnda internetleverantör (pff, leverantör..) är det bara att be om numret. Häromdagen försökte jag artigt meddela att jag nog kunde vänta tre dagar på en reparatör, har det funkat i fyra månader så... Nu blir det ytterligare några dagars väntan men sen så kanske!
Förutom den lilla fadäsen var det en mycket bra helg. Sent omsider kom mitt första abstract till en konferens in i fredags kväll (för att gnälla har sena jobbkvällar kombinerats med envis förkylning) och tummarna hålls nu hårt till i februari. Eftersom den senaste tidens regn höll i sig blev inlinesturen inställd (jag håller tummarna för ikväll, jag kommer ha glömt hur man gör när monsunregnen slutar - och så saknar jag gänget) men det gjorde inte så mycket för det möjliggjorde glöggkväll hos svenske D. Gott med glögg och lussekatter var det och trevligt sällskap! En blandning svenskar och fransmän, däribland orientereraren B som på förmiddagen meddelade att han hastigt kommer till stan för ett möte. Kärt återseende och som en slump är han nu LOK:are såsom jag en gång var.
Efter den icke-optimala lördagsförmiddagen sprangs ärenden och rusades hit och dit innan det var social kväll med jobbet tillsammans med pièce joints. Vi såg teatern "J'aime bien ce que vous faites", mycket dråplig komedi och även om alla ordvitsar inte gick hem kändes det att franskan gjort framsteg. En historia om hur en omedvetet påslagen mobiltelefon kan avslöja pinsamma detaljer. Därefter hade vi en restaurang helt för oss själva, tack vare att den drivs av en väninna till chefen. Det åts och dracks gott och jag myste (pyste...pöste?) osvenskt när J beskrev orientering för mina kollegor och hur kontrollerna dök upp från ingenstans. Ännu bättre att han talade om den kommande söndagens départementale i Fontainebleau...
...ty då var vi ju faktiskt tvungna att åka på söndagmorgonen - hur skulle jag annars kunna visa mig på jobbet efter helgen? Efter en regnig vecka lyckades vi pricka in några soliga timmar och det var en riktigt vacker dag i skogen! Eftersom det var en lokal tävling var det inga riktiga klasser men det var lika bra, resultatet var något sämre denna gång. Kan i och för sig bero på att vi tog en längre bana, nu var ju den första initiala chocken övervunnen. Vacker bokskog varvades med stenskravel med kontrollpunkt stenen-gömd-i-en-skreva; "Ingen parisare skulle tro det här! C'est la maladie". Själv är jag mycket nöjd, en gång är ingen gång och två gånger är tradition, talesätt med samma innebörd finns även på franska.
12.07: "Jag väntar väl till kvart över"
12.15: Tröttnar, går in.
12.30: Ringer neuf telecom: "Ursäkta men det skulle komma en tekniker klockan 12 och ingen har kommit än...". "Ja, men tolv, då kan de komma fram till klockan två" "Men, jag fick ju välja mellan 12 och 12.30, och vi skulle mötas utanför huset...?"
Skillnaden låg alltså i huruvida min tvåtimmarsväntan i regnet skulle påbörjas klockan 12 eller 12.30. Åh, vad jag tycker om fransk administration. Men jag fick i alla fall öva på min franska och franskhet och kunde svära lite åt damen och förklara hur hela min dag minsann blivit rubbad (tidsschemat var mycket optimerat!). Om någon vill sympatidjävlas med nämnda internetleverantör (pff, leverantör..) är det bara att be om numret. Häromdagen försökte jag artigt meddela att jag nog kunde vänta tre dagar på en reparatör, har det funkat i fyra månader så... Nu blir det ytterligare några dagars väntan men sen så kanske!
Förutom den lilla fadäsen var det en mycket bra helg. Sent omsider kom mitt första abstract till en konferens in i fredags kväll (för att gnälla har sena jobbkvällar kombinerats med envis förkylning) och tummarna hålls nu hårt till i februari. Eftersom den senaste tidens regn höll i sig blev inlinesturen inställd (jag håller tummarna för ikväll, jag kommer ha glömt hur man gör när monsunregnen slutar - och så saknar jag gänget) men det gjorde inte så mycket för det möjliggjorde glöggkväll hos svenske D. Gott med glögg och lussekatter var det och trevligt sällskap! En blandning svenskar och fransmän, däribland orientereraren B som på förmiddagen meddelade att han hastigt kommer till stan för ett möte. Kärt återseende och som en slump är han nu LOK:are såsom jag en gång var.
Efter den icke-optimala lördagsförmiddagen sprangs ärenden och rusades hit och dit innan det var social kväll med jobbet tillsammans med pièce joints. Vi såg teatern "J'aime bien ce que vous faites", mycket dråplig komedi och även om alla ordvitsar inte gick hem kändes det att franskan gjort framsteg. En historia om hur en omedvetet påslagen mobiltelefon kan avslöja pinsamma detaljer. Därefter hade vi en restaurang helt för oss själva, tack vare att den drivs av en väninna till chefen. Det åts och dracks gott och jag myste (pyste...pöste?) osvenskt när J beskrev orientering för mina kollegor och hur kontrollerna dök upp från ingenstans. Ännu bättre att han talade om den kommande söndagens départementale i Fontainebleau...
...ty då var vi ju faktiskt tvungna att åka på söndagmorgonen - hur skulle jag annars kunna visa mig på jobbet efter helgen? Efter en regnig vecka lyckades vi pricka in några soliga timmar och det var en riktigt vacker dag i skogen! Eftersom det var en lokal tävling var det inga riktiga klasser men det var lika bra, resultatet var något sämre denna gång. Kan i och för sig bero på att vi tog en längre bana, nu var ju den första initiala chocken övervunnen. Vacker bokskog varvades med stenskravel med kontrollpunkt stenen-gömd-i-en-skreva; "Ingen parisare skulle tro det här! C'est la maladie". Själv är jag mycket nöjd, en gång är ingen gång och två gånger är tradition, talesätt med samma innebörd finns även på franska.
Sunday, 2 December 2007
Mmmmmm.....
Massor av rubriker for genom huvudet men den här är nog den bästa för att illustrera sinnesstämningen efter en mycket bra helg. Utanför smattrar regnet mot rutan och inne är värmeljusen tända, "Eine kleine nachtmusik" i högtalarna och fy schalingens vad ont det gör i benen. Allt är med andra ord precis som det ska. Det vore förstås önskvärt om benen vore vältränade nog att inte behöva värka så dan't men innan gårdagens 18km var det inte sedan Genève halvmarathon som jag sprungit sådär länge på asfalt, så de må vara förlåtna. Igår var det alltså det traditionella löploppet Escalade i Genève och jag ställde upp i Course du Duc-klassen. En ambition var att klara 1:21 så med 1:20:59 får jag väl ge mig själv godkänt. Trots vansinnig svacka runt 11-15 dock; 44 minuter på milen lovade på en tid under 1:20 men sedan hände väl något. Jaja.
Det bästa med helgen var nog ändå…ja, själva helgen i sig. Lördagen startade tidigt för att ta tåget till Genève där jag blev mött av S och hans vän T; vi kastade oss på bussen till startplatsen där flera välbekanta CERN Running Club - ansikten hälsade glatt. Efter loppet (som var ytterligt regnigt - till att köpa löpartights!) förvånade den schweiziska organisationen med att inte vara ett väloljat maskineri och vi fick vänta länge och väl på våra väskor från startplatsen. Bland gympapåsar, sportbags och trekkingryggsäckar fanns en enda fyrkantig resväska som för att fullända karikatyren hade tydligt präntat på etiketten med startnumret; "Paris". Nåväl, med väskor i hand och varma kläder på firade vi välförrättat värv med vin chaud innan det bar hem till S. Efter tvagning byttes funktionskläder mot tighta jeans, och sportdryck och banan mot champagne och oliver innan vi var redo för staden igen där flera vänner anslöt för middag.
Under lördagkvällen smiddes stora planer på att springa upp för Jura nästa dag men jag är rädd jag måste erkänna att storstadslivet gjort vekling av mig. Från 1700möh-planer via tankar på tur runt stan slutade det med gentle jog tillsammans med S till CERN. Nä förresten, den var inte det minsta gentle utan pain in the...everywhere (lår, benhinnor, vader...) från början till slut. Nostalgitrippen fortsatte och vi var förbi i lägenheten i Meyrin där jag bodde med E och hämtade prylar som blivit kvar. Efter lunch på stan med flera vänner på en gammal favoritrestaurang var det sentimentala måttet nästan rågat och tågresan hem till Paris blandad med såväl vemod som glädje. Jag kunde inte upphöra att tänka på den stora lyckans lott det är att kunna resa tillbaka till det gamla Hemma, sätta på den gamla telefonen, låta den gå varm och så dyker vänner upp. Nästan värt en liten glädjetår. Det blir inte likadant igen för många av dem som är där nu är inte där nästa gång, på CERN kommer folk och går... Det får bli till att fara till England, Italien, USA eller Sverige i så fall.
So, to sum up a great week-end and I just can't express how happy I am having such friends!
(För en timme sedan svarade jag i telefon på den förvånade frågan att jag redan skulle sova; "nej, jag är inte förkyld, jag har bara inte internet". Tji blev det med det, signalstyrkan är alldeles ovanligt stark…)
Det bästa med helgen var nog ändå…ja, själva helgen i sig. Lördagen startade tidigt för att ta tåget till Genève där jag blev mött av S och hans vän T; vi kastade oss på bussen till startplatsen där flera välbekanta CERN Running Club - ansikten hälsade glatt. Efter loppet (som var ytterligt regnigt - till att köpa löpartights!) förvånade den schweiziska organisationen med att inte vara ett väloljat maskineri och vi fick vänta länge och väl på våra väskor från startplatsen. Bland gympapåsar, sportbags och trekkingryggsäckar fanns en enda fyrkantig resväska som för att fullända karikatyren hade tydligt präntat på etiketten med startnumret; "Paris". Nåväl, med väskor i hand och varma kläder på firade vi välförrättat värv med vin chaud innan det bar hem till S. Efter tvagning byttes funktionskläder mot tighta jeans, och sportdryck och banan mot champagne och oliver innan vi var redo för staden igen där flera vänner anslöt för middag.
Under lördagkvällen smiddes stora planer på att springa upp för Jura nästa dag men jag är rädd jag måste erkänna att storstadslivet gjort vekling av mig. Från 1700möh-planer via tankar på tur runt stan slutade det med gentle jog tillsammans med S till CERN. Nä förresten, den var inte det minsta gentle utan pain in the...everywhere (lår, benhinnor, vader...) från början till slut. Nostalgitrippen fortsatte och vi var förbi i lägenheten i Meyrin där jag bodde med E och hämtade prylar som blivit kvar. Efter lunch på stan med flera vänner på en gammal favoritrestaurang var det sentimentala måttet nästan rågat och tågresan hem till Paris blandad med såväl vemod som glädje. Jag kunde inte upphöra att tänka på den stora lyckans lott det är att kunna resa tillbaka till det gamla Hemma, sätta på den gamla telefonen, låta den gå varm och så dyker vänner upp. Nästan värt en liten glädjetår. Det blir inte likadant igen för många av dem som är där nu är inte där nästa gång, på CERN kommer folk och går... Det får bli till att fara till England, Italien, USA eller Sverige i så fall.
So, to sum up a great week-end and I just can't express how happy I am having such friends!
(För en timme sedan svarade jag i telefon på den förvånade frågan att jag redan skulle sova; "nej, jag är inte förkyld, jag har bara inte internet". Tji blev det med det, signalstyrkan är alldeles ovanligt stark…)
Thursday, 29 November 2007
I'm alive
Allt är bra, det jobbas och snart snart snart levererar vi.
Förutom det så är det kallt i Paris, hettar tydligen till här och var men det har förmodligen TV-innehavande svenskar märkt mer av än vad insnöade jag gjort (rekommenderar åter O:s blogg). Bortsett från lunchrumsdiskussioner angående att vissla Marseljäsen varvat med klassiska Sverigeskämt. Veckans chock var att mannen kunde ta kvinnans efternamn vid giftermål.
I helgen far jag till Genève och hälsar på S, T, R och de andra, samt springer l'Escalade för CERN running club.
Jag-mötte-Lassie: Igår var jag hemma hos fotbollsproffsfamiljen när sonen sparkade av i Champions League, lite skoj men jag lät bli påpeka mina nationalpatriotiska kontakter till motståndarlaget.
Åsså har grannen M flyttat, lite trist:/
Förutom det så är det kallt i Paris, hettar tydligen till här och var men det har förmodligen TV-innehavande svenskar märkt mer av än vad insnöade jag gjort (rekommenderar åter O:s blogg). Bortsett från lunchrumsdiskussioner angående att vissla Marseljäsen varvat med klassiska Sverigeskämt. Veckans chock var att mannen kunde ta kvinnans efternamn vid giftermål.
I helgen far jag till Genève och hälsar på S, T, R och de andra, samt springer l'Escalade för CERN running club.
Jag-mötte-Lassie: Igår var jag hemma hos fotbollsproffsfamiljen när sonen sparkade av i Champions League, lite skoj men jag lät bli påpeka mina nationalpatriotiska kontakter till motståndarlaget.
Åsså har grannen M flyttat, lite trist:/
Friday, 23 November 2007
Strejk
Jag tycker inte om strejk. Man blir totalt handikappad och isolerad från omvärlden eftersom internettrafiken tydligen också är kollektiv nog för att drabbas.
Dock dras lärdomar om trafiksituation i Paris cykelledes, tillgång till WiFi på diverse kaféer samt kaffepriset på centrala dito.
Till jobbs!
Dock dras lärdomar om trafiksituation i Paris cykelledes, tillgång till WiFi på diverse kaféer samt kaffepriset på centrala dito.
Till jobbs!
Sunday, 18 November 2007
Sentimental
"Lunsj imorrn høres bra ut". Jag blir nästan sentimental av norskan, den för tillbaka till CERN-tiden där vardagsspråken i någon sorts rangordning var franska, engelska, norska, svenska…
Det kan inte ses som annat än ett stort sammanträffande att jag helt impulsivt skickade ett mess till J i Oslo igår och fick en fikaförfrågan som svar. Eh? Jorå, han och K kom till stan idag och imorgon ska jag på grund av (tack vare?) strejken åter jobba i stan så en sån där lunsj höres alldeles utmärkt ut. Åh vad det är härligt att bo centralt i Europa ibland:-)
Thursday, 15 November 2007
"Dans Paris à vélo on dépasse les autos..."
Så går texten i den berömda sången vi sjöng på högstadiet och ack så sant. Igår skänkte jag en tacksamhetens tanke till S, som tack vare sina excellent negociating skills på franska säkrat för att jag slapp lita till det förvisso utmärkta men knappast för strejktider dimensionerade vélib-systemet och istället kunde fräsa runt på röda faran. Ja, det är alltså lokaltrafiken som strejkar igen och igår bredde jag och M ut oss på ett kafébord med våra datorer och skrev testplaner för det vilda. Mjukvaruutveckling inom medicinsk sektor ställer höga krav på testbarhet och dokumentation; en kombination av min programmeringsovana och något haltande formella franska gör att sånt kan ta lite tid. Men lär mig gör jag och c'est l'essentiel!
Sunday, 11 November 2007
Pur plaisir
Jag har många gånger undrat över hur det vore att introducera orientering för någon av mina mer urbana vänner. Urban har i någon mening implicerat Stockholm, som ändå är en stad där naturen tränger in i stadskärnan på sina håll (en nära vän har, helt utan min försorg, blivit någorlunda presenterad för sporten och det har så vitt jag vet gått bra och lett till en i alla fall milt överseende acceptans, men så är hon ganska öppensinnad). I vilket fall, inte kunde jag väl tro att den urbana vän för vilken jag skulle missionera skulle bo i en stad med lika många invånare som Sverige, där den största parken springs runt på tio minuter och dessutom stänger vid mörkrets inbrott, där allemansrätten snarast syftar till allas möjlighet att köpa alkohol efter detsamma, och där orientering är ett i det närmaste okänt fenomen. Det där sista kan i och för sig varit en förutsättning för att övervinna de första faktorerna.
Nåväl, det handlade alltså om att åka på den regionala orienteringstävlingen i Fontainebleau tillsammans med J. Inte förrän man presenterar det hemvana för någon annan och tvingas se det ur dennes ögon inser man vad som kan anses besynnerligt. "Men vad gör de? Vad har de på sig?". Eftersom det var urpremiär hängde J på när jag sprang, läsa karta får bli nästa steg. Riktigt roligt var det och för egots skull kändes det dessutom extra bra att kontrollerna nästan rakt igenom satt där de skulle; "hur gör du??". Uppskattat var det från båda håll, nybörjarens intryck var positivt och om det är möjligt att kalla det stolthet så var det nog lite vad jag kände för min sport. I bilen tillbaka mot stan, när höstgula träd byttes mot grå höghus och regntunga skyar kändes effekten av femtio minuter i skogen större än nästan någonsin förr (och ackompanjerade utmärkt den varma känslan av "hem" i magen när Tour Montparnasse avtecknade sig mot himlen).
Denna träningstävling blev också mitt första framträdande sedan sju år i OK Gipens färger, även om det var si och så med just färgerna, varken Eksjö O-gymnasietröja eller LOK-sockar har minsta rött stänk. Men men, det var ändå något.
Slutligen är jag nu familjens enda representant i landet, N for igår och familjen är numer utspridd i fyra olika länder, alla av hav åtskilda.
Nåväl, det handlade alltså om att åka på den regionala orienteringstävlingen i Fontainebleau tillsammans med J. Inte förrän man presenterar det hemvana för någon annan och tvingas se det ur dennes ögon inser man vad som kan anses besynnerligt. "Men vad gör de? Vad har de på sig?". Eftersom det var urpremiär hängde J på när jag sprang, läsa karta får bli nästa steg. Riktigt roligt var det och för egots skull kändes det dessutom extra bra att kontrollerna nästan rakt igenom satt där de skulle; "hur gör du??". Uppskattat var det från båda håll, nybörjarens intryck var positivt och om det är möjligt att kalla det stolthet så var det nog lite vad jag kände för min sport. I bilen tillbaka mot stan, när höstgula träd byttes mot grå höghus och regntunga skyar kändes effekten av femtio minuter i skogen större än nästan någonsin förr (och ackompanjerade utmärkt den varma känslan av "hem" i magen när Tour Montparnasse avtecknade sig mot himlen).
Denna träningstävling blev också mitt första framträdande sedan sju år i OK Gipens färger, även om det var si och så med just färgerna, varken Eksjö O-gymnasietröja eller LOK-sockar har minsta rött stänk. Men men, det var ändå något.
Slutligen är jag nu familjens enda representant i landet, N for igår och familjen är numer utspridd i fyra olika länder, alla av hav åtskilda.
Friday, 9 November 2007
"La Suédoise a froide à Paris ; ça c’est fort quand même !"
Euh mais oui, quand il y a au peine de chauffage au bureau on met son poncho, c’est tout à fait normal. De plus je suis exilée de ce pays Nordique depuis plus qu’un an…
Nu börjar vintern komma, så är det faktiskt. Kyligt och fortfarande väldigt vackert med höstlöven. Förhoppningsvis får jag se mer av dem på söndag vid orienteringen i Fontainebleau. I stan är de annars lite i vägen och kommer göra gatorna hala ikväll under inlinesturen. Stan som förbereder sig inför nästa veckas strejk, denna gång med ovisst slutdatum. Folk talar om sist det hände, runt 95 nån gång, och man var utan metro i en månad. Det vore onekligen lite opraktiskt. O skriver bra och förklarande på sin blogg om strejk (jag tar mig friheten att länka dit trots att jag själv inte förfärdigat mitt eget gästframträdande där) .
Det stora som händer i det lilla livet är annars att brodern lämnar staden imorgon. Apropå litet är han de sista nätterna inneboende hos mig, det går dock alldeles utmärkt - kanske för att vi sällan är hemma samtidigt. Eller alls för den delen.
Nu börjar vintern komma, så är det faktiskt. Kyligt och fortfarande väldigt vackert med höstlöven. Förhoppningsvis får jag se mer av dem på söndag vid orienteringen i Fontainebleau. I stan är de annars lite i vägen och kommer göra gatorna hala ikväll under inlinesturen. Stan som förbereder sig inför nästa veckas strejk, denna gång med ovisst slutdatum. Folk talar om sist det hände, runt 95 nån gång, och man var utan metro i en månad. Det vore onekligen lite opraktiskt. O skriver bra och förklarande på sin blogg om strejk (jag tar mig friheten att länka dit trots att jag själv inte förfärdigat mitt eget gästframträdande där) .
Det stora som händer i det lilla livet är annars att brodern lämnar staden imorgon. Apropå litet är han de sista nätterna inneboende hos mig, det går dock alldeles utmärkt - kanske för att vi sällan är hemma samtidigt. Eller alls för den delen.
Tuesday, 6 November 2007
Goda grannar, röntgenfilm och 75€ mindre fattig
Det är resultatet av kvällen. Ty se inte lär jag mig av mina misstag utan låste idag in nyckeln igen. I låset. Kom hem lite för sent för att låssmeden skulle vara öppen men det hela avlöpte ändå bra. Jag blev lovad natthärbärge hos grannen M och vi inledde med middag nere i Bistro 7. Därifrån hade jag fått låna röntgenfilmen men vi lyckades inte, dock visade sig bartendern vara en hejare på inbrott så till slut får jag ändå sova i min egen säng. Me like.
Sunday, 4 November 2007
Änglar och demoner
Från CERN till Louvren (via Vatikanen, jorå, om man vill vara långsökt) och jag lånar den uttjänta rubriken.
Ty ikväll var det änglar och demoner. Vid femtiden fann jag mig med en oplanerad söndagkväll och kände att jag ville utnyttja storstadens möjligheter, så jag gick på en teaterpjäs jag sett reklam för tidigare. "La vie privée des Anges" på Lucernaire-teatern ett par gator bort; en föreställning som kombinerar teater, opera och dans och som var en utmärkt söndagkvällsupplevelse. Därefter demoner, jag ville ju få in mitt kyrkogårdsbesök men var som jag befarade för sent ute. Parker och kyrkogårdar i det här landet stänger vid mörkrets inbrott, på de sistnämnda måste det ju vara för att bespara allmänheten från spöken. Jag hade dock med ett värmeljus och satte på muren utanför kyrkogården; laglydig som jag är vågade jag dock inte lämna det när jag gick.
Dagen fortlöpte annars såsom söndagarna numera brukar; sova länge (detta är ett framsteg!), inlines längs Seine där jag blev instruerad av en åkare som talade till mig så att jag förstod med kraftvektorer hit och komposanter och jämvikt dit. Det gav lite resultat och han verkade lika nöjd som jag. För övrigt är bromsen avmonterad, efter kollektiv mobbning i fredags ("du kan ju inte ha staff-tröja, M100 och broms!!!") samt det att framfarten faktiskt kan hämmas kändes tiden mogen.
Ty ikväll var det änglar och demoner. Vid femtiden fann jag mig med en oplanerad söndagkväll och kände att jag ville utnyttja storstadens möjligheter, så jag gick på en teaterpjäs jag sett reklam för tidigare. "La vie privée des Anges" på Lucernaire-teatern ett par gator bort; en föreställning som kombinerar teater, opera och dans och som var en utmärkt söndagkvällsupplevelse. Därefter demoner, jag ville ju få in mitt kyrkogårdsbesök men var som jag befarade för sent ute. Parker och kyrkogårdar i det här landet stänger vid mörkrets inbrott, på de sistnämnda måste det ju vara för att bespara allmänheten från spöken. Jag hade dock med ett värmeljus och satte på muren utanför kyrkogården; laglydig som jag är vågade jag dock inte lämna det när jag gick.
Dagen fortlöpte annars såsom söndagarna numera brukar; sova länge (detta är ett framsteg!), inlines längs Seine där jag blev instruerad av en åkare som talade till mig så att jag förstod med kraftvektorer hit och komposanter och jämvikt dit. Det gav lite resultat och han verkade lika nöjd som jag. För övrigt är bromsen avmonterad, efter kollektiv mobbning i fredags ("du kan ju inte ha staff-tröja, M100 och broms!!!") samt det att framfarten faktiskt kan hämmas kändes tiden mogen.
Saturday, 3 November 2007
Lördagsmys
Kaffet puttrar hemtrevligt på spisen, ute är det gråmulet, benen är skönt småtrötta efter inlines och morgonjogg, pestobullsdegen är satt på jäsning och snart ska jag ut på marknaden. Dagen kommer fortsätta i samma tempo med lite kodande, brevskrivning, kanske kombinerat med cafébesök och slutligen ett par timmar vid Place de la Republique med vännerna som inte har allt det jag tar för givet.
Friday, 2 November 2007
Upptagen i församlingen
Jupps, nu är jag staff och hoppas få min t-shirt idag; är med i listan över skyldiga i alla fall. Fattas förvisso bild..."gör det ont att bli fotograferad?"
Thursday, 1 November 2007
Värstingarna folkar till sig
Eller jag med dem, vi börjar komma överens nu. Plötsligt är vägen längs Seine mycket kortare än förr och som av en slump verkar de andra åka långsammare. Eller så är det helt enkelt jag som faktiskt hänger med. Roligt är det i alla fall och jag blev oändligt smickrad idag när några andra började tala om tävlingar hit och maraton dit. Lite teknik som behöver slipas på men annars så... Hm, får se vad det lider.
Att jag kunde åka inlines idag är för att denna torsdag är söndag, vilket innebär att en väg längs kajen stängs av. Det hade dock undgått många så att vi var som där profiterade till fullo.
Igår var för övrigt en stor dag, kanske är det därför det är röd dag idag. Dioderna lyser som de ska!! Kontrollen lyser röd! Nåväl, det finns fortfarande att modifiera men min drivrutin kommunicerar med elektroniken och skickar signaler precis som den ska. Fyra månader och nu går det att se ett resultat. Kollegorna samlades runt den lilla lådan och det är väl bara ingenjörer som kan få något vått i ögonen när det blinkar till i en liten plastlåda.
Ingenjören i mig ville fira detta framsteg och i väntan på middag med J beställde jag på egen hand in ett glas champagne på Bistro 7, uppklädd i klänning. Bartendern C tittade lite förundrat på mig när jag svarade "blinkande LEDs" på frågan vad jag firade...
Den lediga dagen avslutades med mycket trevlig middag med O, imorgon blir det lunch med broder N innan denne lämnar landet. Hemlagat ska're bli! Såsom det är Alla Helgona (den officiella anledningen till ledigheten, LEDs:en är mindre känd) minns jag hur vi firade när jag var liten och funderar på att ta en sväng förbi Cimitière de Montparnasse under helgen som kommer.
Att jag kunde åka inlines idag är för att denna torsdag är söndag, vilket innebär att en väg längs kajen stängs av. Det hade dock undgått många så att vi var som där profiterade till fullo.
Igår var för övrigt en stor dag, kanske är det därför det är röd dag idag. Dioderna lyser som de ska!! Kontrollen lyser röd! Nåväl, det finns fortfarande att modifiera men min drivrutin kommunicerar med elektroniken och skickar signaler precis som den ska. Fyra månader och nu går det att se ett resultat. Kollegorna samlades runt den lilla lådan och det är väl bara ingenjörer som kan få något vått i ögonen när det blinkar till i en liten plastlåda.
Ingenjören i mig ville fira detta framsteg och i väntan på middag med J beställde jag på egen hand in ett glas champagne på Bistro 7, uppklädd i klänning. Bartendern C tittade lite förundrat på mig när jag svarade "blinkande LEDs" på frågan vad jag firade...
Den lediga dagen avslutades med mycket trevlig middag med O, imorgon blir det lunch med broder N innan denne lämnar landet. Hemlagat ska're bli! Såsom det är Alla Helgona (den officiella anledningen till ledigheten, LEDs:en är mindre känd) minns jag hur vi firade när jag var liten och funderar på att ta en sväng förbi Cimitière de Montparnasse under helgen som kommer.
Tuesday, 30 October 2007
Sunday, 28 October 2007
Vunnet: två timmar
Imorgon vid den här tiden är klockan två timmar mindre, tänka sig. En timme vintertid och en timme förflyttning Porto-Paris. Inte illa. Det ska jag inte utnyttja genom att gå och lägga mig senare dock.
Här i Porto har det varit bara fint, intressant träffa de andra i projektet. Det är ganska vitt skilda ämnen men allt knyter på något sätt an till HIRESOMI, HIgh RESolution Optical Measurements and Imaging.
Runt omkring är det också trevligt, staden är världskulturarv (visst heter det så?) och längs stranden finns en cykelbana att åka inlines på. Grön asfalt så att stadsborna får lite natur till livs...
I Portugal sägs det ju vara portvin som är grejen och jag säger inte emot, men kaffet går inte av för hackor och en hel kanelstång i espresson är definitivt värt att testas!
Kort kort idag med enbart en halvtimmes WiFi-voucher på hotellet.
Här i Porto har det varit bara fint, intressant träffa de andra i projektet. Det är ganska vitt skilda ämnen men allt knyter på något sätt an till HIRESOMI, HIgh RESolution Optical Measurements and Imaging.
Runt omkring är det också trevligt, staden är världskulturarv (visst heter det så?) och längs stranden finns en cykelbana att åka inlines på. Grön asfalt så att stadsborna får lite natur till livs...
I Portugal sägs det ju vara portvin som är grejen och jag säger inte emot, men kaffet går inte av för hackor och en hel kanelstång i espresson är definitivt värt att testas!
Kort kort idag med enbart en halvtimmes WiFi-voucher på hotellet.
Wednesday, 24 October 2007
Wrooooom
Nu ska jag bara lära mig bromsa också, vi är inte riktigt ett än (och nej, vi sov inte tillsammans i natt) ....
Bromsa får bli läxan i Portugal, under långturerna jag tänker göra i helgen efter workshopen. Hoppas innerligt det inte regnar.
Bromsa får bli läxan i Portugal, under långturerna jag tänker göra i helgen efter workshopen. Hoppas innerligt det inte regnar.
Monday, 22 October 2007
Pliktskyldigt
Ja, det blir ett lite pliktskyldigt inlägg för att visa på att jag i alla fall inte glömt bort bloggen. Sedan sist har det strejkats på lokaltrafiken så jag fick jobba hemifrån torsdag-fredag, det flaggas även för viss strejkrisk imorgon. Hoppas verkligen inte det faller för jag måste till jobbet och förbereda min presentation som jag ska hålla på projektets Workshop i Portugal nu på torsdag-fredag. Jag stannar sedan borta hela helgen, skönt koppla av lite. Om jag har tur har de nya wroom-inlinesen kommit i min ägo och får flyga med dit.
Övrigt som hänt är än oväntad men mycket trevlig middag med svenska M som var i Paris på jobb. Vi har endast träffat en gång förr men hade massor att prata om. Som utlandssvensk får man erfarenheter som man inte insåg var just sådana förrän man ventilerat dem med någon som upplevt liknande. Om nu nån hängde med.
Övrigt som hänt är än oväntad men mycket trevlig middag med svenska M som var i Paris på jobb. Vi har endast träffat en gång förr men hade massor att prata om. Som utlandssvensk får man erfarenheter som man inte insåg var just sådana förrän man ventilerat dem med någon som upplevt liknande. Om nu nån hängde med.
Wednesday, 17 October 2007
Oops, I did it again...
Nä, man lär sig inte av sina misstag. Ett exempel på nytt misstag vore att låta mina läsare gissa vilken tabbe jag gjort om, men det skulle alltför uppenbart kunna avslöja om det nu inte finns så många läsare (jag har inte bemödat lägga till mig någon räknare). Men de som eventuellt varit med från början av i alla fall den här etappen känner igen sig när jag berättar om kaffebryggande utan vatten. Som sagt, man lär sig inte av sina misstag. Felsökandet blir dock lättare andra gången och konsekvenserna behöver inte bli så stora. Det gick till och med att brygga nytt kaffe efteråt...
Arbetet har stött på lite patrull den senaste tiden. Förra veckan var det chômage technique när vi blev av med våra datorer. Idag är den ersättande datorn däremot hemsläpad, ty imorgon blir det jobb hemifrån. RATP har bestämt sig för att strejka och trafiken på linje RER B är quasi nul. Jag bor visst i Frankrike nu... Ytterligare ett bevis på det är att det högst troligen blir jul här i landet, det vore onekligen ett stort steg. Vore roligt få in Resto du Coeur; skulle bli en riktigt Karl-Bertil-jul.
Och lite Schweiz med, idag anmälde jag mig till ännu ett lopp. Lagom till att jag flyttat från Genève är det dags för l'Escalade som är en klassiker i staden. Vart femte år kör de ett 18km-lopp och som tur är råkar 2007 vara det andra femte året. Eh, just så. I vilket fall är jag ännu välkommen att springa i ett lag med CERN running club, det är verkligen roligt att inte bli bortglömd bara för att jag råkat flytta på mig.
Arbetet har stött på lite patrull den senaste tiden. Förra veckan var det chômage technique när vi blev av med våra datorer. Idag är den ersättande datorn däremot hemsläpad, ty imorgon blir det jobb hemifrån. RATP har bestämt sig för att strejka och trafiken på linje RER B är quasi nul. Jag bor visst i Frankrike nu... Ytterligare ett bevis på det är att det högst troligen blir jul här i landet, det vore onekligen ett stort steg. Vore roligt få in Resto du Coeur; skulle bli en riktigt Karl-Bertil-jul.
Och lite Schweiz med, idag anmälde jag mig till ännu ett lopp. Lagom till att jag flyttat från Genève är det dags för l'Escalade som är en klassiker i staden. Vart femte år kör de ett 18km-lopp och som tur är råkar 2007 vara det andra femte året. Eh, just så. I vilket fall är jag ännu välkommen att springa i ett lag med CERN running club, det är verkligen roligt att inte bli bortglömd bara för att jag råkat flytta på mig.
Tuesday, 16 October 2007
Inget snack utan verkstad
Jag snackar rätt mycket, jag är väl medveten om det. Eller rättare sagt, pratar. I snack ligger inte bara undertonen att man inte får något gjort utan också det att man måste skrävla för att dölja brist på verkstad. Så vill jag ju inte ha det, och dessutom lockade det så vansinnigt att få lägga till länken till Paris Marathon i högermenyn så nyss damp konfirmationsmailet på anmälan in. Symboliken i att göra första maran någonsin i Sverige faller således, men som jag tidigare skrivit om finns det en i det här också. Lite väl vågad tid tippade jag nog på, föredrar egentligen att slå ur underläge men här finns en uppenbar risk att det snackats lite för högt. Bäst jag låter bli att nämna tiden alltså.
Så sent som idag insåg jag att det var bra länge sen jag sprang ett vettigt långpass. Förr var gränsen för benämningen långpass någonstans där det kändes närmare till två timmar än en och en halv. Nu händer det sällan att jag springer mer än timme och senaste långpasset kan till och med varit när jag och S klättrade upp på Reculet. Å andra sidan varvas löpningen med adrenalinkickande inlinespass såsom ikväll.
Äsch, lösningen får väl helt enkelt vara att springa fort;-)
Så sent som idag insåg jag att det var bra länge sen jag sprang ett vettigt långpass. Förr var gränsen för benämningen långpass någonstans där det kändes närmare till två timmar än en och en halv. Nu händer det sällan att jag springer mer än timme och senaste långpasset kan till och med varit när jag och S klättrade upp på Reculet. Å andra sidan varvas löpningen med adrenalinkickande inlinespass såsom ikväll.
Äsch, lösningen får väl helt enkelt vara att springa fort;-)
Sunday, 14 October 2007
Mixer revival
Japp, jag har en ny stavmixer och nu är den invigd med en mangodrink som smakar lika fint i oktober som i juli när den uppfanns. Apropå asfalt.
Helgen har varit mycket bra, T kom på besök från Genève och i fredags var det middag med bror N, vännen O med sin kamrat D, kollegan B och så T och jag. Missade förvisso inlinesturen men den blev tvungen att avbrutas pga regn så det var på så vis en bra kväll att inte vara med. Det hade förstås varit roligt att visa upp målgången för mina vänner, men vi åkte i alla fall till Montparnasse och träffade J.
I lördags strosade vi runt på stan, T och jag, och det var riktigt roligt att prata Genèveminnen. Vi har ju vandrat åtskilliga kilometrar förut men då på betydligt högre höjd och inte med asfalt under fötterna. Jag insåg att livet är bra lyxigt; jag trivs kanonbra i Paris och har inte ångrat en sekund att jag flyttade hit. På framtiden ser jag med stor tillförsikt. Samtidigt händer det att jag saknar Genève och livet och vännerna där - la passée me manque, j'aime le présent et je me rejouis pour l'avenir. Apropå Genève var livet verkligen annorlunda där; faktumet att de allra flesta bor där under korta perioder gör det till en självklarhet att bjuda och bjudas in i nya sammanhang. Folk tvingas vara öppna på gränsen till påflugenhet för att inte förbli isolerade, ett förhållningssätt som inte helt går i linje med ett slutet storstadsklimat.
Hela lördagen laddade Paris för kvällens drabbning och man kan verkligen tala om slutet klimat när Frankrike förlorade semifinalen i rugby-VM med 9-14 mot England. Det var lite av en win-win-situation att se matchen med en engels- (T) och en fransman (J), men trots allt höll jag nog lite mer på Frankrike. Får se hur det blir om två år när Kent är basen.
Helgen har varit mycket bra, T kom på besök från Genève och i fredags var det middag med bror N, vännen O med sin kamrat D, kollegan B och så T och jag. Missade förvisso inlinesturen men den blev tvungen att avbrutas pga regn så det var på så vis en bra kväll att inte vara med. Det hade förstås varit roligt att visa upp målgången för mina vänner, men vi åkte i alla fall till Montparnasse och träffade J.
I lördags strosade vi runt på stan, T och jag, och det var riktigt roligt att prata Genèveminnen. Vi har ju vandrat åtskilliga kilometrar förut men då på betydligt högre höjd och inte med asfalt under fötterna. Jag insåg att livet är bra lyxigt; jag trivs kanonbra i Paris och har inte ångrat en sekund att jag flyttade hit. På framtiden ser jag med stor tillförsikt. Samtidigt händer det att jag saknar Genève och livet och vännerna där - la passée me manque, j'aime le présent et je me rejouis pour l'avenir. Apropå Genève var livet verkligen annorlunda där; faktumet att de allra flesta bor där under korta perioder gör det till en självklarhet att bjuda och bjudas in i nya sammanhang. Folk tvingas vara öppna på gränsen till påflugenhet för att inte förbli isolerade, ett förhållningssätt som inte helt går i linje med ett slutet storstadsklimat.
Hela lördagen laddade Paris för kvällens drabbning och man kan verkligen tala om slutet klimat när Frankrike förlorade semifinalen i rugby-VM med 9-14 mot England. Det var lite av en win-win-situation att se matchen med en engels- (T) och en fransman (J), men trots allt höll jag nog lite mer på Frankrike. Får se hur det blir om två år när Kent är basen.
Wednesday, 10 October 2007
Tuesday, 9 October 2007
Brottstycken
Ja, i morse när jag kom först till kontoret upptäckte jag att där varit inbrott (även om min första reaktion liknade den där mor min "eldade på spisen" för sisådär tjugo år sen; jag trodde helt enkelt nån behövt min dator till en presentation eller nåt). Vi som hade bärbara datorer blev av med dem och eftersom jag slarvat med backup mot nätverket tackade jag min lyckliga stjärna att gårdagseftermiddagen tillbringats vid en kollegas dator för genomläsning av kod, så att hela projektet fanns där i sin allra senaste version. Ibland ska man ha tur.
Gårdagskvällen, efter korrekturläsandet, träffade jag H som var i stan på möte och tog seden dit han kom och tog med inlines. Riktigt roligt att få visa upp "min vardag" som titt som tätt sker på hjul. På grund av ett fall kortade vi av inlinesturen men eftersom detta fall inte var så farligt kan jag med att säga att det faktiskt var rätt skönt, benen var aningens slitna..
Vilket kändes även idag när jag var med om en mycket exklusiv händelse; tjejkväll! Grannen M fick mitt prova-på-pass på gymmet och vi var där tillsammans innan vi gick hem och fortsatte på Bistro 7 i nedervåningen med mat och ett glas vin. Hemskt trevligt, synd att hon snart far åter till Guatemala när kockkursen är slut. Jag fick bl a lära mig att fransk matlagning mycket riktigt funkar så att om man vill ha mer smak så är det helt enkelt mer smör som gäller.
Sporttemat fortsätter och det är bara någon vecka kvar om man vill anmäla sig till Paris Marathon till det billigaste, förlåt minst dyra, priset. Anybody interested? S? Det är 6 april 2008...
Gårdagskvällen, efter korrekturläsandet, träffade jag H som var i stan på möte och tog seden dit han kom och tog med inlines. Riktigt roligt att få visa upp "min vardag" som titt som tätt sker på hjul. På grund av ett fall kortade vi av inlinesturen men eftersom detta fall inte var så farligt kan jag med att säga att det faktiskt var rätt skönt, benen var aningens slitna..
Vilket kändes även idag när jag var med om en mycket exklusiv händelse; tjejkväll! Grannen M fick mitt prova-på-pass på gymmet och vi var där tillsammans innan vi gick hem och fortsatte på Bistro 7 i nedervåningen med mat och ett glas vin. Hemskt trevligt, synd att hon snart far åter till Guatemala när kockkursen är slut. Jag fick bl a lära mig att fransk matlagning mycket riktigt funkar så att om man vill ha mer smak så är det helt enkelt mer smör som gäller.
Sporttemat fortsätter och det är bara någon vecka kvar om man vill anmäla sig till Paris Marathon till det billigaste, förlåt minst dyra, priset. Anybody interested? S? Det är 6 april 2008...
Sunday, 7 October 2007
Märkt av livets goda..
..är detta inlägg, då det handlar om sport och vänner. Veckan var måhända föga sportig med några stackars joggingpass här och var, men det var vänner på kärt besök i form av M med pojkvän A. Åter ett bevis på att det inte är några som helst problem att ta emot ett par gäster sådär (de klagade inte i alla fall och vi hade ju mer än 5kvm per person).
Sporten kommer in i bilden först i helgen, med rivstart igår kväll då Les Bleus mötte All Blacks och sensationsvann med 20-18 i kvartsfinalen i rugby-VM. Om ni stackars läsare är ungefär lika bevandrade som jag var i denna sport så är det alltså två lag på plan, vardera bestående av femton stora stabila killar (det är herr-VM nu), med en boll som inte är särskilt rund. På Wikipedia finns beskrivning av hur det hela går till och om man inte visste att det inte var fotboll det handlade om skulle följande avslutande fras te sig aningens lustig: "Målsparkandet har markant ökat i betydelse under de senaste tio-femton åren." I vilket fall, rugby är något av en nationalsport här och stämningen var god i Paris igår! Vi gav oss på ett försök till att titta på storbildskärm vid Hôtel de Ville men det var ganska lönlöst, det var fler som slagits vav den tanken och efter Resto du Cœur var vi alltför sent ute. Nåväl, en restaurang med glada fransmän funkar det med.
Då kunde man även passa på att pastaladda inför dagens prövning; igår spontananmälde jag mig till ett nytt löplopp, 10 km Paris Centre; fick visst lite blodad tand förra veckan. Denna gång ställde kollegan E från systerföretaget Imagine Optics upp och vi skojade om att jag kunde springa ett lopp med alla i företaget inför halvmaran i mars. Efter förra veckan sade någon att jag kunde få placera min pokal på kontoret (bredvid den indiska rosa porslinselefatnen, ganeshen, som chefen köpte med från en resa) och idag är jag lite sugen på att nappa. Det är naturligtvis väldigt roligt att bli berättigad ett pris, och det är också högst förbjudet och tämligen otacksamt att klaga över ett pris. Men...trots att jag var lite långsammare idag, 42.05, räckte det ändå till en 3:e plats bland Senior Femmes och en 4:e plats totalt bland damerna (uppdatering: resultat finns här). Detta var värt två pokaler, varav den för tredjeplatsen var den största jag nånsin fått. För att ge proportionerna så var själva skålen större än den största varianten i IKEA:s trepack med plastbunkar. Eller för att förtydliga relativt min lägenhet; pokalskålen är större än handfatet i badrummet. Riktigt roligt var att på podiet i Senior Femmes var två av tre svenskor; lite oväntat men skoj! Kanske kan bli en träningskompis till fots någon gång då och då - på hjul finns de redan, och nedvarvningen skedde med inlines längs Seine i underbar höstsol.
Slutligen är jag en dålig lillasyster som inte åker ut till store bror i Versailles utan klättrar upp i sängen en stund och tar det lugnt. Dagens bravader får ursäkta det.
Sporten kommer in i bilden först i helgen, med rivstart igår kväll då Les Bleus mötte All Blacks och sensationsvann med 20-18 i kvartsfinalen i rugby-VM. Om ni stackars läsare är ungefär lika bevandrade som jag var i denna sport så är det alltså två lag på plan, vardera bestående av femton stora stabila killar (det är herr-VM nu), med en boll som inte är särskilt rund. På Wikipedia finns beskrivning av hur det hela går till och om man inte visste att det inte var fotboll det handlade om skulle följande avslutande fras te sig aningens lustig: "Målsparkandet har markant ökat i betydelse under de senaste tio-femton åren." I vilket fall, rugby är något av en nationalsport här och stämningen var god i Paris igår! Vi gav oss på ett försök till att titta på storbildskärm vid Hôtel de Ville men det var ganska lönlöst, det var fler som slagits vav den tanken och efter Resto du Cœur var vi alltför sent ute. Nåväl, en restaurang med glada fransmän funkar det med.
Då kunde man även passa på att pastaladda inför dagens prövning; igår spontananmälde jag mig till ett nytt löplopp, 10 km Paris Centre; fick visst lite blodad tand förra veckan. Denna gång ställde kollegan E från systerföretaget Imagine Optics upp och vi skojade om att jag kunde springa ett lopp med alla i företaget inför halvmaran i mars. Efter förra veckan sade någon att jag kunde få placera min pokal på kontoret (bredvid den indiska rosa porslinselefatnen, ganeshen, som chefen köpte med från en resa) och idag är jag lite sugen på att nappa. Det är naturligtvis väldigt roligt att bli berättigad ett pris, och det är också högst förbjudet och tämligen otacksamt att klaga över ett pris. Men...trots att jag var lite långsammare idag, 42.05, räckte det ändå till en 3:e plats bland Senior Femmes och en 4:e plats totalt bland damerna (uppdatering: resultat finns här). Detta var värt två pokaler, varav den för tredjeplatsen var den största jag nånsin fått. För att ge proportionerna så var själva skålen större än den största varianten i IKEA:s trepack med plastbunkar. Eller för att förtydliga relativt min lägenhet; pokalskålen är större än handfatet i badrummet. Riktigt roligt var att på podiet i Senior Femmes var två av tre svenskor; lite oväntat men skoj! Kanske kan bli en träningskompis till fots någon gång då och då - på hjul finns de redan, och nedvarvningen skedde med inlines längs Seine i underbar höstsol.
Slutligen är jag en dålig lillasyster som inte åker ut till store bror i Versailles utan klättrar upp i sängen en stund och tar det lugnt. Dagens bravader får ursäkta det.
Wednesday, 3 October 2007
Konsert
Igår var det dags för en upplevelse man faktiskt knappast kan vara med om i Sverige. Nåväl, det finns väl ganska många sådana - exempelvis klättrar man inte upp i Eiffel- utan i Kaknästornet i Stockholm. Men i det här fallet är det berättigat att jämföra med Sverige, för tämligen oplanerat satte jag på mig hatt, röda jeans och högklackat och gick på The Ark-konsert på Nouveau Casino. Något som liknade en källarlokal, 100-150 gäster i publiken, en Ola Salo som sprang över dansgolvet, upp på bardisken och klängde i fejk-kristallkronor och vi är ganska långt från tältturnéer. Likheterna uteblir dock inte för det var nog som de sade att alla svenska au-pairflickor i Paris hittat dit och det var ganska mycket blont hår. Mina kollegor suckade idag och tyckte de borde följt med.
Apropå kollegor pratar jag sällan jobb men nu kan jag meddela att jag igår tog tre steg bakåt från en doktorsavhandling. Jag frågade min handledare vad han gjort när han knappt kunde resa sig från stolen och om blickar kunnat mörda hade jag inte skrivit dessa rader. "Vadå, loppet i Luxembourg var ju i söndags...?"
Apropå kollegor pratar jag sällan jobb men nu kan jag meddela att jag igår tog tre steg bakåt från en doktorsavhandling. Jag frågade min handledare vad han gjort när han knappt kunde resa sig från stolen och om blickar kunnat mörda hade jag inte skrivit dessa rader. "Vadå, loppet i Luxembourg var ju i söndags...?"
Sunday, 30 September 2007
Stolt
Mjo, jag är nog lite stolt. Igår skrev jag mycket riktigt in mig till Foulées du Luxembourg, 10 km runt (visade sig vara på gatorna utanför) Jardin Luxembourg, vilket blir tre varv. Vi pratar ändå bara Paris största park. Kollegan F anmälde sig också som förberedelse inför semimaran och vi möttes strax före startskottet vid nio, halvannan timme efter uppstigning. Han hålögd efter en natt med barnvak och jag snarast rödögd, Gigondas-röd kan vi precisera. Ja, det var väl ingen vild kväll efter soppköket igår men nog för att en stackars fitness-expert skulle gråtit bittert.
Så det är inte utan att jag är rätt nöjd med tiden på mitt första millopp; strax över 41.30 och det räckte för att bli första seniortjej, sexa av alla damer totalt. Det bör kanske påpekas att samma dag ägde det klassiska loppet Paris-Versailles rum och att detta lockar en flertusenhövdad skara medan Luxembourg var några hundra. Men i alla fall. Jag lyckades tyvärr komma sent till prisutdelningen men fick i alla fall med mig en pokal hem. Kändes skönt att formen inte var helt försvunnen ändå, lite oroad var jag faktiskt.
Så det är inte utan att jag är rätt nöjd med tiden på mitt första millopp; strax över 41.30 och det räckte för att bli första seniortjej, sexa av alla damer totalt. Det bör kanske påpekas att samma dag ägde det klassiska loppet Paris-Versailles rum och att detta lockar en flertusenhövdad skara medan Luxembourg var några hundra. Men i alla fall. Jag lyckades tyvärr komma sent till prisutdelningen men fick i alla fall med mig en pokal hem. Kändes skönt att formen inte var helt försvunnen ändå, lite oroad var jag faktiskt.
Friday, 28 September 2007
Elle pleure, car il pleut et ça ne la plaît pas du tout
Nyss nåddes jag av det dystra beskedet att dagens rando är inställd pga regn:( Det regnar ju inte ens, bara väldigt våta gator. Klena mänskor de här inlinesåkarna... Funderade en stund på att åka till det där evenemanget jag läste om, forskarnatt eller vad det var, men det blir nog en riktigt exotisk kväll istället. En lång dusch och sedan i säng med en god bok före tio. I'm going wild and crazy!
Thursday, 27 September 2007
Nallebjörn
Vem av mina bröder talade om för mig att Microsoft har en nalle vid sin helpdesk som man kan ställa sin fråga till innan man stör supportfolket (de som jobbar med telefonsupport lär för övrigt bli störda rätt ofta, eh hrm...) ?
En voodoo-pc vore nåt annars. Jag tror jag föredrar en sån.
En voodoo-pc vore nåt annars. Jag tror jag föredrar en sån.
Run-Time Check Failure #2
Alltså jag KAN tydligen inte lära mig pekare. Eller nåt knas är det. Dags för ett djupt andetag och en paus.
Runtime failure skulle man ju kunna tänka sig annars. Det kommer kunna inträffa om jag ställer upp i löploppet i Jardin Luxembourg på söndag morgon. 10 km klockan nio på morgonen och visionen är att kravla mig upp vid halv nio, vara på plats till kvart-tio i och sedan starta igång kroppen innan den hinner inse att det nyss varit lördagkväll. Blir i så fall premiär på milen och 50 minuter får vara målet. Vem som helst med lite mattesinne i behåll inser att med den tiden är det långt från 1.35 på halvmaran men så var det ju det här med formen.*
"Idiot!" tycker någon kanske angående att ens nära ovanstående plan. Har väl heller inte hävdat mig vara något snille alla gånger; enbart lätt galen och det kan jag alltid säga är ärftligt. Men för säkerhets skull blir det teater ikväll för att se att det finns de som är värre och aldrig lär bli av med epitetet.
*Nu har jag förstås läkarintyg på att jag får såväl springa som åka inlines, åka skidor samt styrketräna. 22€ för att bli klämd lite på och sen en stämpel på ett papper per disciplin. Något generiskt "sport"-intyg finns icke så om jag kommer på att jag vill cykla också blir det återbesök hos läkaren.
Runtime failure skulle man ju kunna tänka sig annars. Det kommer kunna inträffa om jag ställer upp i löploppet i Jardin Luxembourg på söndag morgon. 10 km klockan nio på morgonen och visionen är att kravla mig upp vid halv nio, vara på plats till kvart-tio i och sedan starta igång kroppen innan den hinner inse att det nyss varit lördagkväll. Blir i så fall premiär på milen och 50 minuter får vara målet. Vem som helst med lite mattesinne i behåll inser att med den tiden är det långt från 1.35 på halvmaran men så var det ju det här med formen.*
"Idiot!" tycker någon kanske angående att ens nära ovanstående plan. Har väl heller inte hävdat mig vara något snille alla gånger; enbart lätt galen och det kan jag alltid säga är ärftligt. Men för säkerhets skull blir det teater ikväll för att se att det finns de som är värre och aldrig lär bli av med epitetet.
*Nu har jag förstås läkarintyg på att jag får såväl springa som åka inlines, åka skidor samt styrketräna. 22€ för att bli klämd lite på och sen en stämpel på ett papper per disciplin. Något generiskt "sport"-intyg finns icke så om jag kommer på att jag vill cykla också blir det återbesök hos läkaren.
Monday, 24 September 2007
Alla dessa träningsgurus därute..
...som alltid brukar vilja tycka och tänka. Jag kommer naturligtvis inte lyssna - eftersom jag liksom alla andra är min egen guru - men ventilerar ändå frågan hur många maratons man klarar under hur kort tid. Någon gång har jag hört att "maraton, det kan man bara springa max 2-3 per år". Det måste väl ändå vara för dem som satsar och tränar inför vart och ett av dem; om man bara ämnar lufsa runt kanske det inte är så kinkigt. Anledningen att jag funderar heter Paris maraton. Problemet är att det ligger i april och det skulle innebär halvmara i början av mars, mara en månad senare och så nästa maraton efter ytterligare två månader*. Jag kanske är fullkomligt naiv men tycker nog att en fysisk ansträngning som (förhoppningsvis) inte varar mer än fyra timmar borde vara återhämtad på två månader. Det är onekligen lockande; symboliken i att låta Stockholm vara första maran faller förvisso men det tillkommer ju en annan.
* För inte länge sedan pratade jag om att maraton verkar mycket tråkigt (stämmer än) och att jag inte var så sugen men man kan väl ändra sig.
* För inte länge sedan pratade jag om att maraton verkar mycket tråkigt (stämmer än) och att jag inte var så sugen men man kan väl ändra sig.
Sunday, 23 September 2007
Bilan (fast egentligen inte en sammanfattning utan bara väldigt långt om ganska lite)
Söndag kväll, Yogi-te (chokladvarianten!) och grannens nät funkar igen. Jag ska strax krypa till kojs, insåg att jag inte har något som "måste" göras och innan jag hinner komma på vad det skulle kunna vara (brukar sällan vara så svårt) ska jag inta vågrätt läge.
Hela helgen har annars varit av hämta-energi-art. Inlinesturen i fredags var som vanligt skoj, kantad av glada fransoser som firade 25-3-segern mot Irland i rugby-VM på hemmaplan. Jag testade på rollen som "tortue", dvs sköldpadda, vilket är de som åker längst bak och ser till att alla kommer med. Behöver jag påpeka att det inte är den roll jag strävar efter att ha senare? Det var förvisso mycket roande att höra på jargongen som gällde för att få dem som faktiskt inte hade i turen att göra att kliva av banan. Jag har inte beskrivit så mycket om hur inlinesturerna fungerar, men lovade för ett par månader sedan att gästblogga åt O om just detta. När den texten är klar kanske jag ber om lov att få publicera även på min egen blogg:-)
Efter en underbar morgonjogg längs Seines stränder som nu börjat tömmas på turister ägnas lördagen åt sedan länge uppskjutna småprojekt. Däribland att lydigt följa den per brev erhållna inbjudan till banken (det ska inte förnekas att jag var en smula orolig; vad vill de som är så viktigt?)som var skickad enbart för att de inte fått mitt mobilnummer (till mitt försvar: det har de visst!) och därmed inte kunnat ringa mig för att be om elräkningen som är bevis på att jag bor där jag bor. Franska banker slutar aldrig förvåna.
Smått till stort, på lördagkvällen när rue Campagne Première förberedde sig som bäst för fest följde jag med J och ställde upp som volontär åt "Les Restos du Cœur", en välgörenhetsorganisation som bl a distribuerar mat till hemlösa. På lördagkvällar är det distribution på Place de la Republique och jag ska fortsätta att gå dit så ofta jag kan. Det är en sådan sak jag ofta tänkt jag "borde" göra men som aldrig riktigt blivit av och nu presenterades möjligheten alltför lätt för att inte nappa på. Jag funderade på om jag verkligen skulle kunna just lördagar (jag kanske hittar någon annan dag som är bättre förvisso) men ett par timmar på tidig kväll innan utgång är ju inga problem alls de helger jag är i stan. Man kan göra som vi gjorde nu; anslöt senare till gatufesten med musikanter, restauranger som dukat upp på gatan och allt igenom god stämning.
Festen fortsatte idag men mitt deltagande inskränkte sig till att ha fönstren på vid gavel såsom vädret tillät och låta underhållningen komma in istället under de timmar jag uppehöll mig på hemmaplan. De övriga var det tid för inlines längs Seine och bio; "A Mighty heart" som varmt kan rekommenderas.
Hela helgen har annars varit av hämta-energi-art. Inlinesturen i fredags var som vanligt skoj, kantad av glada fransoser som firade 25-3-segern mot Irland i rugby-VM på hemmaplan. Jag testade på rollen som "tortue", dvs sköldpadda, vilket är de som åker längst bak och ser till att alla kommer med. Behöver jag påpeka att det inte är den roll jag strävar efter att ha senare? Det var förvisso mycket roande att höra på jargongen som gällde för att få dem som faktiskt inte hade i turen att göra att kliva av banan. Jag har inte beskrivit så mycket om hur inlinesturerna fungerar, men lovade för ett par månader sedan att gästblogga åt O om just detta. När den texten är klar kanske jag ber om lov att få publicera även på min egen blogg:-)
Efter en underbar morgonjogg längs Seines stränder som nu börjat tömmas på turister ägnas lördagen åt sedan länge uppskjutna småprojekt. Däribland att lydigt följa den per brev erhållna inbjudan till banken (det ska inte förnekas att jag var en smula orolig; vad vill de som är så viktigt?)som var skickad enbart för att de inte fått mitt mobilnummer (till mitt försvar: det har de visst!) och därmed inte kunnat ringa mig för att be om elräkningen som är bevis på att jag bor där jag bor. Franska banker slutar aldrig förvåna.
Smått till stort, på lördagkvällen när rue Campagne Première förberedde sig som bäst för fest följde jag med J och ställde upp som volontär åt "Les Restos du Cœur", en välgörenhetsorganisation som bl a distribuerar mat till hemlösa. På lördagkvällar är det distribution på Place de la Republique och jag ska fortsätta att gå dit så ofta jag kan. Det är en sådan sak jag ofta tänkt jag "borde" göra men som aldrig riktigt blivit av och nu presenterades möjligheten alltför lätt för att inte nappa på. Jag funderade på om jag verkligen skulle kunna just lördagar (jag kanske hittar någon annan dag som är bättre förvisso) men ett par timmar på tidig kväll innan utgång är ju inga problem alls de helger jag är i stan. Man kan göra som vi gjorde nu; anslöt senare till gatufesten med musikanter, restauranger som dukat upp på gatan och allt igenom god stämning.
Festen fortsatte idag men mitt deltagande inskränkte sig till att ha fönstren på vid gavel såsom vädret tillät och låta underhållningen komma in istället under de timmar jag uppehöll mig på hemmaplan. De övriga var det tid för inlines längs Seine och bio; "A Mighty heart" som varmt kan rekommenderas.
Friday, 21 September 2007
Week-end
Den kommande helgen har haft många planer. Den ursprungliga var att åka till Schweiz och träffa vännerna där, men av flera olika skäl ställs in den resan och jag sällar mig till skaran som sponsrar Easyjet med oanvända biljetter. En annan idé var att tillsammans med J ta första tåget på lördag morgon.
Båda dessa krockade dock med Fête de la rue Campagne Première som hålls i helgen och som redan börjat förberedas med girlander över gatan. Framträdanden, musik och långbord (à la O-ringen??) står på agendan och det känns som helt rätt slutsats att stanna i stada. Ska också bli skönt med en lördag till att förutom marknadsbesök uträtta sedan länge mognande ärenden - min vana att göra sönder stavmixers har jag tagit med från Schweiz (två på en vecka!) till Paris (ännu bara en) och därför har det vare sig blivit avokadosoppa eller mangosmoothie på ett tag. Jag kanske skulle fråga kockgrannen M om hon har lust att laga mat tillsammans till festen; vi kan öppna våra dörrar och ha en tvåa med fönster åt båda håll där uppe på fjärde våningen.
Men först fredag, dags för tredje wannabe-omgången som staff och jag har kikat in kvällens runda. Vid halv tolv i natt återfinns jag vid La Villette för paus, en och en halv timme senare är förhoppningen att stamservitören N är på plats för att servera after-skate-öl; det var ett tag sedan sist.
Hösten fortsätter sedan sin gång; om två veckor kommer M&A på besök från Sverige och helgen därefter T från Genève. Då är för övrigt sushikväll inplanerad i Bistro 7 och jag har erbjudit min och min besökares tjänster i köket. Galenskaper då det redan är en japan med i organisationskommittéen...
Båda dessa krockade dock med Fête de la rue Campagne Première som hålls i helgen och som redan börjat förberedas med girlander över gatan. Framträdanden, musik och långbord (à la O-ringen??) står på agendan och det känns som helt rätt slutsats att stanna i stada. Ska också bli skönt med en lördag till att förutom marknadsbesök uträtta sedan länge mognande ärenden - min vana att göra sönder stavmixers har jag tagit med från Schweiz (två på en vecka!) till Paris (ännu bara en) och därför har det vare sig blivit avokadosoppa eller mangosmoothie på ett tag. Jag kanske skulle fråga kockgrannen M om hon har lust att laga mat tillsammans till festen; vi kan öppna våra dörrar och ha en tvåa med fönster åt båda håll där uppe på fjärde våningen.
Men först fredag, dags för tredje wannabe-omgången som staff och jag har kikat in kvällens runda. Vid halv tolv i natt återfinns jag vid La Villette för paus, en och en halv timme senare är förhoppningen att stamservitören N är på plats för att servera after-skate-öl; det var ett tag sedan sist.
Hösten fortsätter sedan sin gång; om två veckor kommer M&A på besök från Sverige och helgen därefter T från Genève. Då är för övrigt sushikväll inplanerad i Bistro 7 och jag har erbjudit min och min besökares tjänster i köket. Galenskaper då det redan är en japan med i organisationskommittéen...
Wednesday, 19 September 2007
Gott&Blandat
Det finns visst ingen hejd på galenskaperna. När jag trodde jag sett det mesta av vad föräldrar kan hitta på kommer far min och lägger till mig som vän på facebook. Jag kunde ju inte gärna trycka på knappen ignore (det finns väl ändå ett visst arv att ta hänsyn till) och eftersom jag medvetet håller tämligen låg profil i nämnda forum för att inte förlora tid där har jag mig veterligen inga föräldraförbjudna bilder eller kommentarer att dölja. Men ändock, förvånad blev jag att farsgubben hittat dit.
Facebook är för övrigt ett intressant fenomen som tydligen var populärt i Norge innan det slog igenom i Sverige. Schweiz ligger ju som alla vet någonstans mitt emellan de två (alfabetiskt: ja, EU-vänligt: jo men kanske, neutralt: euh?) och CERN hör hemma i Schweiz så dit kom det alltså på vägen. Eftersom jag är tämligen dåligt med i svängen på vad som händer i Sverige hörde jag inte snacket men effekten var tydlig med en boom som gjorde att gruppen vänner från LiU snabbt växte större än den från NTNU. Det var ju betryggande dock när DN för några dagar sedan talade om att den som har många vänner i dylika communities inte nödvändigtvis har fler i verkliga livet. Chockartat.
DN ja, som åter skriver om studieskulder. Och jag som ska flytta till England snart...
Slutligen har jag dagen till ära trätt en pin på kavajslaget; ambassaden ska besökas och jag ville ha min LinTek-pin, då denna inte stod att finna fick det bli Reftec, men det matchar väl ändå O:s SFS-dito ganska bra.
Facebook är för övrigt ett intressant fenomen som tydligen var populärt i Norge innan det slog igenom i Sverige. Schweiz ligger ju som alla vet någonstans mitt emellan de två (alfabetiskt: ja, EU-vänligt: jo men kanske, neutralt: euh?) och CERN hör hemma i Schweiz så dit kom det alltså på vägen. Eftersom jag är tämligen dåligt med i svängen på vad som händer i Sverige hörde jag inte snacket men effekten var tydlig med en boom som gjorde att gruppen vänner från LiU snabbt växte större än den från NTNU. Det var ju betryggande dock när DN för några dagar sedan talade om att den som har många vänner i dylika communities inte nödvändigtvis har fler i verkliga livet. Chockartat.
DN ja, som åter skriver om studieskulder. Och jag som ska flytta till England snart...
Slutligen har jag dagen till ära trätt en pin på kavajslaget; ambassaden ska besökas och jag ville ha min LinTek-pin, då denna inte stod att finna fick det bli Reftec, men det matchar väl ändå O:s SFS-dito ganska bra.
Tuesday, 18 September 2007
Växa
"Man växer när vänskapskretsen utvidgas", så skrev sjuttionioåriga tant M i sitt brev och jag kan bara hålla med. I hennes fall handlade det om en ömsesidig (tresidig, kan man säga så?) förhoppning att låta ett möte växa till vänskap. I fallet med den egyptiske ingenjören som flyttat från Canada till Paris för att öppna italiensk restaurang kan man växa även av hans goda pizzor, men oavsett dem tänker jag dyka upp där igen på torsdag och fortsätta samtalet mor och jag påbörjade med honom igår.
Innan dess ska det växas ännu mer; middag ikväll med svenskar på besök, imorgon mottagande av vår nye ambassadör tillsammans med O och därefter träffa labkompisen B från CAS i Sigtuna i somras. Huruvida S dyker upp på torsdag och gör sällskap till italienaren är ännu osäkert men här händer grejer. Fast med risk för att verka tråkig avsocialiserar jag mig såtillvida att en planerad resa till Schweiz i helgen ställs in efter en intensiv tid med konsert, jobb, besök, mm.
Innan dess ska det växas ännu mer; middag ikväll med svenskar på besök, imorgon mottagande av vår nye ambassadör tillsammans med O och därefter träffa labkompisen B från CAS i Sigtuna i somras. Huruvida S dyker upp på torsdag och gör sällskap till italienaren är ännu osäkert men här händer grejer. Fast med risk för att verka tråkig avsocialiserar jag mig såtillvida att en planerad resa till Schweiz i helgen ställs in efter en intensiv tid med konsert, jobb, besök, mm.
Saturday, 15 September 2007
Mitt i städningen
Redan där är det lite lögn - "mitt i" - men jag är i alla fall mitt i förberedelserna. Jag borde verkligen städa; mor kommer ju på besök utan att jag är där och kan ursäkta de rådande förhållandena. Ett tag funderade jag på att ringa Anticimex men insåg att jag inte vet vad den franska motsvarigheten heter. Nåväl, det är ju inte så stort i alla fall (men heltäckningsmatta - hallå!?).
Jag har åtminstone fyllt kylen efter marknadsbesök. Man brukar ju säga att "visa din bokhylla så ska jag säga vem du är" men eftersom böcker är rätt tungt att flyga runt i Europa är min bokhylla inte så full (ex Walking in Switzerland, Introduction to Optics, Kaxiga tjejers guide till det perfekta partylivet, Atlas Shrugged samt Gott och Grönt) . Istället fick min kyl mig att börja fundera på vem jag egentligen är när jag efter marknadsbesöket (de känner igen mig nu: "ah, ciao bella":-) Eller om det är för att det är ganska få som dyker upp i träningskläder gång efter annan...) försökte knöla in de sista salladshuvudena. Vad får man till exempel för dom på vindruvor i två färger, två sorters färska fikon, mango, grapefrukt, sju olika ostar, två flaskor vin, en flaska champagne, crème cassis, pesto och tre paket kaffe? Basvaror? Eh jo då, det finns morötter, ett paket mjölk och några ägg också... och vitlök!
Nej, nu måste det städas innan jag tar tåget till Melun och konsert. Gårdagens inlinestur härligt skön i benen, samt en smula stolthet över kommentaren "genial" invid rubriken "vitesse" i min wannabe-staff-bok. Ha en go' helg!
Jag har åtminstone fyllt kylen efter marknadsbesök. Man brukar ju säga att "visa din bokhylla så ska jag säga vem du är" men eftersom böcker är rätt tungt att flyga runt i Europa är min bokhylla inte så full (ex Walking in Switzerland, Introduction to Optics, Kaxiga tjejers guide till det perfekta partylivet, Atlas Shrugged samt Gott och Grönt) . Istället fick min kyl mig att börja fundera på vem jag egentligen är när jag efter marknadsbesöket (de känner igen mig nu: "ah, ciao bella":-) Eller om det är för att det är ganska få som dyker upp i träningskläder gång efter annan...) försökte knöla in de sista salladshuvudena. Vad får man till exempel för dom på vindruvor i två färger, två sorters färska fikon, mango, grapefrukt, sju olika ostar, två flaskor vin, en flaska champagne, crème cassis, pesto och tre paket kaffe? Basvaror? Eh jo då, det finns morötter, ett paket mjölk och några ägg också... och vitlök!
Nej, nu måste det städas innan jag tar tåget till Melun och konsert. Gårdagens inlinestur härligt skön i benen, samt en smula stolthet över kommentaren "genial" invid rubriken "vitesse" i min wannabe-staff-bok. Ha en go' helg!
Friday, 14 September 2007
Flyttfåglar
Ja, det är nog den här syskonskaran det. När jag skickade ett av mina "jag har problem med min kod"- mail till broder A inledde jag som vanligt med "Där?" och insåg jag var tvungen att lägga till ett "var är Där förresten? Sthlm, Thn, Lkpg, USA?" Jag blev upplyst om vilken svensk stad som gällde men att flyget västerut går på söndag. Ser man på. Likadant verkar det som att äldre bror N kanske också ska röra på sig. Samtidigt som jag själv blir mer och mer betagen av den här staden. Stackars mor och far; fast de har ju boendet fixat på sina semesterresor i alla fall.
Såsom mor den här helgen, hon har dock en dotter som är ofin nog att inte möta upp på lördag utan nyttjar gode vännen O:s hjälpsamhet såsom nyckelbud. Får för övrigt tacka den sistnämnde för en mycket trevlig kväll igår på Centre Culturel Suédois vilket jag fick klart för mig är det enda svenska kulturhuset utanför Sverige.
Veckan har i övrigt varit bra; det jobbas på, tränas på ( spinning för första gången på 1.5 år! ) och idag är det fredag vilket innebär inlinestur igen - andra gången av fem för mig som staff-wannabe. Helgen innebär att jobba på konsert på lördag och sedan slappna av på musikfestival på söndag. Höjdpunkterna jag ser fram emot där är Renaud och West Side Story med franska radions filharmoniska orkester.
Såsom mor den här helgen, hon har dock en dotter som är ofin nog att inte möta upp på lördag utan nyttjar gode vännen O:s hjälpsamhet såsom nyckelbud. Får för övrigt tacka den sistnämnde för en mycket trevlig kväll igår på Centre Culturel Suédois vilket jag fick klart för mig är det enda svenska kulturhuset utanför Sverige.
Veckan har i övrigt varit bra; det jobbas på, tränas på ( spinning för första gången på 1.5 år! ) och idag är det fredag vilket innebär inlinestur igen - andra gången av fem för mig som staff-wannabe. Helgen innebär att jobba på konsert på lördag och sedan slappna av på musikfestival på söndag. Höjdpunkterna jag ser fram emot där är Renaud och West Side Story med franska radions filharmoniska orkester.
Monday, 10 September 2007
SMS
Jag skickade ett sms, från Limoges i departementet Limousin, till min bror med ett stort TACK till honom och min mor för att de tömde min tidigare lägenhet i Linköping på möbler och körde till Trollhättan (vad gjorde man utan sin familj ibland? (ok, ganska ofta för att fjäska lite)). Mitt meddelande avslutades med texten:
"..jag stänger av mobil och tid den här helgen. Om det är något problem, ring..."
Mycket demonstrativt hade jag ersatt klockan med mina föräldrars examenspresent; Efva Attling-armbandet med det som liknar en gapande tom boett. "On n'a pas eu d'heure, on a au le temps..."
Förvisso fick bror min fel nummer* men som tur var verkar projektet ha förlöpt utan större problem för ingen hörde av sig, men vilken helg. Quel week-end (devrais-je peut-être le décrire en français? De toute façon je n'ai jamais vécu un week-end pareil).
*det riktiga numret har för övrigt stora likheter med min närmsta barndomsväns, från vilken ett oväntat men mycket välkommet paket väntade på mig hemma - enligt not från conciergen är ännu ett att hämta så jag inväntar nyfiket morgondagen
"..jag stänger av mobil och tid den här helgen. Om det är något problem, ring..."
Mycket demonstrativt hade jag ersatt klockan med mina föräldrars examenspresent; Efva Attling-armbandet med det som liknar en gapande tom boett. "On n'a pas eu d'heure, on a au le temps..."
Förvisso fick bror min fel nummer* men som tur var verkar projektet ha förlöpt utan större problem för ingen hörde av sig, men vilken helg. Quel week-end (devrais-je peut-être le décrire en français? De toute façon je n'ai jamais vécu un week-end pareil).
*det riktiga numret har för övrigt stora likheter med min närmsta barndomsväns, från vilken ett oväntat men mycket välkommet paket väntade på mig hemma - enligt not från conciergen är ännu ett att hämta så jag inväntar nyfiket morgondagen
Friday, 7 September 2007
Ambitiös
Japp, nu är jag anmäld till Paris halvmaraton i mars 2008 också. Drog igång att vi på företaget ska ha ett lag och det diskuteras utklädnad. Tomb Raider har nämnts, liksom att springa i kjol. Jag tror jag föredrar det senare, det är en eller kanske rättare sagt två saker som fattas för att jag ska kunna vara Lara Croft..
Nu är det förvisso ett halvår av träning kvar, lagom lång tid för att jag ska hinna bli påmind om (och ångra) både en och två gånger att jag anmälde mig i kategorin som satsar på 1h35.
Nu är det förvisso ett halvår av träning kvar, lagom lång tid för att jag ska hinna bli påmind om (och ångra) både en och två gånger att jag anmälde mig i kategorin som satsar på 1h35.
Wednesday, 5 September 2007
Så dags
Jag har sagt att jag ska börja blogga den dag jag får internet hemma, alltså fast sådant. Nu har ju inte det riktigt hänt och det får erkännas att jag inte kan beskylla neuf telecom för detta, utan det är telekomingenjörens kunskaper som brister. Så fick jag det sagt också. Just nu är det alltså lånade internetsignaler som lierar mig med omvärlden. Flyger med lånta fjädrar så att säga.
Ju längre jag skjutit på att börja skriva, desto svårare har det blivit. Det finns så mycket att ta igen och skriva om. Det skulle bli alldeles ohållbart långt och ni som läste min förra blogg vet hur långt det kan bli ibland. Så jag försöker mig inte ens på det utan börjar mitt i alltihop och låtsas som om ingenting hänt. Nu har det förvisso hänt väldigt mycket men läsaren får antingen se till att vara uppdaterad eller räkna med att bli det allteftersom min skrivanda faller på.
Men jag passar på att berätta att imorgon är en bra dag eftersom det kommer ett paket lastat med kaffekapsyler i mitt namn till jobbet. Lagom tills att jag börjar känna mig oroande opåverkad av en dag utan kaffe är det dags starta beroendet igen. För övrigt testade jag i veckan ett nytt sätt att inte brygga kaffe på. Det var också det sista sättet. Tidigare har jag såväl glömt filtret (resultat: svart kaffe) som kaffepulvret (resultat: genomskinligt kaffe) i espressobryggaren. Det nya var att glömma vattnet. Resultat: handtaget och knoppen ramlade av, gummiringen runt filtret smälte och det luktade choklad (choklad!!) i hela lägenheten. Detta sista, hela lägenheten, säger dock föga om luktens intensitet men jag är säker på att min nyvunna bekantskap; grannen M från Guatemala som läser till kock, kunde känna det också.
Ju längre jag skjutit på att börja skriva, desto svårare har det blivit. Det finns så mycket att ta igen och skriva om. Det skulle bli alldeles ohållbart långt och ni som läste min förra blogg vet hur långt det kan bli ibland. Så jag försöker mig inte ens på det utan börjar mitt i alltihop och låtsas som om ingenting hänt. Nu har det förvisso hänt väldigt mycket men läsaren får antingen se till att vara uppdaterad eller räkna med att bli det allteftersom min skrivanda faller på.
Men jag passar på att berätta att imorgon är en bra dag eftersom det kommer ett paket lastat med kaffekapsyler i mitt namn till jobbet. Lagom tills att jag börjar känna mig oroande opåverkad av en dag utan kaffe är det dags starta beroendet igen. För övrigt testade jag i veckan ett nytt sätt att inte brygga kaffe på. Det var också det sista sättet. Tidigare har jag såväl glömt filtret (resultat: svart kaffe) som kaffepulvret (resultat: genomskinligt kaffe) i espressobryggaren. Det nya var att glömma vattnet. Resultat: handtaget och knoppen ramlade av, gummiringen runt filtret smälte och det luktade choklad (choklad!!) i hela lägenheten. Detta sista, hela lägenheten, säger dock föga om luktens intensitet men jag är säker på att min nyvunna bekantskap; grannen M från Guatemala som läser till kock, kunde känna det också.
Subscribe to:
Posts (Atom)